| Salomos Predikare. | Cap. 7. | 289 |
12. Wishet är god* med arfwedelen; och hjelper, att en kan glädja sig af solen. *Ords. 3: 15, 16; cap. 8: 21.
För hwarje menniska, som lefwer under solen, är wisheten nödwändig till den sanna lefnadsglädjen. Utan denna wishet kan ingen arfwedel göra någon lycklig.
13. Ty wishet beskärmar; penningar beskärma ock; men wisheten gifwer lif honom, som henne hafwer.
Grt.: Ty den som är under wishetens beskärm, han är i rikedomens beskärm, men dess förmån är, att wisheten gifwer lif åt sina egare. I timligt afseende beskärmar wishet lika så mycket som rikedom eller ännu mera, men wisheten gifwer ewinnerligt lif, som omöjligen kan köpas med penningar. Sök derföre wisheten framför all timlig rikedom!
14. Se på Guds werk: ty ho kan rätta, det Han gör krokigt?* *Job 12: 14, 15.
Då Gud förer någon i olycka och motgång, hwar finnes då någon, som kan förlossa och hjelpa?
15. I goda dagar war glad; och den onda dagen tag ock till godo;* ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall weta, hwad tillkommande är. *Phil. 4: 12.
I stor barmhertighet har Gud lagt för menniskan ett täckelse öfwer framtiden. Lycklig den, som låter leda sig af den allwetande Gudens ögon! Ps. 32: 8.
16. Jag hafwer allahanda sett i min fåfänglighets tid: det är en rättfärdig, och förgås i sin rättfärdighet; och det ar en ogudaktig, som länge lefwer i sin ondska.
Dessa underbara skickelser, som menniskoförnuftet af sig sjelf icke kan begripa, förklaras i Ps. 73, och på Guds wisa och goda afsigter grundas här förmaningen, v. 15. Den rättfärdiges skenbara undergång är icke olycka, utan lycka, och den ogudaktiges skenbara lycka leder till hans ewiga olycka. Härtill kommer ock, att stundom gäller i denna werlden egenrättfärdighet för rättfärdighet, och denna egenrättfärdighet måste, om möjligt, genom lidande utrotas, och somliga ogudaktiga komma till bättring, efter att länge hafwa lefwat i sin ondska under Guds tålamod.
17. War icke alltför mycket rättfärdig, ej heller för mycket wis; att du icke förderfwar dig.
War icke alltför mycket rättfärdig: war icke alltför mycket sträng att döma och straffa din nästa efter rätt och rättfärdighet; war icke på detta sätt för mycket rättfärdig och håll dig icke för så särdeles wis, på det du icke må ådraga dig synd och förderf.
18. War icke alltför mycket ogudaktig, och galnas* icke; att du icke dör i otid.† *Ps. 10: 4. Gal. 6: 7. †Ps. 55: 24. Ps. 73: 19.
Anser du dig wara rättfärdig och wis (v. 17), så wakta dig, att du icke just derigenom blifwer alltför mycket ogudaktig och galnas, och ådrager dig en sträng dom, ty skrymteri och kärlekslöshet äro stora synder.
19. Det är godt, att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utur din hand: ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
Ingen menniska är på jorden, som icke syndar, derföre besinna, att du också är en fattig syndare, som behöfwer att lära den sanna wisheten och ödmjukheten, att du må frälsas af nåd. Då menniskan rätt besinnar detta, så förstår hon också v. 17, 18 och äfwen Christi ord: dömer icke, så warden I icke dömde m. m. Luc. 6: 37.
20. Wishet stärker den wise mer än tio wäldige, som i staden äro.* *Ords. 21: 22; cap. 24: 5.
21. Ty det är ingen menniska på jorden, som godt gör, och icke syndar.* *1 Kon. 8: 46. 2 Chrön. 6: 36. Ords. 20: 9. 1 Joh. 1: 8.
22. Lägg ock icke på hjertat allt det man säger;* på det du icke skall höra din tjenare banna dig. *1 Sam. 10: 27. 2 Sam. 16: 10.
”Det är ett ordspråk: Ho gerna mycket hörer, han hörer mycket, det han icke gerna hörer.” L.
23. Ty ditt hjerta wet, att du ock ofta andra bannat hafwer.
Du wet med dig sjelf, att du således förtjent, att detsamma wederfares dig.
24. Sådant allt hafwer jag försökt wisligen. Jag tänkte:* Jag will wara wis, men wisheten kom långt ifrån mig. *Ords. 16: 9.
Allt detta hade Salomo lärt af erfarenhet och i Guds Andas skola, således wisligen: men han tillägger i afseende på sitt affallna tillstånd, att då han tänkte, att han wille wara wis igenom sitt eget förnuft, så erfor han, att Guds wishet kom långt ifrån honom.
25. Det är fjerran, hwad skall det warda? Och det är fast djupt, ho kan finna det?
Den rätta wisheten är för menniskoförnuftet outransaklig och kan icke erhållas utan såsom en nådegåfwa af Gud. Se Rom. 11: 33. 1 Cor. 2: 14.
26. Jag wände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka wishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas willfarelse:
27. Och fann, att en sådan qwinna, hwilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden:* den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren warder genom henne fången.† *Ords. 5: 3, 4; †cap. 22: 14.
_293.jpg&oldid=345390){kind=link}