| Prophetia om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 4. | 333 |
4. Capitel.
Prophetia om Christus.Och på den tiden skola sju qwinnor fatta en man, och säga: wi wilja sjelfwa föda och kläda oss, allenast låt oss nämnas efter ditt namn, att wår försmädelse må ifrån oss tagen warda.
Denna vers hörer till föregående capitel. Qwinnorna skulle icke allenast blifwa blottade på alla sina prydnader, utan lemnade allena, ty männerne skulle utrotas i krig. Äktenskap med mer än en hustru war på den tiden tillåtet och för qwinnan ansågs det som en wanära att wara försmådd och lefwa ogift. Derföre förkunnar propheten, att de förödmjukade qwinnorna skulle utan alla anspråk på försörjning bedja om skyddet och äran af ett sådant äktenskap.
2. Uti den tiden skall HERrans Telning* wara kär och kostelig, och jordens frukt härlig och skön med dem, som behållne blifwa i Israel. *Es. 11: 1. Jer. 23: 5; cap. 33: 15. Zach. 3: 8; cap. 6: 12.
Här börjar en ny afdelning. Icke uti de swåra straffdomarnes tid, utan uti yttersta tiden, cap. 2: 2, efter fångenskapen och efter långwariga lidanden utlofwas här Herrans Telning. Denna telning är Messias, som skall uppwäxa af Isai slägte, cap. 11: 1. Zemah eller telning ar ett namn af Messias, som förekommer på flera ställen i propheterna, såsom Jer. 23: 5 och cap. 33: 15, Zach. 3: 8 och cap. 6: 12. Namnet innebär, att Han är en frisk och syndfri afkomling af menniskoslägtets gamla förderfwade rot, och att Han är en ny stamfader och föder ett nytt slägte. Joh. 1: 12. 1 Cor. 15: 45. Genom denna telning, som blifwer en ny stamfader för Adams fallna slägte, borttages döden och den förbannelse, som för syndens skull är kommen öfwer jorden. Jorden förnyas genom Hans wälsignelse och genom en ström af himmelska krafter från Honom, och derefter fulländas den nya skapelsen. Nya himlar och en ny jord utlofwas, och hela denna nya skapelse wäxer af denna telning. Han sjelf är grunden och den lifgifwande anden, som bär allting med sitt kraftiga ord, såsom winträdet bär sina grenar och alla deras löf och frukter. Joh. 15: 1–6. De, som behållne blifwa i Israel, äro det andeliga Israel, alla de som födas och bewaras till ewinnerligt lif. Hit hörer ock isynnerhet hela den frälsta qwarlefwan af Jacobs slägte. Rom. 11.
3. Och hwilken i Zion återlefwes, igen blifwer i Jerusalem, han skall kallas helig, hwar och en som skrifwen* är ibland de lefwande i Jerusalem. *Luc. 10: 20. Phil. 4: 3. Uppb. 13: 8; cap. 17: 8; cap. 20: 15; cap. 21: 27.
Zion och Jerusalem hafwa här icke blott en bokstaflig utan ock en andlig betydelse. Gal. 4: 26. De, som skrifne äro bland de lefwande i Jerusalem, woro de som skulle bewaras från undergång, och i andelig mening alla trogna, alla som woro eller skulle blifwa grenar af denna telning och skrifne i lifsens bok. Dessa kallas helige, såsom rättfärdiggjorde och helgade i Messias.
4. Då warder HERren aftwående* Zions döttrars smitta, och fördrifwande Jerusalems blodskulder derut, genom andan, som döma† och en eld upptända skall. *Joh. 3: 5. Eph. 5: 26. Tit. 3: 5. 1 Joh. 1: 7. †Joh. 16: 8.
Genom sin Helige Ande aftwår Messias Zions döttrars smitta, sin församlings syndaskuld i försoningsblodet och fördrifwer synden ur sina trognas hjertan. All synd är egentligen blodskuld, ty det är en andlig död för själen, och den har wållat Guds Sons blodiga död. Den Helige Ande dömer, — Han upplyser hjertat, så att menniskan anklagar och dömer sig sjelf efter Herrans ord, hon underkastar sig Herrans lag och dom och bekänner sig wara ett wredens barn, som förtjent ewig fördömelse. Så går domen öfwer synden i menniskans hjerta, då Guds Ande förer henne till Försonaren och han blifwer rättfärdiggjord genom nåd af tron på Honom, och han sjelf undslipper denna dom, derföre att domen är gången öfwer Medlaren i hennes ställe. Es. 53: 4–6. 2 Cor. 5: 21. 1 Pet. 2: 24. Widare är Anden en domare emot all synd, som ännu widlåder den rättfärdiggjorda menniskan: han är domaren i hennes samwete, hans nådeseld brinner i hennes hjerta. Såsom en Herrans låga, såsom kärlek till Gud, är denna eld ljuflig. Högaw. 8. Men samma eld är en låga, som förtärer och utbränner synden. Se Rom. 8: 13. Joh. 16: 8. Warer brinnande i andanom. Rom. 12: 11. Så är Herrans Ande domaren i hjertats tempel hos de trogna, och så är han domaren i församlingen. Denna eld förtärer ogudaktigheten, skrymteriet och lögnen, så snart den börjar att kraftigt brinna. Ananias och Zaphira uppgåfwo andan inför Apostelen, som war full af den Helige Ande. Ap.G. 5: 5, 10. Då den Helige Ande blef utgjuten öfwer lärjungarna på Pingstdagen, så wisade Han sig såsom en öfwergjutning af ljufliga eldsflammor, och denna eld är ännu qwar i församlingen. Ap.G. 2: 3. Det war den eld, som Christus kom att upptända på jorden. Luc. 12: 49. Den skall brinna intill werldens ändar, uppfylla jorden med ljus och lif, förskingra mörkret, förtära synden och frambringa den nya skapelsen, som Herrans ord förkunnar. För de ogudaktige är Guds wrede till slut en förtärande eld. Jer. 4: 4.
5. Och Herren skall skapa öfwer alla Zions bergs boningar, och hwar som helst det församladt är, moln och rök om dagen, och sken af eld, som brinner om natten;* ty en skärm† skall wara öfwer allt, det härligt är. *2 Mos. 13: 21. Ps. 23: 4. †Ps. 91: 4, 5, 10.
_337.jpg&oldid=345503){kind=link}