| Salomos Höga Wisa. | Cap. 5. | 307 |
menas i liknelsen, war en af öppningarne i fönstergallret. Glasfönster hade man på den tiden icke.
5. Då stod jag upp, att jag skulle låta för min wän upp; mina händer dröpo af mirrham, och mirrham lopp öfwer mina finger på stängeln åt låset.
Detta syftar på ett forntida bruk, att brudgummen strök wälluktande salfwa på handtaget till sin älskades dörr, så att denna wällukt skulle fästas wid hennes hand, då hon sedan kom att röra derwid. Att denna salfwa här war af Myrrha betyder: att glädje och sorg hos bruden blifwa blandade med hwarandra genom ett sådant besök, han fröjdar sig deröfwer, att han warit sökt, men bedröfwas deröfwer, att hon försummat att öppna för honom.
6. Och då jag för min wän upplåtit hade, war han borta och sin wäg* gången. Då gick min själ ut efter hans ord;† jag sökte honom, men jag fann honom icke;** jag ropade, men han swarade mig icke.†† *Ps. 30: 8. Os. 5: 15. †Ps. 27: 8. Klagow. 2: 19. **Högaw. 3: 1. ††Ps. 22: 3.
Då gick min själ ut, d. ä. då blef jag utom mig af förskräckelse och skyndade att söka Honom. Både enskilda trogna och församlingen såsom samfund kommer stundom i ett sådant tillstånd, att man icke i ödmjuk stilla tro och försakelse håller sig till Christum i Hans korsgestalt, utan man wille gerna hafwa Honom uti makt och härlighet; mindre nådebewisningar blifwa i trögheten öfwersedda och försummade, under det man wäntar på det, som större är, och på detta sätt förloras brudgummen ur sigte och måste sedan med smärta sökas.
7. Wäktarena, som omkring gå i staden, funno mig, de slogo mig till sårs;* wäktarena på muren togo mig bort mitt hufwudkläde. *Ps. 44: 23. Joh. 15: 19.
Sedan Christi församling sjunkit uti andelig sömn, så måste den icke blott utstå förföljelser utaf uppenbara fiender, utan kyrkans herdar och lärare sjönko äfwen uti en sådan blindhet, att de på det förskräckligaste sätt förföljde alla dem, som uppwaknade och med allwar sökte Herran Jesum. Detta tillstånd warar ännu i församlingen, så att månge af dem, som äro satte till wäktare, skymfa och såra dem, som söka Christum med hjertats allwar.
8. Jag beswär eder, Jerusalems döttrar; finnen I min wän, så säger honom, att jag för älskog krank ligger.
Så beskrifwes brudens återuppwaknande längtan. Hwar och en själ, som efter en slummer af andelig tröghet uppwaknar, får tydligt erfara, hwad denna krankhet är. Men äfwen för församlingen måste ett sådant allmänt uppwaknande, och en allmän längtan komma. Ja, isynnerhet skall Israels folk så uppwakna och känna sig krankt af längtan efter Honom, som det så länge förkastat. Zach. 12: 10–14.
9. Hwad är din wän för andra wänner, o du aldradägeligaste ibland qwinnor? Hwad är din wän för andra wänner, att du så hafwer beswurit oss?
Jerusalems döttrar, se cap. 1: 5, som ännu icke känna Brudgummen på samma sätt som bruden, fråga hwem han är, och derpå följer den härliga beskrifningen, som bruden om Honom gifwer, v. 10–16.
10. Min wän är hwit och röd,* utkorad ibland många tusen. *Es. 63: 2, 3. Ebr. 9: 12. 1 Pet. 1: 19.
Se Ps. 45: 3. Hwit och röd är Själabrudgummen i ljus och lif, i den strålande rättfärdighet, hwaruti Han kläder sin församling och i det röda guld, som Han för oss såsom lösepenning erlagt; Hans utgjutna försoningsblod och den snöhwita rättfärdighet, som Han dermed förwärfwat, är den högsta prydnad och skönhet, hwaruti själen kan skåda Honom.
11. Hans hufwud är det bästa guld; hans hår är krusadt, swart såsom en korp.
D. ä. Hans hufwud bär en krona af ädlaste guld, 2 Mos. 39: 30; törnekronan är förwandlad till en oförgänglig konungakrona. Swart hår är i Österlanden en bild af skönhet.
12. Hans ögon äro såsom dufwoögon, wid wattubäckar twagne med mjölk, och stå fulla.
13. Hans kinder äro såsom apothekares wäxande örtesängar; hans läppar äro såsom rosor, de der drypa af flytande mirrham.* *Es. 50: 6; cap. 53: 5. Matth. 27: 46. Luc. 23: 34.
14. Hans händer* äro såsom guldringar fulla med turkoser; hans lif† är såsom rent elfenben besatt med saphirer. *Ps. 22: 17. †Joh. 19: 34.
Händerna äro liksom betäckte med guldringar, blicken har dufwans mildhet och strålar af kärlek; andans krafter utströmma af honom och inströmma i trogna hjertan, såsom uppfriskande wällukt of myrrham, o. s. w.
15. Hans ben äro såsom marmorpelare, grundade* uppå gyllene fötter; hans skapnad är såsom Libanon, utkorad såsom cederträd. *Ps. 40: 3. Eph. 1: 20, 21. Phil. 2: 10, 11.
16. Hans hals är söt och ganska lustig: en sådan är min wän; min wän är sådan, I Jerusalems döttrar.
Bruden söker att med liknelser, tagne af de dyrbaraste och ädlaste ting, hon känner, beskrifwa Brudgummens skönhet. Guld, ädelstenar och
_311.jpg&oldid=345429){kind=link}