| Christi folks lofsång. | Propheten Esaia. | Cap. 26. | 373 |
glädje, och icke mer kors och bedröfwelse, än de kunna bära, så att det länder till deras bästa. Det är ett obeskrifligt tröstande löfte, att den allwetande Guden är så mån om sina trognas bästa, att Han liksom på wåg bestämmer deras jordiska lefnadswäg och de skickelser, de skola genomgå, såsom Han lofwat hafwer: Jag skall leda dig med mina ögon. Ps. 32: 8. Men detta står i noga sammanhang med de första orden i versen, att deras wäg är rätt, att de äro rättfärdige i Christi rättfärdighet genom tron och wandra på rättfärdighetens wäg.
8. Ty wi wänte efter dig, HERre, uti din rätts wäg; hjertats lust står till ditt namn och ord.* *Ps. 119: 10, 47.
Ord, grt.: åminnelse; då det är själens fröjd att tänka på Herran, så will hon ock gerna wänta efter Honom, förbida Hans tid och stund att hjelpa i nöden, att mildra lidandet, att straffa fienderna, att låta ljus uppgå i mörkret. Allt detta hörer till Hans rätts eller till Hans domars wäg.
9. Af hjertat begärar jag dig om natten; med min anda i mig wakar jag bittida upp till dig;* ty der din rätt är på jorden, der lära jorderikets inbyggare rättfärdighet. *Ps. 63: 7. Ps. 130: 6.
Detta är den innersta grundtonen af ett hjerta, som är ett Herrans tempel, af en själ, som är Guds Andas strängaspel; hon tänker på Herran och längtar efter Honom dag och natt. Detta skall blifwa grundtonen i Herrans utwidgade och förnyade Zion. Då den mäktiga hjelpen kommer, då fienderna nedläggas, då Herrans Ande blåser mäktigt genom werlden, då lära jorderikets inbyggare känna Christi rättfärdighet.
10. Men om än de ogudaktiga nåd tillbjuden warder, så lära de dock icke rättfärdighet;* utan på jorden, der rätt ske skulle, göra de det ondt är; ty de se icke† HERrans härlighet. *Neh. 9: 20, 26. Es. 66: 4. †Ps. 36: 2. Rom. 3: 18.
På jorden, der rätt ske skulle, till och med i Christi kyrka, göra de onda det ondt är och fråga icke efter Christi rättfärdighets Evangelium, likasom de ogudaktige bland Judarne icke frågade efter Herrans härlighet i templet och i Hans ord.
11. HERre, din hand är upphöjd, det se de icke; men när de få se det, så skola de på skam komma uti nit öfwer hedningarna; dertill skall du förtära dem med eld, der du dina fiender med förtärer.
De ogudaktige, såwäl af det gamla Israel, som af den Christna kyrkan, skola förgås tillika med alla andra Guds rikes fiender. Och så som Judarne wäcktes till nit, då de sågo, att hedningarne blefwo delaktige af salighetens ord, Rom. 10: 19, så skola många kallsinniga christna uppwäckas till nit, då de få se, att hedningar med fröjd emottaga de andeliga rikedomar, som i christenheten ännu af så många föraktas.
12. Men oss, HERre, warder du frid skaffande; ty allt det wi uträtte, det hafwer du gifwit oss.
Derpå beror de trognas frid, att de äro grundade i Christo, lefwa af Hans lif, werka i Hans kraft och gifwa Honom äran! Ällt hwad de göra, det hafwer Christus i dem gjort och gifwit.
13. HERre wår Gud, det råda wäl andre herrar öfwer oss utan dig; men wi tänke dock allena uppå dig och ditt namn.
I förödmjukelsens och bedröfwelsens tider är detta de trognas ljufliga tröst, att den Allsmäktige är deras Herre och Gud; de wilja icke hafwa någon annan Herre. Då de förföljas och twingas, ropa de så mycket innerligare till sin Herre och Gud.
14. De döde få icke lif, de aflidne stå icke upp; ty du hafwer sökt dem och förgjort dem, och all deras åminnelse till intet gjort.
Så skola Herrans förlossade fröjda sig öfwer sin befrielse, sedan domen gått öfwer deras mäktiga fiender. Ps. 2: 9. De döde få icke lif igen, de fallne fienderna komma icke tillbaka för att plåga Guds folk. Här talas icke om uppståndelsen till ett lif efter detta, utan ordens mening är, att ingen af de aflidna fienderna står upp igen till detta jordiska lifwet.
15. Men, HERre, du håller det fram ibland hedningarne, du håller det alltså fram ibland hedningarne, du bewisar din härlighet, och kommer långt bort, allt intill werldens ända.* *Ps. 19: 5. Ap.G. 1: 8. Col. 1: 6.
Så skall Herren genom sitt ords predikan och genom allmaktens och nådens under bewisa sin härlighet för alla folk och i alla land. Se Ps. 97 och Ps. 100.
16. HERre, när bedröfwelse på färde är, så söker man dig; när du tuktar dem, så ropa de med ängslan.* *2 Sam. 22: 7. Ps. 86: 7.
17. Likasom en hafwande qwinna, då det lider till födslostunden, då är henne ångest, ropar i din wärk: alltså går ock oss, HERre, för ditt ansigte.* *Joh. 16: 21, 22.
18. Wi äre också hafwande, och hafwa ångest, att wi som nogast kunne andas; dock kunne wi icke hjelpa jorden, och inbyggarena på jordens krets wilja icke falla.
Israels folk kunde icke skydda sig mot sina
_377.jpg&oldid=345620){kind=link}