| Salomos Höga Wisa. | Cap. 8. | 311 |
ny afdelning och tillika förberedelser till en ny tidrymd i Christi kyrka.
5. Ho är denna, som uppkommer* ifrån öknen, och stöder sig in uppå sin wän? Under äppleträdet† wäcker** jag dig, der din moder dig födt†† hafwer; der hon, som dig födde, med dig legat hafwer.*** *Es. 49: 12; cap. 60: 4. †1 Mos. 3: 6. **Eph. 5: 14. ††Es. 51: 2. ***Hes. 16: 5, [et]c.
Ho är denna, som uppkommer af öknen, och stöder sig inpå sin wän, är en fråga af Jerusalems döttrar, se cap. 6: 9, 12. Genom öknen fördes Israels folk för att blifwa Herrans trolofwade, se Hes. 16: 8, 14. Utur denna werldens öken föres Guds folk, Christi församling, stödd på sin Återlösares mäktiga arm. Den sednare delen af versen äro brudens ord, som beswarar frågan på det sätt, att hon tilltalar Brudgummen med ett uttryck af tacksamhet, att hon funnit Honom, och att Han liksom waknat från slummer till hennes räddning, redan under trädet, der syndafallet skedde i paradiset. Det är ännu under detta träd, det är ännu under smärtan af syndafallets följder, det är under ångren och syndasorgen, Christus födes i församlingens hjertan, och det nya lifwet upptändes genom sanningens ord, så att själen blir med Christus förenad.
6. Sätt mig såsom ett insegel* på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm: ty kärleken är stark† såsom döden, och nitälskan är fast såsom helwetet; dess glöd är brinnande och en HERrans låga: *2 Cor. 1: 21, 22. 1 Pet. 1: 5. †Rom. 8: 37.
7. Så att ock mycket watten icke förmår utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom; om en wille gifwa alla egodelar i sitt hus för kärleken, så gällde det alltsammans intet.
Dessa ord bewisa den brinnande kärlek till Återlösaren, som i församlingen skall blifwa upptänd, då den stora wäckelsen sker, som omtalas, Zach. 12: 10–14. Men denna kärlek måste alltid i någon mån finnas hos hwarje trogen själ. En utförlig, apostolisk förklaring öfwer kärleken hafwe wi. 1 Cor. 13. Såsom Öfwerstepresten bar sin församling på sitt bröst och sina axlar, der namnen af Israels stammar woro ingrafne i ädelstenar, så önskar bruden att blifwa satt såsom ett insegel på Hans hjerta och på Hans arm, emedan dess brinnande kärlek och nitälskan icke kunde fördraga någon skiljsmessa ifrån Honom. Kärleken är en Herrans låga, Gud är kärleken, det är Han, som upptänder den i trogna hjertan, och den brinner icke längre, än själen har Herren sjelf i sitt hjerta. Denna kärlek kan icke släckas eller dränkas af lidandets watten och bedröfwelsens strömmar. Se Ps. 18: 5. Ps. 93: 3, 4.
8. Wår syster är liten och hafwer inga bröst: hwad skole wi göra till wår syster, när man nu skall tala henne till?
Så talar bruden i den trogna judiska församlingens namn om hedningarnes församling, när den till Evangelii och Christi delaktighet i det Nya Testamentet församlas och blifwer dess syster efter andan. Se Es. 11: 10. Marc. 16: 15, 16. 1 Pet. 3: 6. Frågan angår både medlen till hedningarnes omwändelse och de omwändas ställning till Herran, och samma fråga skall i ännu widsträcktare mening än i den apostoliska tiden uppstå i församlingen i de stora rörelser, som åt werlden skola gifwa en ny gestalt. Es. 66: 18–21.
9. Är hon en mur, så wilje wi göra silfwer-bålwerk* deruppå: är hon en dörr,† så wilje wi befästa henne med cederbräde. *Eph. 4: 7, 8, 11, 12. Col. 1: 11. Juda Ep. v. 1, 20. †Es. 60: 11.
Detta är Christi swar på frågan, att den nya församlingen skulle prydas, der den war stark, och befästas, der den war swag och ännu tillgänglig för fienderna, så att han skall både glänsa i andans prydnad samt fast förwaras emot alla anfall.
10. Jag är en mur,* och mina bröst äro såsom torn, deraf är jag worden för hans ögon, såsom den der frid† finner. *Matth. 18: 18. 1 Tim. 3: 15. †Es. 57: 19. Joh. 14: 27. Rom. 5: 1.
Så fröjdar sig församlingen öfwer den fasthet och kraft, som Christus gifwit henne, för att kunna motstå och afwärja sina fiender och hafwa frid derigenom, att hon funnit frid i Christo Jesu. Eph. 2: 14. I den fulla brudkärleken ligger den fasta kraften och det rätta motståndet mot fienderna.
11. Salomo hafwer en wingård i Baal-Hamon, den wingården fick han åt waktare,* att hwardera skulle gifwa† för hans frukt tusen silfwerpenningar. *Högaw. 1: 6; cap. 7: 12. Hes. 3: 17. Matth. 20: 1. †Jer. 31: 14.
Se Matth. 21: 33–40. Baal Hamon kan öfwersättas med myckenhetens eller ymnighetens land, och syftar således på den stora fruktbarheten i wingården, nemligen den stora mängd af folk, som skola tillhöra det andeliga Israel, såsom Herren lofwade Abraham, och Abrahams namn har äfwen denna betydelse.
12. Min wingård är för mig:* dig Salomo bör tusen:† men åt waktarena öfwer hans frukter tuhundrade.** *Es. 27: 3. †1 Cor. 3: 6, 7. **Es. 61: 7. Matth. 19: 29.
Wingårdsmännerna eller wäktarena (v. 11) skola arbeta för Herran och samla själar åt nom, wingården är Hans och tillhör Honom
_315.jpg&oldid=345441){kind=link}