Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 402.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
398 Prophetia om Evangelium. Propheten Esaia. Cap. 40, 41.

16. Libanon wore allt för litet till eld, och dess djur allt för få till bränneoffer.

17. Alle hedningar äro intet för Honom, och såsom platt intet aktade.

Inga offerdjur och ingen offereld wore tillräckliga till försoning; endast offerlammet ifrån himmelen war tillräckligt. Inga folk och riken kunna stå Honom emot.

18. Wid hwem wilje I då likna Gud?* Eller hwad wiljen I göra Honom för en liknelse? *Es. 44: 7; cap. 46: 5. Ap.G. 17: 29.

19. En mästare* gjuter wäl ett beläte, och guldsmeden förgyller det, och gör silfwerkedjor deruppå. *Es. 44: 12.

20. Sammalunda den ett armt häfoffer förmår, han utwäljer ett träd, som icke förruttnar, och söker en klok mästare dertill, den ett beläte bereder, som blifwer beståndande.

Häfoffer, nemligen till afguden; sjelfwa trädet eller ämnet, hwaraf afguden skulle göras, måste menniskan gifwa, ty afguden war intet och hade intet sjelf. ”Han will säga: de rike göra guld- och de fattige trägudar.” L.

21. Weten I intet? Hören I intet? Är detta icke kungjordt eder tillförene? Hafwen I icke förstått det af jordens begynnelse?

22. Han sitter öfwer jordens krets, och dem som bo deruppå, äro såsom gräshoppor; den der himmelen uttänjer såsom ett tunnt skinn, och utsträcker det såsom ett tjäll, der man bor uti; *Job 9: 8. Ps. 104: 2. Es. 44: 24.

23. Den der förstarna om intet gör, och domarena på jorden förlägger;* *Job 12: 21. Ps. 107: 40.

24. Likasom deras slägte hwarken hade platering eller säd, eller rot i jorden; så att de borttorkas, när ett wäder blåser på dem, och en wäderklaga förer dem bort såsom agnar.

Se v. 6–8. Liknelsen i v. 22, att Herren uttänjer himmelen såsom ett tunnt skinn och utsträcker den såsom ett tjäll, betecknar, att Herren har lika så fullkomlig makt öfwer hela den härliga werldsbyggnaden, som en man har öfwer ett litet tält, som han slår upp och tager ned, när det honom behagar. Förstar och domare, v. 23, nämnas särskilt derföre, att de allramest hindra Guds rike med sin makt, om e äro Guds fiender, se Ps. 2, men de liknas dock wid agnar, som bortföras af winden, såwäl som alla andra ogudaktiga. Ps. 1: 4. Wäderklaga, d. ä. hwirwelwind, se Ps. 1: 4.

25. Wid hwem wiljen I då likna mig, den jag lik är? Säger den Helige.

26. Upplyfter edra ögon i höjden, och ser; ho hafwer de ting skapat, och förer deras här fram efter tal? Den som kallar dem alla wid namn:* Hans förmåga och starka kraft är så stor, att Honom icke ett fela kan. *Ps. 147: 4.

Inför Herran hafwa de otaliga himlakropparne sina bestämda namn och äro stora härliga skapelser, som prisa Honom hwar på sitt sätt, såsom morgonstjernorna lofwade Honom i begynnelsen. Job 38: 7.

27. Hwi säger du då, Jacob, och du Israel talar: Min wäg är för HERran fördold, och min rätt för framom min Gud?

Min rätt går framom min Gud, d. ä. Gud uraktlåter att skaffa mig rätt, såsom Han lofwat hafwer. Mich. 7: 9. Job 27: 2. Propheten har förut framställt Guds oändliga makt, wishet och krälek, och här göres tillämpningen ända till v. 31.

28. Wet du icke? Hafwer du icke hört? HERren den ewige Gud, som jordens ändar skapat hafwer, warder hwarken trött eller mödd; Hans förstånd är oransakeligt.

29. Han gifwer den trötte kraft, och den maktlöse starkhet nog.

30. De ynglingar warda trötte och uppgifwas, och de starke män falla:

31. Men de som wänta efter HERran, de få en ny kraft, så att de skola uppfara med wingar såsom örnar;* de skola löpa, och icke uppgifwas; de skola wandra, och icke trötte warda. *Ps. 103: 5.

Israel skulle i sin swaghet förtrösta på Herran och icke twifla på Hans makt och willighet att hjelpa. Alla, som förtrösta på sin Herre och Frälsare och hålla sig till Honom, hafwa kraft i Honom, som är mäktig i de swaga. De största naturliga krafter kunna uttröttas och förlamas, men de, som lefwa i tron, kunna dermed liksom med örnawingar uppfara til Herran, och deras krafter blifwaw beständigt förnyade. Starke män, v. 30, d. ä. män i sin ungdomsstyrka.

41. Capitel.

Gud är mäktig. Afgud intet.

Tige öarne för mig, och folken stärke sig, träde fram, och tale; låt oss gå till rätta med hwarannan.

Med öarne menas här jordens bebodda länder i allmänhet; ty alla länder äro såsom öar i de omätliga werldshafwen. Men här menas