| En skarp Botpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 1. | 327 |
jemförelse med folkets synder, hwilka här jemföras med Sodoms och Gomorras laster.
10. Hörer HERrans ord, I Sodomitiske förstar, fatta med öronen wår Guds lag, du Gomorriska folk.* *5 Mos. 32: 32. Hes. 16: 46, 48.
”Hwarje stad och hwarje land, der Guds ord föraktas både af öfwerheten och folket, är ett andeligt Sodom (Uppb. 11: 8) äfwen om somliga i det yttre höra till Guds folk eller hålla sig till kyrkan.” Med förakt mot Guds ord äro alltid förbrytelser och herrskande synder förenade.
11. Hwad skall jag med edert myckna offer, säger HERren? Jag är mätt af wädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafwer ingen lust till oxars, lams och bockars blod:* *Ps. 50: 8, 9. Ords. 15: 8. Es. 66: 3. Jer. 6: 20. Amos 5: 21.
12. Då I kommen in till att te eder för mig: ho äskar sådant af edra händer, att I skulle träda in uppå mina gårdar?
Oaktadt detta folk war med själ och hjerta så affallet ifrån Herran, så wille det dock iakttaga den yttre gudstjensten, de gingo till Herrans hus och de offrade. Men Herren förklarar, att detta war en falsk och onyttig gudstjenst. I christenheten är affallet och fräckheten ännu större på många ställen, ty äfwen den yttre gudstjensten försummas och föraktas, men den yttre gudstjenstens firande med falska, obotfärdiga hjertan kallas ett förtrampande.
13. Hafwer icke mer spisoffer fram fåfängt: rökwerk är mig styggeligt; nymånader och sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida: ty I bedrifwen afguderi och wåld i dem.
Grt.: Bärer icke mer fram lögnens spisoffer. Nymånaden war en högtid efter Herrans lag. 4 Mos. 10: 10. 2 Kon. 4: 23. Ps. 81: 4. Sjelfwa gudstjensten blifwer ett afguderi, då hjertat är ett afgudahus; ty Christus och Belial kunna icke förlikas. I christenheten wilja många tjena både Gudi och mammon och många andra afgudar, och derwid begås många wåldsamheter; ja, all synd och all orättwisa är ett wåld emot Guds lag.
14. Min själ hatar edra nymånader och årstider: jag är ledsen derwid, jag orkar icke lida dem.
15. Och om I än uträcken edra händer, så bortglömmer jag dock mina ögon från eder;* och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock icke: ty edra händer äro fulla med blod.† *Ords. 1: 28. †Es. 59: 3.
All bön och all gudstjenst är fåfäng, så länge hjertat förblifwer obotfärdigt. Icke blott då händerna äro fulla af blod, utan då hjertat är fullt af hat och bitterhet eller af andra synder, är bönen och gudstjensten lögnaktig. Men egentligen äro äfwen händerna fulla med blod hos hwarje oomwänd menniska, ty hon mördar sin egen och andras själar och gör lekamliga och andeligt ondt emot sig sjelf och sin nästa. Sådane händer och hjertan will Herren icke se, så framt de icke komma med ånger och botfärdighet, hwartill Han här gifwer en både sträng och tröstelig förmaning.
16. Twår eder, görer eder rena, lägger bort edert onda wäsende ifrån mina ögon: wänder igen af det onda:
17. Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är,* hjelper den förtryckta, skaffer den faderlösa rätt, och hjelper enkans sak.† *Ps. 34: 15. 1 Pet. 3: 11. †Ps. 68: 6. Ps. 82: 3, 4. Amos 5: 15.
Att i yttre måtto öfwergifwa det onda ock att wilja, så widt man kan, godtgöra hwad man brutit, är ett nödwändigt kännetecken till en rätt sinnesändring och följer genast, så snart man har af Guds ord fått ett styng i sitt hjerta. Ap.G. 2: 37.
18. Så kommer då sedan, och låter oss gå med hwarannan till rätta, säger HERren: om edra synder än woro blodröda, så skola de dock warda snöhwita; och om de än woro såsom rosenfärg, så skola de dock warda såsom en ull.* *Ps. 51: 9. Hes. 18: 21, 22.
Rosenfärg, grt.: högröda, eldröda, maskröda. Den högröda charlakansfärgen erhålles af purpurmasken. Den hwita ullen brukas såsom en bild af snöhwit renhet. Ps. 147: 16. Högaw. 6: 5, och Uppb. 1: 14. Med den dubbla liknelsen gifwer Herren ett dubbelt, ett med dubbel försäkran bekräftadt löfte om syndernas förlåtelse och om en fullkomlig rening åt alla, som wilja komma. Denna andeliga rening, will Herren hos syndaren göra sjelf. Till den yttre twagningen måste menniskohand wara med, v. 16, men själen kan Herren allena rentwå; se ock Joh. 13: 5, 10. Rättfärdiggörelsen framställes här under bilden af en twagning, och till denna bild hör ock klädernas twagning, se Uppb. 7: 14. Såsom kläderna för kroppen till någon del utwisa hwad meniskan är i anseende till stånd och wilkor, så brukas de i ordet såsom bild af syndatillståndet eller nådaståndet. Zach. 3. Luc. 15: 22. Den oomwända menniskan är klädd i synden: Guds barn äro klädda i Christi rättfärdighet.
19. Wiljen I höra mig, så skolen I nyttja landets goda;
20. Wilje I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af swärd förtärde warda: ty HERrans mun säger det.
Den sanna gudaktigheten har löfte om allt godt, den har löfte om detta lifwet och det
_331.jpg&oldid=345485){kind=link}