| Straff- och tröstpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 30. | 381 |
jemmers land; de föra deras gods på fålars rygg, och deras skatt på kamelers rygg, till det folk, som dem icke till nytta wara kan.
Öfwer de arbetsdju, som från Israels folk skulle bära skänder söderut till Egypten, förkunnas en tunga, d. ä. straff. I Egypten wid södra och westra gränserna och i de flesta delar af Afrika äro lejon och lejoninnor. Brinnande, flygande drakar äro mycket giftiga ormar. Egypten kallas ett bedröfwelses och jemmers land, ty det hade så warit för Israels folk. Med påminnelsen härom wisar propheten, huru dåraktigt det war, att Israel, nu sökte hjelp och tillflykt hos detta folk. Tag ej i nödens stund din tilflykt till werlden, som för dig warit en källa till frestelser och träldom.
7. Ty Egypten är intet, och dess hjep är fåfäng; derföre predikar jag eder deraf alltså: Rahab* skall sitta stilla dertill. *Ps. 87: 4. Ps. 89: 11.
'Rahab är Egypten, det betyder stolt Egypten skall sitta stilla såsom en stolt qwinna, som icke wil röra en hand för att hjelpa eder.
8. Så gack nu, och skrif detta för dem på en tafla, och teckna det uti en bok, att det må blifwa ewinnerligen och utan ända.
Se cap. 8: 1.
9. Ty det är ett ohörsamt folk, och lögnaktiga barn, som HERrans lag icke höra wilja;* *2 Kon. 17: 14. Neh. 9: 16.
10. Utan säga till siarena:* I skolen intet se; och till skådarena: I skolen intet skåda oss den rätta läran; men prediker oss ljufligt, skåder oss bedrägeri;† *1 Sam. 9: 9. †5 Mos. 29: 19. Mich. 2: 11.
11. Wiker af wägen, öfwergifwer denna stigen, låter Israels Heliga återwända när oss.
Så wille folket föreskrifwa propheterna, hwad de skulle tala. Det sker på samma sätt i christenhetem att de obotfärdiga wilja föreskrifwa lärarena, hwad och huru de skola lära, såsom om det berodde på deras godtycke och ingen Gud och ingen Bibel wore till. Och kunna de icke alltdi predika ljufligt, utan förkunna troget och redligt de straff, hwarmed Gud hotar de obotfärdiga, så säga de obotfärdiga, att läraren är kärlekslös, de säga till lärarena: wiker af ifrån den wägen, öfwergifwer denna stigen: Låter Israels helige, låter eder Christus wända sig ifrån oss! Taler icke om Honom, låter oss hafwa wår egen wäg! Då Gergasenerna sågo Jeusm, bådo de, att Han wille gå bort utur deras landsändar. Se Matth. 8: 28–34.
12. Derföre säger Israels Helige alltså: Efter thy I förkasten detta ordet, och förtrösten uppå försmädare och förförare, och förlåten eder deruppå;
13. Så skall denna missgerningen wara eder såsom en refwa på en hög mur, då han begynner remna, hwilken hastigt omkull faller och förkrossas;
14. Såsom ett lerkärl sönderkrossadt worde, det man sönderkrossar, och skonar det icke,* till dess man deraf icke finner ett stycke så stort, att man dermed kan eld taga af en eldstad, eller watten ösa utur en brunn. *Jer. 19: 11.
Såsom en lutande mur och ett krossadt odugligt lerkärl war detta folk, som hade öfwergifwit sin Gud. Då själen är utan Herrans Ande, så är den såsom en uttorkad brunn, och kroppen är ett bräckligt lerkärl.
15. Ty så säger HERren HERren, den Helige i Israel: Om I stilla blefwen, så wordo eder hulpet; genom stillhet* och hopp worden I starke; men i willen icke; *Hab. 2: 20.
Grt.: Genom omwändelse och stillhet worde eder hulpet, genom stillhet och hopp blefwen I starke, men I willen icke.
16. Och sade: Nej; utan wi wilja fly till hästar; derföre skolen I flyktige warda;* och uppå löpare wilja wi rida; derföre skola edra förföljare warda eder för snare. *2 Kon. 25: 4.
Löpare: snabba djup, t. ex. dromedarer.
17. Ty tusende af eder skola fly för en mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans,* till dessa af eder skola igenblifwa, såsom ett mastträd ofwan på ett berg, och såsom ett baner ofwan uppå en hög. *3 Mos. 26: 36, 37. 5 Mos. 28: 25; cap. 32: 30.
Mastträd uppå ett berg, hög stång, i hwars topp tecken uppdrogos till warning emot fienderna.
18. Derföre bidar HERren, att Han skall wara eder nådelig, och är uppstånden, att Han skall förbarma sig öfwer eder; ty HERren är en Gud, som handlar med dom; wäl är allom dem, som förbida Honom.* *Ps. 2: 12. Ps. 34: 9. Ords. 16: 20. Jer. 17: 7.
Derföre att Herren will hjelpa eder, men I wiljen nu icke emottaga Hans hjelp, derföre skall Han låta eder genomgå alla dessa lidanden, i hwilka I störten eder, till dess I blifwen så förödmjukade och förkrossade, att Hans hjelp blifwer eder kärkommen. Herren handlar med dom, grt.: är en doms gud. ”Icke tyrranis eller grymhets Gud, utan den der straffar med mått och gör dem icke för mycket, såsom de hämndgirige pläga.” L.
_385.jpg&oldid=345641){kind=link}