| Prophetia emot Edom. | Propheten Esaia. | Cap. 21, 22. | 365 |
Israels Gud, hört hafwer, det förkunnar jag eder.
Dessa ord talas icke af wäktaren, utan af propheten sjelf: grt: o du, mitt uttröskade, min loges son! Hwad jag af Herran Zebaoth, Israels Gud, hört, det förkunnar jag eder. Babylon war logen. Denna loge begagnades af Herran till tröskning. Israels folk war säden, som skulle uttröskas. Denna tröskning skedde under all den bedröfwelse och jemmer, som öfwergick Judarna, då deras land förstördes, och under fångenskapen i Babylon. När nu Babylon här föreställes såsom intaget, så är Israels fångenskap till ända, tröskningen är skedd och Herren ropar genom propheten till de redlige af Israels folk: o mitt uttröskade, du min loges son. Det långwariga och swåra lidandets ändamål war för den gången wunnet, genom tröskningen war nu hwetet åtskiljdt ifrån halm och agnar. Detta hwete, de som wille lyda och tillhöra Herran, fingo nu tillåtelse att återwända till sitt fädernesland. De kallas hans loges son, emedan de genom tröskningen, d. ä. genom den swåra bedröfwelsen blifwit liksom födda till ett nytt folk. Denna prophetia hade på den tiden till ändamål att tröska de redliga, att wisa dem, huru deras fiender skulle blifwa förödmjukade, och huru Herren sedan skulle kalla och församla den bättre delen af folket, som war det hwete, hwilket Han wille särskilt wårda och bewara. Man denna prophetia har för oss till ändamål att wisa, huru det stora Babylon, som är Christi kyrkas fiende, skall förstöras och Hans folk församlas utur den stora bedröfwelsen. Om dem säger Skriften, i afseende på deras fulländning: desse äro de, som komne äro utur stor bedröfwelse och hafwa twagit sina kläder och gjort dem hwita i Lammets blod. Uppb. 7: 14.
11. Detta ar tungan öfwer Duma: man ropar till mig utaf Seir: Wäktare, hwad lider natten? Wäktare, hwad lider natten?
Duma är ett prophetiska namn för Edumea eller Edom. 1 Mos. 25: 30. Seir war berget i Edom. 1 Mos. 36: 8, 9. Detta land bidrog till Israels olycka, Hes. 35: 5, men då Judalandet och Jerusalem förstördes af Babylonierna, så blef på samma gång Edumea förstördt af dessa fiender. Denna förstörelse skådar här propheten i en syn och förkunnar den till warning för Edoms folk. Han stod såsom wäktare på wakt, han skådade händelserna i Guds Andas ljus och huru då i nöden många af Edoms folk skulle wända sig till Guds mannen i Israel med frågor om icke olyckans och förödelsens tid snart wore förbi, och om icke bedröfwelsens natt snart wore tilländalupen. Herren will bönhöra dig i din nöd, du som åkallar Hans namn.
12. Wäktaren sade: Då morgonen än kommer, så skall det ända wara natt; om I än frågen, så skolen I likwäl igenkomma och åter fråga.
Då Babylon förstördes, så blef det morgon för Judafolket, då uppgick för dem ljus i mörkret; men för Edoms folk fortfor natten ändå, ehuru mycket de wäntade och frågade efter en bättre tid. För dem kom ingen hjelp, intet morgonljus. I swåra tider och hemsökelser kommo många från de hedniska grannfolken, för att fråga, om icke en bättre tid wore att wänta, då de wisste någon prophet ibland Judafolket, till hwilken de hade förtroende; men detta frågande war förgäfwes, då de icke wille omwända sig till Herran. Det war föga bättre, än då nyfikna personer önska weta något om sin framtid, eller då någon, som är skedd i nöd, önskar weta, om han icke snart kan wänta en gynnsam omwexling i sin belägenhet; men will icke gifwa hjertat åt Gud och öfwerlemna sig åt Hans trogna händer. Då fråga de i sin nöd förgäfwes, och en gång fråga alla de förtappade förgäfwes efter lindring eller morgonljus i den ewiga natten.
Namnet Duma betyder stum, och Duma-folk är således en bild af det andeligen stumma folket i werlden, som aldrig will lära sig himmelens tungomål, aldrig lära att tala med Gud, aldrig lära att bedja, tacka och lofwa.
13. Detta är tungan öfwer Arabien. I skolen bo uti skogen i Arabien, på den wägen åt Dedanim.
14. Bärer watten emot den törstige, I som bon uti Thema land; bjuder de flyktiga bröd;
15. Förty de fly för swärd, ja för draget swärd, för spänd båge, för stor strid.
Dedanim war en Arabisk folkstam. Propheten skådar flyktiga Araber, som lida hunger och törst i öknen, under det de flydde. 1 Mos. 25: 3.
Om Thema folkstam i Arabien se 1 Mos. 25: 15.
16. Ty alltså säger HERren till mig: Ännu innan ett år, såsom legodrängars år äro,* skall all Kedars härlighet förgås; *Es. 16: 14.
17. Och de qwarblefne skyttar af hjeltarne i Kedar skola mindre warda; ty HERren Israels Gud hafwer det så sagt.
En del af Araberna härstammade från Kedar. Araberna woro goda bågskyttar, såsom deras stamfader Ismael. Tiden, då Araberna skulle komma i detta trångmål, bestämmer propheten noga. Es. 16: 14.
22. Capitel.
Jerusalem. Sebna. Eliakim.Detta är tungan öfwer synedalen. Hwad är eder, att I så alle löpen på taken?* *Jer. 48: 38.
Jerusalem kallas synedalen. Staden ligger på kullar mellan sköna dalar, omgifna af berg. Här lefde Herrans fleste propheter, här hade de sina flesta prophetiska syner. Jerusalem war
_369.jpg&oldid=345597){kind=link}