| Emot konungen i Babel. | Propheten Esaia. | Cap. 14. | 353 |
14. Capitel.
Babels och Assurs undergång.Ty HERren skall förbarma sig öfwer Jacob, och ännu utkora Israel, och sätta dem uti sitt land; och främlingar skola gifwa sig till dem, och hålla sig intill Jacobs hus.
Innan Judafolket bortfördes i fångenskap till Babylon, förkunnade Herren genom propheten Jeremia, huru länge fångenskapen skulle wara, nemligen i 70 år, se Jer. 12: 15; cap. 25: 12. Propheten Esaias har förut förkunnat fångenskapen; nu förkunnas i detta och näst föregående capitel, att Herren skall åter förbarma sig öfwer sitt folk, men låta dom och förstörelse gå öfwer Babel. Då detta sedan fullbordades, ställde sig främlingar under Israels beskydd, och många blefwo Judar. Esther 8: 17.
2. Och folk skola dem till sig taga, och hafwa dem intill sitt rum, så att Israels hus skall ega dem uti HERrans land till tjenare och tjenarinnor: och skola hålla dem fångna, af hwilka de fångna woro, och skola råda öfwer sina plågare.
Konung Cyrus och många af hans folk blefwo behjelplige, att Judarne kunde återwända till sitt land, Esra 2: 1–4, och många hedningar blefwo tjenare och tjenarinnor åt Judafolket. Esra 2: 65. Denna prophetia förkunnades omkring 722 år före Christi födelse, således 137 år före den Babyloniska fångenskapen och 207 år före Judarnes befrielse utur fångenskapen; men propheten skådar allt detta i andanom, såsom om det skedde för hans ögon.
3. Och på den tiden, då HERren warder dig ro gifwande ifrån din jemmer och wedermöda, och ifrån den hårda träldom, der du uti warit hafwer:
4. Så skall du föra ett sådant ordspråk emot konungen af Babel, och säga: Huru är det nu ute med plågarena, och beskattningen hafwer en ända?
5. HERren hafwer sönderbrutit de ogudaktigas ris, de wäldigas ris.
Så skulle Israel glädja sig öfwer Babels fall och sin förlossning. Detta blef ock en början till fullbordan af prophetian i cap. 9: 4.
6. Den som folk slog i grymhet utan återwändo, och med stränghet rådande war öfwer hedningarna, och förföljde dem utan barmhertighet.
7. Nu hafwer dock hela werlden ro, och är stilla, och fröjdar sig i glädje.
8. Och fröjda sig furuträden öfwer dig, och de cederträd i Libanon, (och säga:) Efter du ligger, så kommer ingen upp, som oss afhugger.
De förtryckta länderna glädja sig öfwer Babels fall. Furuträd och cederträd beteckna mindre och större förstar, som Babylons konung hade underkufwat.
9. Helwetet der nere bäfwade för dig emot din tillkommelse: det uppwäcker dig de döda, alla werldens bockar, och bad alla hedningarnas konungar uppstå utaf sina stolar;
10. Att de skulle en efter den andra tala, och säga till dig: Du är ock slagen likasom wi, och dig går likasom oss.
Här beskrifwer propheten den mäktige konungens död och hans nederfart till helwetet, samt huru han der blifwer emottagen. Alla werldens bockar, v. 9, betyder de aflidna, som förut warit denna werldens mäktige och stått i spetsen för folken, såsom bockar gå för hjordarne. Denna liknelse syftar tillika på dessa aflidnas trotsighet. högmod, wåldsamhet och orena, otuktiga wäsende, medan de lefde, se Hes. 34: 17. Matth. 25: 32. Denna beskaffenhet är också qwar efter döden. De aflidna konungarne föreställas ännu såsom sittande på sina throner, af hwilka de uppstå, då konungen af Babylon till dem inträder, såsom om de då waknade ur sin dödsslummer. Beskrifningen är en målning med färger, tagna af detta närwarande lifwet; men den hade och har sin fulla motswarighet i den osynliga werlden.
11. Ditt prål är neder till helwete* faret, samt med dina harpors klingande: mal skall wara din säng, och maskar ditt öfwertäckelse.† *Hes. 32: 18. †Job 21: 26.
Din makt och ditt prål äro slut, de syndiga följderna deraf följa med dig till grafwen och till helwetet, och der är jemmer i stället för harpors ljud. Förruttnelsen och maskarne omtalas i Skriften aldrig, då de rättfärdigas död eller sömn omtalas. Häraf kunna wi sluta, att äfwen detta i dödstillståndet är ett lidande för de ogudaktigas själar, men att döden för de fromma har förlorat all sitt fasa, så snart själen är skild från kroppen; De äro uti Guds hand och intet dödsqwal kommer wid dem. Se Uppb. 14: 13.
12. Huru är du af himmelen fallen, du sköna morgonstjärna? Huru är du till jorden fallen, du som förswagade hedningarna?
Det är en wanlig bild i österlanden, att stora konungar liknas wid sol och stjernor. Sjelfwa namnet Cores eller Cyrus betyder solen, och konungar pläga pryda med ordnar eller afbildningar af sol eller stjernor dem, som de wilja ära. Här liknas Babylons konung wid morgonstjernan, ordagrant: ”Ljusföraren, morgonrodnans son” såsom den ljusaste bland stjernorna; ty han kallade sig konungarnes konung. Redan denna stulna äretitel, som ännu brukas af
_357.jpg&oldid=345562){kind=link}