| 392 | Hiskia beder Gud. | Propheten Esaia. | Cap. 37. |
säger Hiskia: Detta är en bedröfwelses, straffs och försmädelses dag,* och går, såsom när barnen äro komne till födelsen, och ingen makt är till att föda. *Joel 2: 2. Zeph. 1: 15.
4. O, att dock HERren din Gud wille höra RabSake ord, hwilken hans herre, konungen i Assyrien, utsände till att försmäda lefwande Gud, och till att förlasta med sådana ord, som HERren, din Gud hört hafwer; och att du wille upphäfwa en bön för de igenlefda, som ännu för handen äro.
Hiskia hade till Herrans prophet ett mycket större förtroende än Ahas, cap. 7: 12.
5. Och konungens Hiskia tjenare kommo till Esaia.
6. Men Esaia sade till dem: Så säger till eder herre: HERren säger alltså: Frukta dig icke för de ord, som du hört hafwer, med hwilka konungens tjenare af Assyrien mig försmädat hafwa.
7. Si, jag skall göra honom ett annat mod, och han skall något få höra, deraf skall igen hemfara i sitt land, och jag skall fälla honom med swärd uti hans land.
Ett annat mod, d. ä, klenmod, förskräckelse, se v. 36, 38.
8. Men då RabSake igen kom, fann han konungen af Assyrien stridande emot Libna; ty han hade hört, att han war ifrån Lachis dragen.
Libna låg nära Jerusalem.
9. Förty ett rykte kom ifrån Tirhaka, de Ethiopers konung, sägande: Han är utdragen emot dig till att strida. Då han nu detta hörde sände han bud till Hiskia, och säga honom:
Om Thirhaka se cap. 18.
10. Säger Hiskia Juda konung alltså: Låt icke din Gud bedraga dig, den du förlåter dig uppå, och säger: Jerusalem skall icke gifwet warda uti konungens hand af Assyrien.* *2 Kon. 19: 9, 10.
11. Si, du hafwer hört, hwad de konungar af Asyrien åt alla land gjort hafwa, och fördefwat dem; och du skulle friad warda?
12. Hafwa ock hedningarnas gudar undsatt de land, som mina fäder förderfwat hafwa? Såsom är Gosan, Haran, Rezeph, och Edens barn i Thelassar.
Om Haran se 1 Mos. 29: 4; Eden war en stad i Assyrien i landskapet Thelassar. Se Hes. 27: 23.
13. Hwar är konungen i Hamath, och konungen i Arphad, och konungen i den staden Sepharvaim, Hena och Iva?
Se cap. 36: 19.
14. Och då Hiskia hade undfått brefwet af buden, och läst det, gick han upp uti HERrans hus, och höll det ut för HERran.
15. Och Hiskia bad till HERran och sade:
16. HERre Zebaoth du Israels Gud, som öfwer Cherubim sitter,* du är allena Gud öfwer alla konungariken på jorden;† du hafwer gjort himmel och jord.** *Ps. 80: 2. †1 Chrön. 29: 11. **Ps. 146: 6.
17. HERre, nederböj dina öron, och hör; HERre, låt upp dina ögon, och se: hör dock alla Sanheribs ord, som han utsändt hafwer till att försmäda lefwande Gud.
18. Sannt är det, HERre, konungarna i Assyrien hafwa öde gjort alla konungariken med deras land;
19. Och hafwa kastat deras gudar uti eld; ty de woro icke gudar, utan menniskohänders werk, trä och sten; dä äro förgjorde.* *2 Kon. 19: 18.
20. Men nu, HERre wår Gud, hjelp oss ifrån hans hand, på det att alla konungariken på jorden måga förnimma, att du är HERre alena.* *2 Kon. 19: 19.
Hiskia beder i Herrans namn och framställer Herrans ära såsom grunden till sitt hopp om bönhörelse. Så bad Mose, att Herren måtte rädda folket för sin äras skull, på det hedningarne icke måtte försmäda. Mose blef bönhörd, Hisia blef också bönhörd; hwarje bön blifwer hörd, hwartill Guds namns ära lägges till grund. Då de trogna bedja i Jesu namn, så är det på Hans ära de bygga, liksom Hiskia nu. Om en enda själ, äfwen den swagaste, då blefwe utan bönhörelse, så skulle finederna säga, att Christus angingen icke wille eller icke kunde hålla ord och uppfylla sina löften; ty Hans löfte är oinskränkt: allt det I bedjen i mitt namn, det skall jag göra. Joh. 14: 13.
21. Då sände Esaia, Amoz son, till Hiskia, och lät säga honom: Så säger HERren Israels Gud: om det du mig bedit hafwer om konung Sanherib af Assyrien;
_396.jpg&oldid=345673){kind=link}