| 282 | Cap. 2, 3. | Salomos Predikare. |
galne;* och de tillkommande dagar förgäta allt: och såsom den wise dör, så ock den galne.† *Job 18: 17. Pred. 9: 15. †Ps. 49: 11.
17. Derföre leddes mig lefwa:* ty det behagade mig illa allt, det under solen sker, att det allstinges fåfängligt och mödosamt är. *Job 3: 21; cap. 14: 13.
18. Och jag leddes wid allt mitt arbete, som jag under solen hade, att jag måste lefwa det åt en menniska, som efter mig komma skulle.* *Job 20: 18; cap. 27: 19. Ps. 49: 18.
Lefwa, d. ä. lemna. Då menniskan arbetar blott för detta lifwet, så följer slutligen leda och ledsnad wid allt. Stundom öfwerfalles hjertat äfwen af afund deröfwer, att det skall lemna frukterna af sitt arbete åt andra, som hon icke wet, huru de skola anwända dem.
19. Ty ho wet, om han skall warda wis eller galen? Och skall dock råda öfwer allt mitt arbete, det jag hafwer wisligen gjort under solen: det är ock fåfänglighet.
20. Derföre wände jag mig, att mitt hjerta skulle aflåta af allt arbete, som jag gjorde under solen.
21. Ty en menniska, som sitt arbete med wishet, förnuft och skicklighet gjort hafwer, det måste hon låta en annan till arfs,* den der uppå icke arbetat hafwer: det är ock fåfänglighet och en stor olycka. *Ps. 39: 7. Klagow. 5: 2.
En stor olycka, grt: ett stort ondt. Då en menniska icke lefwer ett högre lif än det jordiska och icke samlar skatter för ewigheten, så är det för henne ett stort ondt, då hon måste hädan och lemna sina egodelar åt andra.
22. Ty hwad får menniskan af allt sitt arbete* och hjertats bekymmer, som hon hafwer under solen? *1 Mos. 3: 19; cap. 31: 40.
23. Utan sweda, grämelse och sorg i alla sina lifsdagar;* så att ock hennes hjerta icke kan hafwa ro om natten: det är ock fåfänglighet. *Pred. 5: 16.
24. Är då nu för menniskan icke bättre äta och dricka, och göra sin själ goda dagar i sitt arbete?* Men det såg jag ock, att det kommer af Guds hand. *Pred. 3: 12, 22. Es. 56: 12. Luc. 12: 19, 20.
25. Ty ho hafwer gladare ätit, och kräsligare lefwat, än jag?* *1 Kon. 4: 22, [et]c.
26. Ty en menniska, som Honom täck är, gifwer Han wishet, förnuft och glädje;* men syndaren gifwer Han olycka,† att han församlar och lägger tillhopa, och det warder dock den gifwet, som Gudi täck är; ty är det ock icke annat än jemmer. *Ps. 97: 1. Ords. 2: 6. †Ords. 13: 21, 22; cap. 14: 11.
Då en menniska kommer till det beslut i sina egna tankar att göra sig goda dagar af det hon förwärfwar, v. 24, hwilket är en högre grad af sjelfwiskhet, så wänder Gud saken ofta så, att menniskan icke kan åtnjuta, det hon arbetat för, utan måste lemna det åt andra. Guds afsigt dermed är, att, om möjligt, föra menniskan till bättring; men will hon icke detta, så blifwer en sådan Guds skickelse äfwen ett syndastraff, som drabbar den obotfärdige redan här i tiden såsom en jemmer eller fåfänglighet och qwal. Häraf följer den stora sanningen: Wara gudelig och låta sig nöja är winning nog. 1 Tim. 6: 6.
3. Capitel.
Hedna omsorg fåfäng.Alla ting hafwa sin tid,* och allt, det man företager under himmelen, hafwer sin stund. *1 Chrön. 12: 32. Es. 28: 24. Dan. 7: 12. Joh. 2: 4.
Med tid menas här en af Herran bestämd tidpunkt, då det och får inträffa och har en bestämd tidsrymd till sitt förlopp. Det som sker, ware sig ondt eller godt, genom menniskors företag, har en högre styrelse öfwer sig, som sätter bestämda skrankor för allt, hwar som händer och företages.
2. Födas* hafwer sin tid, dö† hafwer sin tid; plantera** hafwer sin tid, upprycka det, som planteradt är, hafwer sin tid. *1 Mos. 18: 10. †Job 14: 5. Ebr. 9: 27. **1 Mos. 8: 22. Es. 17: 11.
Såwäl födelsestunden, som dödsstunden, äro af Herran bestämda lika så fast, som årets tider.
3. Dräpa* hafwer sin tid, läka† hafwer sin tid; nederbryta** hafwer sin tid; bygga†† hafwer sin tid. *Jer. 25: 34. Joh. 8: 20. †2 Cor. 6: 2. **Luc. 19: 43, 44. ††Hag. 1: 2, 4.
Alla synder, som i werlden begås, såsom dråp, hwilket i en gerning förenar synd och död, kunna icke ske, utan då Herren tillstädjer; men denna tillstädjelse är långt ifrån att wara tillåtelse. Det, som sker under Guds tålamod, sker icke efter Hans wilja. Att läka eller göra godt hafwer också sin tid, och dertill kommer både wiljan och kraften ifrån Herran; till det onda har menniskan fått wiljan från djefwulen, men kraften till allt, hwad hon gör, har hon ifrån Gud.
_286.jpg&oldid=345369){kind=link}