drottning i Juda rike, införde äfwen der samma förderfliga afgudadyrkan. Pheniciens, Tyrus och Sidons historia blef af propheterna på förhand tecknad.
Syrien.
Omkring år 955–740 före Christi födelse uppstod det Syriska riket; dess hufwudstad war Damascus, som kallas Österlandets öga, wid floden Chrysorrhoas. Denna stad omtalas redan i Abrahams tid, 1 Mos. 14: 15; cap. 15: 21. David eröfrade denna stad, 2 Sam. 8: 6. Under Salomo intogs Damascus af en upprorisk inkräktare, Reson, 1 Kon. 11: 24; honom följde Tabrimon, och efter honom kom Benhadad den förste. 1 Chrön. 15. Han efterträddes af sin son Benhadad den andre, som förde krig emot konung Achab i Israel. Han dödades på sin sjuksäng af sin tjenare Hasael, som intog riket och äfwen gjorde Israels rike skattskydligt. 2 Kon. 8. Konungarna Benhadad och Hasael blefwo efter sin död dyrkade såsom gudar af Syrierna. På Hasael följde hans son Benhadad den tredje. Joas, konungen i Israel afskuddade nu det Syriska oket och återtog de af Syrierna inkräktade länderna, 2 Kon. 13, och Jerobeam den andre intog Damascus och herrskade deröfwer en kort tid. 2 Kon. 14. Under Ahas, konungen i Juda, upphof sig den Syriske konungen Rezin år 743 före Christus, och Ahas trodde icke, att han kunde rädda sig på annat sätt, än att han kallade den Assyriska konungen Tiglath Pileser till hjelp. Tiglath Pileser kom, eröfrade Syrien, införlifwade det med sitt rike och bortförde Syriens innewånare till floden Kur. 2 Kon. 16. Es. 7: 4; cap. 8: 4; cap. 10: 9; cap. 17: 1. Men denna förbindelse blef för Judafolket högst förderflig och ledde slutligen äfwen till Juda rikes förstörelse. Så söker ofta menniskan sin hjelp i det, som blifwer hennes olycka och undergång!
Assyrien.
Det Assyriska riket grundades först af Assur, som omtalas i 1 Mos. 10: 11 hwilken anlade Ninive. Assyrien war ett nybygge från Babylon. I Mose tid war Assyrien redan ett eröfrande rike, 4 Mos. 24: 22–24, och i Davids tid sträckte det sin inflytelse öfwer Euphrat. Ps. 83: 9. Detta rikes äldsta historia är höljd i dunkelhet; det blef på en tid det mäktigaste rike och omfattade alla länder, som ligga omkring och emellan floderna Euphrat och Tigris. I Judakonungen Usias tid uppreste sig emot den siste Assyriske konungen Sardanapal hans fältherrar Arbaces från Medien och Belesys från Babylon. Sardanapal uppbrände sig sjelf med sina qwinnor och skatter, och hans rike föll sönder i flere delar. Arbaces erhöll Medien och större delen af riket. Efter hans död regerades Medien särskilt af hans efterträdare i 78 år, och Assyrien blef åter ett sjelfständigt rike. I detta nyassyriska rike finna wi följande konungar:
| Före Christi födelse. | ||||
| Phul | 774. | 21 | år. | — 2 Kon. 15: 19. |
| Tiglath Pileser | 753. | 19 | ” | — 2 Kon. 16: 7–10. |
| Salmanassar | 734. | 14 | ” | — 2 Kon. 17: 3; cap. 18: 9. |
| Saherib | 720. | 7 | ” | — 2 Kon. 18: 13; cap. 19: 36. |
| Assarhaddon | 713. | 35 | ” | — 2 Kon. 19: 36. Es. 37: 38. |
| Saorduchäus | 697. | 20 | ” | |
| Chyniladan | 658. | 22 | ” | |
| Saracus | 636. | 13 | ” | |
| Rikets slut och Nineves förstöring år 625. | ||||
Nu blef detta rike införlifwadt med Babylon.
Det Babyloniska riket.
Ehuru Babylon egentligen war werldens äldsta hufwudstad och Nineve blott war en koloni derifrån, så blef dock Babylon med tiden ett lydland undet det Assyriska riket. Den äldsta historien i detta rike är dunkel och sagolik, och ett stort antal konungar omtalas. Efter Assyriens fall under Sardanapal blef Babylon oafhängigt af Assyrien, men underkufwades på nytt af det nyassyriska riket. Nu regerades Babylon
_319.jpg&oldid=345450){kind=link}