| 288 | Cap. 6, 7. | Salomos Predikare. |
gagnade ej. Men den sanna sällheten hwilar icke på fåfängligheten.
9. Det är bättre att bruka de egodelar, som för handen äro, än fara efter andra: det är ock fåfänglighet och jemmer.
10. Hwad är det? Fastän en högt berömd är, så wet man dock, att han är en menniska, och kan icke träta med det, som honom för mäktigt är.* *Ap.G. 9: 5.
Fikandet efter egodelar och ära medförer mycken oro och förförer menniskan att förspilla sin högsta wälfärd, ty hon kan, med allt hwad hon gör och förwärfwar, icke blifwa annat än en dödlig menniska, och kan icke undfly döden och den allsmäktige Domaren.
11. Ty fåfängligheten är alltför mycken: hwad hafwer en menniska mer deraf?
7. Capitel.
Rätta medel till lycksalighet.Ty ho wet, hwad menniskan nyttigt är i sin lifstid, medan han lefwer i sin fåfänglighet, hwilken är som en skugge?* Eller ho will säga menniskan, hwad efter henne komma skall under solen?† *Job 14: 2, 21. †Pred. 8: 7, 17.
Menniskans förstånd är äfwen i de timliga tingen kortsynt, så att hon omöjligen kan weta något wisst om det tillkommande. Derföre behöfwer menniskan till sin sanna lycka att ledas af Herrans ögon. Ps. 32: 8.
2. Ett godt rykte* är bättre än god salfwa; och dödens dag† bättre än födelsedagen. *Ords. 22: 1. †Luc. 16: 22.
God salfwa eller balsam är ett godt läkemedel mot sår. Dödsdagen är bättre än födelsedagen för den, som har lärt sann wishet och är lärd till himmelriket.
3. Bättre är gå i sorgehus* än i gästabuds hus: uti det ena är alla menniskors ändalykt,† och den lefwande lägger det uppå hjertat. *Jac. 4: 9. †Ps. 39: 5.
Hwarje dödsfall och sorglig händelse är en kraftig predikan af Gud sjelf till de lefwande menniskorna. Olycklig den, som icke gifwer akt på en sådan predikan.
4. Sörja är bättre än le: ty genom sorg warder hjertat förbättradt.
Då sorgen öfwergår till syndasorg, och syndasorgen drifwer till Christum, så blifwer hjertat derigenom bättradt, 2 Cor. 7: 10, och efter den nya födelsen är kors och bedröfwelse ett wanligt luttringsmedel för Guds folk. 1 Pet. 1: 6, 7. Men sorgen är till en wiss grad helsosam äfwen för de menniskor, som icke komma till sann bättring.
5. De wisas hjerta är i sorgehuset; och dårars hjerta i glädjehuset.
De, som hafwa emottagit Guds ord och Hans wishet i sina hjertan, betrakta hela werlden mera såsom ett sorgehus än såsom ett glädjehus; ty synden, döden och sorgen äro hemma i detta hus! De wisa söka af kärlek till nästan att hjelpa i nöden och trösta i sorgen heldre än söka egna förnöjelser.
6. Bättre är höra den wises straff,* än att höra dårars sång. *Ps. 141: 5. Ords. 17: 10.
Den wises straff eller förmaningsord i sorgehuset är wida nyttigare för hjertat än dårars fröjdesånger.
7. Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytan: och det är ock fåfänglighet.
Emedan i Österlanden är ondt om bränsle af god beskaffenhet, men törne, tistel och ogräs der wäxa ymnigt, så begagnas de allmänt till bränsle wid matlagningen. Se Matth. 6: 30. Men såsom törnets sprakande åstadkommer mera onyttigt buller än nyttig wärme och kastar kol i maten, så är det lättsinniga nöjet en wämjelse för den upplysta själens högre smak.
8. En genwördig gör en wis owillig, och förderfwar ett mildt hjerta.
9. Änden* på ett ting är bättre än dess begynnelse: en tålig† ande är bättre än en hög ande. *Matth. 10: 22; cap. 24: 13. †Ords. 14: 29. Matth. 5: 5.
Att begynna högt och stort utan ihärdighet att fullända, bewisar både i lekamliga och andeliga ting en stor swaghet. Att börja i andan och lykta i köttet är alltid bedröfligt. Gal. 3: 3. Att sätta sin hand till plogen och se sig tillbaka gifwer ingen fröjdefull ewighetsskörd.
10. War icke hastig till wrede:* ty wreden hwilar uti en dåres hjerta. *Ps. 37: 7, 8. Jac. 1: 19, 20.
Den, som låter wrede hwila i sitt hjerta, är en dåre. Matth. 5: 25. Eph. 4: 26. Så länge en menniska är fången i sitt naturliga syndaförderf och i förnuftets blindhet, så är hon icke blott benägen till otålighet och wrede, utan är ett wredens barn, så att Guds wrede hwilar i hjertat, emedan synden deruti bor.
11. Säg icke: Hwad är det, att de förra dagar woro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke wisligen.
Tidernas olikhet kommer deraf, att menniskorna äro olika. Ingen tid medförer öfwer någon menniska något lidande, som icke både är förtjent och skickadt af den allwise, rättfärdige och kärleksrike Guden, och det är då dåraktigt och syndigt att fråga, hwad Gud gör, såsom om man af Honom wille fordra räkenskap. Klagow. 3: 39.
_292.jpg&oldid=345387){kind=link}