| 396 | Hiskia äregirighet, straff. | Propheten Esaia. | Cap. 39, 40. |
4. Men han sade: Hwad hafwa de sett uti ditt hus? Hiskia sade: Allt, det i mitt hus är, hafwa de sett; och intet är i mina håfwor, det jag dem icke mist hafwer.
5. Och Esaia sade till Hiskia: Hör HERrans Zebaoths ord:* *2 Kon. 20: 16.
6. Si, den tid kommer, att allt det uti ditt hus är, och hwad dina fäder församlat hafwa intill denna dag, skall till Babel bortfördt warda, så att intet skall qwar blifwa, säger HERren.
7. Dertill skola de taga dina barn, som af dig komma skola, och du födande warder, och de måste wara kamererare i konungens gård i Babel.* *2 Kon. 20: 18. Dan. 1: 18.
Denna prophetia gick i fullbordan redan på Hiskia son, Manasse, som fördes fången till Babylon.
8. Och Hiskia sade till Esaia: HERrans ord är godt, det du talar; och sade: Ware dock frid och trohet i mina dagar.
Konungens ord uttrycka förskräckelse, försagdhet och djup bedröfwelse. Så förskräckas Herrans tjenare, då de få se sina fel och synder. Då är nödwndigt att skynda till Försonaren!
40. Capitel.
Messiæ förelöpares röst.Tröster mitt folk, säger eder Gud:
2. Taler ljufligt med Jerusalem, och prediker för det, att dess tid är fullbordad; ty dess missgerning är förlåten; ty det hafwer fått dubbelt af HERrans hand för alla sina synder.
Propheter, Evangelister och apostlar skola trösta Guds folk, i Gamla Testamentet med prophetians Evangelium och i Nya Testamentet med Evangelii fulla klarhet. Guds folk äro de som tro på Hans ord och löften och wandra deruti. Den stora tröst, som skall förkunnas, utgör nu hufwudsumman af de höga prophetiorna i v. 5–12 och i de följande capitlen. Jerusalem, det andeliga Zion, äro de trogna i Christi kyrka, så wäl som de trogna i Jerusalem på prophetens tid och i hela det Gamla Testamentet, hwilka wäntade eter Iraels tröst. Taler ljufligt, grt.: taler till hjertat, taler det som kan wederqwicka, trösta och gifwa lif. Att dess tid är fullbordad, grt.: att dess frid är fullbordad, nemligen twångstillståndet under lagen. Det träldomstillstånd, hwaruti Israels folk kom tid efter annan under hedniska folk, war en träffande bild af träldomstillståndet under lagen. Den större delen af det gamla Testamentets tid tilldragtes dels i swåra strider mot hedniska makter, dels i werligt träldomstillstånd, så att allt det, som Israels folk då måste genomgå, blef en träffande bild af syndares tillstånd, som ännu arbeta under lagen, men under detta arbete stundom sjunka och stundom få erfara något ljufligt af Evangelii kraft och frihet och på förhand glädja sig i detta ljus, såsom Israels folk, då det utfördes utur Egypten och sedan i Davids och Salomos tid. Då Messias kom, war denna fridstid fullbordad. De, som wäntade efter Israels tröst, fingo då wisshet om, att alla deras synder woro förlåtna, de fingo dubbelt af Herrans hand, för alla sina synder, nemligen; icke blott syndernas förlåtelse, utan nådens rikedomar, nåd i stället för synd, lif i stället för död. I det ordet förlåten ligger tillika på grundspråket den betydelsen, att missgerningen är försonad, så att samma ord innefattar, att till förlåtelse war försoningen nödwändig.
3. En predikares röst är i öknen: Bereder HERranom wäg, görer en jemn stig på marken wårom Gudi.* *Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.
Detta är en ordagrann prophetia om Johannes döparen, och Evangelisterna wittna om dess fullbordan. Johannes döparen predkade i öknen, men öknen är både i prophetian och i Johannes döparens lefwerne en bild av den Judiska församlingen som då war en andelig öken i stället för att wara en andelig örtagård, se cap. 35, och tillika en bild af menniskohjertats naturliga tillstånd. Ordens betydelse är: bereder wäg att emottaga Messias i den andeliga öknen, d. ä,. i det folk och i de hjertan, som äro utan trons lif och utan andands frukter.
4. Alla dalar skola upphöjde warda, och alla berg och högar skola förnedrade warda, och det ojemnt är skall jemnas, och det oslätt är skall slätt warda.
Dessa ord hafwa först den betydelse, att de fiendliga makter, som i werlden stå i wägen för Christi kyrka såsom berg och högar, måste förnedras och de ringa i folken genom Evangelium komma till sann frihet och upphöjelse. Babylons och Roms hedniska makt förstördes, och de undertryckta folken, trälarne och de fattiga blefwo befriade och upphöjda genom Evangelium. Detsamma gäller om alla enskilda menniskor. De högmodiga och egenrättfärdiga måste blifwa förnedrade, ödmjukade och ångerfulla för att kunna ingå i himmelriket; men de ödmjuka, de ångerfulla och botfärdiga blifwa af Herran upplyftade utur eländets djup. Hinder undanrödjas, och wägen jemnas för dem, som wilja ingå i Christi rike.
5. Ty HERrans härlighet skall uppenbarad warda;* och allt kött skall tillsammans se, att HERrans mun talar.
I Messias, wår Frälsare, blef Herrans härlighet uppenbarad; ty Han är Guds härlighets sken och Hans wäsendes rätta beläte, Ebr. 1: 3,
_400.jpg&oldid=345685){kind=link}