| 274 | Cap. 29, 30. | Salomos Ordspråk. |
tjenarena. En ogudaktig konung förer ofta en syndaflod öfwer sitt land; en ogudaktig husbonde och en ogudaktig fader förföra husfolket och barnen genom sitt onda exempel.
13. Fattige och ockrare bo ibland hwarannan:* bägges deras ögon upplyser HERren. *Matth. 26: 11.
Ockrare äro de snåla och winningslystna, som söka att winna så många fördelar de kunna. Åt fattige och rike har Herren gifwit kroppens ögon och solens ljus samt äfwen förståndsögon och nådens ljus, som tillbjudes dem, och härmed bewisar Han, att Han will förbarma sig öfwer dem alla, om den fattige will emottaga Hans rikedomar, och om den rike will blifwa andeligen fattig för att winna himmelriket. Jac. 1: 9, 10.
14. En konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifwer ewigligen beståndande.* *Ords. 16: 12; cap. 20: 28.
Sann fromhet och sträng rättwisa är en throns och ett rikes stadfästelse och wärn.
15. Ris och straff gifwer wishet;* men ett barn, som hafwer sjelfswåld, skämmer sin moder. *Ords. 13: 24; cap. 22: 15; cap. 23: 13, 14.
Föräldrar kunna icke bereda sina barn en större olycka eller göra dem mera ondt, än då de låta dem uppwexa i sjelfswåld och egenwilja. Här nämnes särskildt modren, emedan hon ofta af oförståndig ömhet försummar aga och tillrättawisning och derigenom drager olycka öfwer barnen och sorg och skam öfwer sig sjelf.
16. Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.* *Ps. 58: 11. Ps. 91: 8.
17. Tukta din son, så skall han wederqwicka dig, och göra din själ wällust.
18. När prophetian ute är, så förskingras folket; men wäl är honom, som lagen wid makt håller.
När Guds ord förkastas, så kommer folket på fall. Folket förskingras, grt.: så blifwer folket motsträfwigt — både mot Gud och mot sin werldsliga öfwerhet.
19. En tjenare låter icke näpsa sig med ord: förty om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Nemligen en ogudaktig tjenare.
20. Ser du en, som snar är till att tala? Det är mera hopp uppå en dåre, än uppå honom.* *Ords. 26: 12. Jac. 1: 19; cap. 3: 1, [et]c.
21. Om en tjenare warder af ungdom kräseligen hållen, så will han sedan wara en herre.
22. En wredsam man kommet träta åstad;* och en harmse man gör många synder.† *Ords. 15: 18. †cap. 27: 4. Jac. 1: 20; cap. 3: 14.
23. Menniskans högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuke.* *Job 22: 29. Ords. 18: 12. Luc. 14: 11. 1 Pet. 5: 5, 6.
24. Den som med tjufwar del hafwer,* hörer bannas, och säger icke till,† han hatar sitt lif. *Ps. 50: 18. †3 Mos. 5: 1.
Grt.: Den som med tjufwar del hafwer, han hatar sitt lif; han hörer sammanswärjning och gifwer det dock icke tillkänna. Den, som icke på behörigt sätt söker afböja och förhindra upproriska stämplingar, är lika brottslig och nedrig, som den som har gemenskap med tjufwar.
25. Den som rädes för menniskor,* han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå HERran, han warder beskyddad. *Matth. 10: 28.
26. Månge söka en förstes ansigte; men hwars och ens dom kommer af HERran.
Mot Herrans dom kan ingen förste beskydda; den, som Herren beskyddar, kan ingen menniska skada.
27. En orättfärdig man är de rättfärdiga en styggelse: och den som på en rätt wäg är, han är den ogudaktiges styggelse.* *Ps. 15: 4. 1 Pet. 4: 4.
De rättfärdige hata synden, men de ogudaktige hata både rättfärdigheten, och den rättfärdiga menniskan.
30. Capitel.
Detta är Agurs, Jake sons ord, lära och tal; den mannens, till Ithiel, ja, till Ithiel, och Uchal.
Agur betyder samlare. Namnet har en bildlig betydelse och betecknar, att den, som lemnat oss dessa lärdomar, war en samlare i den himmelska wishetens skola. Ithiel och Uchal måste hafwa warit Agurs söner eller lärjungar. Men de twå namnen Ithiel och Uchal kunna betyda: med mig är Gud, och: jag förmår. Dessa twå ord wisa således, att menniskan måste hafwa Herran med sig, för att blifwa en rätt menniska, och så snart han har Herran med sig, så förmår hon mycket. Till allt godt är den fallna menniskan i sig sjelf wanmäktig, men Apostelen säger: Allt förmår jag genom Honom, som mig mäktig gör. Phil. 4: 13.
2. Ty jag är den allragalnaste; och menniskors förstånd är icke när mig.
Innan en menniska möjligen kan lära känna den sanna wisheten, måste hon nödwändigt
_278.jpg&oldid=345345){kind=link}