| Mot Damascus och Israel. | Propheten Esaia. | Cap. 17, 18. | 359 |
hafwer, och hennes ögon skola se på den Heliga i Israel.
8. Och skall icke hålla sig till altaren, som hennes händer gjort hafwa, och icke se till det hennes finger gjort hafwa, antingen till lundar eller beläte.
Ett litet antal qwarblifne i Israels land skall efter dessa swåra hemsökelser omwända sig till den sanna Guden och icke längre tillbedja afgudarna. Denna prophetia fullbordades i konung Hiskiæ tid. 2 Chrön. 30: 11, 18 och cap. 31: 1. Både i Juda och Benjamin, både i Ephraim och Manasse, d. ä.: både i Juda och Israels land blefwo afgudahöjderna och altarne nedbrutna och några af Manasse och Sebulon ödmjukade sig och kommo till Jerusalem, för att fira Påskahögtiden; men de fleste wille icke. Det är ett förskräckligt wittnesbörd om folkets djupa förderf, som läses 2 Chrön. 30: 10, att de sändebud, som konung Hiskia utsände att inbjuda de få qwarblifna till Påskahögtiden i Jerusalem, gingo ifrån den ena staden till den andra i Ephraims och Manasse land och allt intill Sebulon, men folket ”gjorde gabb utaf dem och bespottade dem”. Genom de förskräckliga straffen och förödelserna hade de således icke blifwit bättrade utan förhärdade; men på samma sätt göra också de flesta christna. De som bjudas till den stora Nattwarden, wilja icke komma, Luc. 14: 16–24, utan i det stället förebära de allahanda ursäkter, och somliga bespotta Herrans ord och Hans budbärare.
9. På den tiden skola hans starkhets städer warda såsom en öfwergifwen telning och qwist, som öfwergifwen war för Israels barn; och skola öde warda.
I denna andra förödelsen genom Assyrierna skola Israels fastaste städer blifwa såsom öfwergifna telningar och qwistar efter borthuggna träd, nemligen de städer, som Assyrierne första gången öfwergåfwo, så att Israels barn fingo bo qwar deruti.
10. Ty du hafwer förgätit* Gud, den din helsa är, och icke tänkt uppå din starkhets klippa;† derföre skall du sätta lustiga plantor; men du skall dermed satt hafwa winqwisten åt främmande. *Es. 24: 5. †Ps. 46: 2. Ps. 118: 14.
Här anförer propheten orsaken till alla dessa förödelser, som han förkunnar: folket hade öfwergifwit och förgätit sin salighets Gud, sitt starka beskydd och derigenom kastat sig uti denna stora jemmer.
11. I planteringens tid skall du wäl taga wara uppå, att din säd må tideliga wäxa; men åt hösten när du skall inberga kärfwarna, skall du få en bedröfwads sorg derföre.
Se 5 Mos. 28: 30, 33. I stället för skördeglädje fick det arma folket obeskriflig sorg, och både deras skördefält och de sjelfwa blefwo ett byte för hedniska krigshärar.
12. Ack we det öfwermåttan myckna folket; såsom hafwet skall det brusa, och folkens rumor warder stormande, såsom stora watten storma.
13. Ja, såsom stora watten storma, så skola folken storma; men han skall näpsa dem, och de skola fly lång wäg bort; och skall förfölja dem, såsom stoftena på bergen sker af wädret, och såsom enom wäderhwirfwel* sker af stormen. *Ps. 83: 14.
14. Om aftonen, si, så är förskräckelse på färde, och förr än morgonen warder, så äro de icke till.* Detta är deras lön, som oss röfwa, och deras arfwedel, som taga oss wårt ifrån. *2 Kon. 19: 35.
Med v. 12 wändes prophetens blick ifrån Israels folk till de främmande härarne; han ser dem framtåga, han hörer deras stormande gny, som liknas wid brusandet af hafwets wågor. På flera ställen i Skriften liknas stora folkskaror wid watten eller haf; såsom en förödande öfwerswämning öfwer landet hade propheten förut förkunnat de Assyriska härarnes framtågande, cap. 8: 7, 8, och denna prophetia fullbordades, då Tiglath Pileser i fångenskap bortförde en del af de 10 stammarne, och sedan då hans efterträdare Salmanassar helt och hållet förstörd. Israels rike och i fångenskap bortförde nästan hela folket. Detta sistnämnda krig har propheten nu i detta capitel beskrifwit, men här beskrifwer han ett sednare fälttåg af Sanherib, det tåg nemligen, på hwilket hans här blef slagen genom ett mäktigt under af Herran, emedan Sanherib äfwen wille intaga Jerusalem och hånade Israels Gud. Denna prophetia om härens förstörelse beskrifwes utförligt i cap. 37, men här förkunnas den till tröst för de trogna i folket just i sammanhang med prophetian om Israels rikes fall. De, som trodde på Herrans ord, skulle deraf se, att sedan fienden uträttat Herrans wärf, så skulle också hans stund komma och hans makt och stolthet hafwa en ända.
18. Capitel.
Morlands we, omwändelse.We det landet, som far i skuggan under segel, på denna sidan Ethiopiens floder;
2. Hwilket budskap sänder till hafs, och i rörskepp far på wattnen. Går åstad, I snare budskap, till det folk, som rlfwet och skinnadt är, till det folk, som grufligare är än något annat; till det folk, som här och der utmätet och
_363.jpg&oldid=345579){kind=link}