| 286 | Cap. 5. | Salomos Predikare. |
något tala inför Gud; ty Gud är i himmelen och du på jorden: derföre låt dina ord wara få.† *Ords. 29: 11. Jac. 1: 19. †Matth. 6: 7.
Att rätt höra och tyda Guds ord och att wakta sig från afwikelser på onda wägar är bättre än alla offer, cap. 4: 17. Besinna wäl, hwad du lofwar; fullborda, hwad du lofwar Gud, och håll, hwad du lofwar, då du kan, om löftet är godt och rätt. Den som will bewara sin fot och gå sin wäg ostraffligen, skall också sorgfälligt waka öfwer sina ord och tankar, (se Jac. 1: 19, Jac. 3: 2, 18) och besinna, att Gud är oändlig i höghet och menniskan är ett ringa stoft. 1 Mos. 18: 27.
2. Ty der många omsorger äro, der komma drömmar; och der många ord äro, der hörer man en dåre.* *Ords. 10: 19.
Detta är också en warning emot tanklöst läsande i Guds ord och emot tanklös mångordighet i bönen, se Matth. 6: 7.
3. När du gör Gud ett löfte, så fördröj icke fullkomna det: ty Han hafwer icke behag till dårar; hwad du lofwar, det håll.* *4 Mos. 30: 3. 5 Mos. 23: 21. Ps. 76: 12.
Att icke hålla de goda föresatser, man fattat inför Herran, är ett bewis på obotfärdighetens dårskap. Inga goda föresatser kunna rätt uppfyllas utan sann bättring och tro. Derföre ligger uti hwarje löfte inför Herran ett uttaladt bifall till Hans kallande nåd, och då menniskan sedan wägrar att hörsamma denna kallelse, så gör hon såsom de bjudne, som icke wille komma. Luc. 14: 18–24.
4. Det är bättre, att du intet lofwar, än att du icke håller, det du lofwar.
5. Städ icke din mun, att han förförer ditt kött; och säg icke för engelen: Jag är oskyldig;* Gud måtte wredgas öfwer din röst, och fördöma alla dina händers werk. *Ords. 20: 9; cap. 28: 13.
Engelen, Mal. 2: 7, är det Guds sändebud, som förkunnar sanningen och framförer Guds kallelse, Luc. 14: 23, 2 Cor. 5: 20; men den, som är olydig mot sändebudet, är olydig mot förbundets Engel sjelf. — ”Förswara icke din förförelse, såsom falska andar och drömmare.” L.
6. Der många drömmar äro, der är fåfänglighet och många ord; men frukta du Gud.
I det oomwända tillståndet är lifwet i andeligt afseende blott ett drömlif. Menniskan har då icke något rätt medwetande om sig sjelf och sitt tillstånd. De som sofwa, de sofwa om natten. Låter oss nu icke sofwa, såsom de andre; utan låter oss waka och nyktre wara. 1 Thess. 5: 6. En sådan waksamhet och nykterhet är icke möjlig utan den gudsfruktan, som är en Guds Andas frukt. Gal. 5: 22–25.
7. Ser du en fattig ske orätt, och rätt och rättwisa i landet borttagas,* förundra dig icke deröfwer: ty det är ännu en högre wäktare öfwer de höga, och äro ännu högre öfwer de båda.† *Mich. 3: 3. †Ords. 22: 8. Col. 3: 25. 1 Thess. 4: 6.
De mäktige i denna werlden hafwa nästan alle äfwen sins emellan en mäktigare öfwer sig, och öfwer alla är den allsmäktige Konungen, som skall döma alla. Äfwen öfwer de höga är öfwerhet och många både synlige och osynlige wäktare. Se Dan. 10: 20.
8. Deröfwer är konungen i hela landet, att marken må warda brukad.
Konungen i hela landet, som skall sörja för det allmänna bästa, är den himmelska Konungens tjenare, antingen han är en lydig eller olydig tjenare. Rom. 13: 1–7.
9. Den som älskar penningen, han warder aldrig mätt* af penningar; och den der rikedom kär hafwer, han skall ingen nytta få deraf:† det är ock fåfänglighet. *Ords. 13: 7. †Job 20: 18; cap. 27: 16, 17. Ps. 49: 11. Hag. 1: 6.
10. Ty der mycket gods är, der äro månge, som äta det: och hwad nytta hafwer han deraf, som det hafwer, annat än att han ser deruppå med ögonen?
Till det menskliga lifwets sällhet och förnöjsamhet är rikedomen oftare skadelig än gagnelig; derföre lärer oss Guds Ande att bedja: fattigdom och rikedom gif mig icke!
11. Den der arbetar, honom är sömnen söt, ehwad han hafwer litet eller mycket ätit; men den rikes öfwerflödighet städer honom icke att sofwa.
12. Det är en ond plåga, som jag såg under solen, nemligen att rikedomar warda förwarade honom till skada, som dem eger.* *1 Tim. 6: 9.
13. Ty den rike förgås med stor jemmer: och om han hafwer födt en son, honom blifwer intet i händerna.
För barnens wälfärd är fattigdomen nyttigare än rikedom i de flesta fall; ty merändels hafwa rikedomarne en skadlig werkan på själen. Men rättfånget gods är en wälsignelse af Gud, ett anförtrodt pund, hwarmed mycket godt kan åstadkommas, då menniskan will och kan förwalta det med sann wishet. — Ofta förswinner stor förmögenhet så hastigt, att en Guds dom tydligen deruti kan synas.
14. Såsom han är naken kommen af sitt moderlif, så far han bort igen, som han kommen är, och tager intet med sig
_290.jpg&oldid=345381){kind=link}