rätt tro på det Nya Testamentets skrifter, utan att tillika tro på det Gamla. Den, som förkastar det Gamla Testamentet eller anser det för mindre wigtigt, har dermed också förkastat det Nya, han har borttagit grunden, hwarpå det hwilar, och förringar Guds Andas wittnesbörd derom. Se 1 Pet. 1: 12, 2 Pet. 1: 21, 2 Tim. 3: 16. Om prophetiornas sannfärdighet och gudomliga ingifwelse wittnar ett stort antal bestämda händelser, t. ex. Micha propheterade, att Christus skulle födas i Bethlehem, Mich. 5: 1, och det skedde så. Esaia propheterade om Christi försoningsdöd, Es. 53, David om Hans händers och fötters genomborrande o. s. w., Ps. 22, Ps. 69. Den Assyriska och Babyloniska fångenskapen förutsades med stor tydlighet. Ninives förstöring förutsades af propheterna Nahum och Zephania; Babels förstöring förutsades af Esaia och andra; Esaia nämnde den konungen wid namn, som skulle befria Judarna ur fångenskapen, nemligen Cyrus; Jeremia förutsade, att fångenskapen skulle räcka i 70 år; Hesekiel beskrifwer konung Zedekia flykt och att han skulle gripas och föras till Babel, men ändå icke få se Babel, och detta fullbordades på det sätt, att Babylonierna utstungo hans ögon; Zacharia förutsade, att Messias skulle förrådas för 30 silfwerpenningar, och beskrifwer Hans inridande i Jerusalem på en åsninna och en åsninnas unga fåla. Egyptens, Syriens, Tyrus’ och Sidons, Edoms, Moabs, Ammons och Philisteernas undergång blef af propheterna med stor klarhet förutsagd; de fyra stora werldesrikenas, Babylons, Persiens, Greklands och Roms herrawälde och wigtigaste händelser blefwo förutsagda; och hufwuddragen af hela werldshistorien äro af propheterna på förhand tecknade med stor klarhet och bestämdhet, såwidt de stå i något sammanhang med Guds rike på jorden. Alla dessa prophetior hafwa hittills blifwit fullbordade, med undantag af det, som syftar på den tid, hwilken för det fjerde werldsriket, nemligen det Romerska, ännu återstår. Huru skulle det hafwa warit möjligt för menniskor, att århundraden och årtusenden på förhand förkunna ett så stort antal tillkommande händelser, om icke Guds Anda warit den, som genom dem talade?
Propheternas skrifter innehålla både Lag och Evangelium. De stödja sig på lagen, de predika lagen, men de predika också Evangelium, och detta stundom med en förundransvärd klarhet, som är särdeles stor och utförlig hos Esaia och Zacharia, men den saknas icke hos någon af propheterna. Christus har såsom Öfwersteprest sina förebilder i det Gamla Testamentets öfwerstepresterliga embete, i Aaron och hans efterföljare. Såsom Konung har Christus sina största förebilder i David och Salomo; såsom Prophet har Han sina förebilder särskildt uti Mose och Samuel, ty Mose innehåller äfwen Evangelium jemte lagen och såsom lagens syftemål; men mera Evangeliska förebilder af Christi prophetiska embete woro Esaia, Jona, Zacharia och alle propheterna. Propheterne kallas siare, såsom de fingo skåda gudomliga uppenbarelser, stundom i syner, stundom i drömmar o. s. w. Ordet prophet heter på grundspråket Nabi, som betyder talare, lärare. De kallas ock Guds sändebud eller Englar; Guds tjenare, wäktare och herdar kallas de med afseende på sitt embetes ändamål.
De egentligen prophetiska böckerna äro 16 till antalet. Man delar dem i twå klasser: större och mindre. De fyra större propheterna äro Esaia, Jeremia, Hesekiel och Daniel; de tolf mindre äro: Osea, Joel, Amos, Obadia, Jona, Micha, Nahum, Habacuc, Zephania, Haggai, Zacharia, Malachi. De tolf sednare kallas mindre, emedan deras skrifter äro kortare, men uppenbarelsens ljus war lika stort hos dem, som hos de öfriga. I anseende till tiden, då de lefde, är ordningen något olika med denna.
I propheternas skrifter är således ljus och lif från det ewiga ljuset, från Gud, som är en lefwande källa. Emedan de handla om Christus, så wi genom dem ösa watten med glädje utur helsobrunnen, Es. 4. Uppbyggelse för wåra hjertan skall wid dessa skrifters bruk wara wårt hufwudsakliga syftemål, och tillika böra de hos oss wäcka och inplanta en lefwande kunskap om Guds rikes historia. Guds rikes början, fortgång och fulländning hos enskilda trogna. Af Judafolkets beskaffenhet och af Herrans sätt att gå tillwäga med dem, lära wi känna wårt syndaförderf och wåra swagheter, och wi lära känna Gud i sin barmhertighet, rättfärdighet och trofasthet. Så skall det prophetiska ordet förödmjuka och förkrossa wåra hjertan och draga oss till den Messias, som för oss är kommen, efter hwilken propheterna längtade, 1 Pet. 1: 14. Så förer
_327.jpg&oldid=345473){kind=link}