| 260 | Cap. 21. | Salomos Ordspråk. |
lögn,* honom skall fela, och han skall falla ibland dem, som döden söka. *Ords. 10: 2. Jac. 5: 1, [et]c.
7. De ogudaktigas röfwande skall förskräcka dem: ty de wille icke göra hwad rätt war.
Den förstörelse, som de ogudaktige draga öfwer andra, kommer till deras förskräckelse öfwer dem sjelfwe; ty ingen orättwisa och wåldsamhet kan i längden ega bestånd. Häruti kunna äfwen wår tids upprorsstiftare läsa sin dom.
8. Den en främmande wäg går, han är wrångwis; men den som går i sin befallning, hans werk är rätt.
Att samwetsgrannt hålla sig på sin kallelses wäg är en wishetens frukt.
9. Bättre är bo uti en wrå på taket, än med en trätosam qwinna uti ett stort hus.* *Ords. 25: 24.
Kraftig warning för obetänksamma äktenskapsförbindelser.
10. Den ogudaktiges själ önskar ondt, och unnar sin nästa intet godt.* *Job 31: 36, 37.
11. När bespottaren straffad warder, warda de fåkunnige wise; och när man underwisar en wis, så warder han förnuftig.* *Ords. 19: 25.
12. En rättfärdig håller sig wisligen emot den ogudaktiges hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.* *1 Sam. 24: 14.
”Ett exempel är konung David i sitt förhållande till Saul.” L.
13. Den som tillstoppar sina öron för den fattiges rop, han skall ock ropa och icke börd warda.
Obarmhertighet wedergälles både här i tiden och i en annan werld. Se Matth. 25: 41–46. Jac. 2: 13.
14. En hemlig gåfwa stillar wrede; och en skänk i skötet, allrastörsta ogunst.* *Ords. 17: 8; cap. 18: 16.
I skötet, d. ä. hemligen. En gåfwa med wishet och redlighet kan ofta göra mycket godt och återställa frid och sämja.
15. Det är för de rättfärdiga en glädje att göra det rätt är; men fruktan blifwer för dem, som illa göra.
16. En menniska som går ifrån klokhetens wäg, hon skall blifwa uti de dödas hop.
De dödas hop äro de förtappade, som ewigt dö.
17. Den som gerna lefwer i wällust, han skall blifwa fattig: och den der win och olja älskar, han warder icke rik.* *Ords. 23: 20.
Den, som lefwer yppigt, förslösar sina egodelar. Den, som älskar synden, förstörer sin andeliga arfwedel, såsom den förlorade sonen.
18. Den ogudaktige måste i den rättfärdiges stad utgifwen warda; och föraktaren för de fromma.* *Ords. 11: 8. Es. 43: 3.
19. Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosam och ensinnad qwinna.
Se v. 9. Ensinnad, grt.: ondsint, förargelig, arg.
20. Uti den wises hus är en lustig skatt, och olja, men en dåre förtärer det.
Olja brukades på flera sätt till kroppens wederqwickelse, till föda och till smörjelse, och är derföre en bild af wälstånd. Den wise får wälsignelse och wälstånd, och den dåraktige förstörer sitt goda.
21. Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och ära.* *Matth. 5: 7. 2 Tim. 1: 16, 18.
Salige äro de barmhertige, ty dem skall ske barmhertighet. Då de, som aldrig omwända sig till Herran, äro barmhertige och wälgörande, så få de här i tiden en nådelön derför, och de trogna belönas af nåd både i tiden och i ewigheten.
22. En wis man winner de starkas stad,* och omstörtar hans makt genom hans säkerhet. *Ords. 24: 5. Pred. 9: 16, 18.
Wishet och förstånd är mäktigare än yttre makt och wälde.
23. Den sin mun och tunga bewarar, han bewarar sin själ för ångest.
24. Den som stolt och öfwerdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i wreden stolthet bewisar.
25. Den late dör öfwer sin önskan: ty hans händer wilja intet göra.* *Ords. 20: 4.
”Det är för försumliga predikanter, regenter, husherrar m. m., de wilja himmelen ärfwa, gods hafwa och dock icke arbeta, ej heller lida.” L. De late plågas af sina fåfänga önskningar, men de wilja icke arbeta för att uppnå dem. De obotfärdiga dö i sin önskan att blifwa salige, de dö i sina synder; ty deras händer hafwa warit för lata till att emottaga Guds nåd till omwändelse och salighet.
26. Han önskar dagligen: men den rättfärdige gifwer, och nekar icke.
Den late kan blott önska, men den rättfärdige har att meddela. Lättjan är också orättfärdighet.
27. De ogudaktigas offer är en styggelse: ty det warder i synd offradt.* *Ords. 15: 8. Es. 1: 13.
Allt det goda, som oomwända menniskor göra, äfwen deras gudstjenst, är en styggelse
_264.jpg&oldid=345306){kind=link}