| Mot afgudar. | Propheten Esaia. | Cap. 44, 45. | 407 |
en styggelse? Och skulle jag knäfalla för en stock?
20. Det gifwer aska, och tjusar hjertat, som sig dertill böjer, och kan icke fria sin själ; likwäl tänker han icke: Månne icke något bedrägeri wara i min högra hand?
Det gifwer aska, grt.: han, neligen afgudadyrkaren, föder sig med aska. Såsom han med en del af trädet kokar sin föda, och weden blifwer aska, så är afgudabelätet blott aska, och med den föder han sin själ och bedrager sitt hjerta. Om han wille tänka, så kunde han finna, att detta är bedrägeri. Den warnande målningen af afguderiet skall Israel besinna och icke glömma den lefwade Guden. Se Jer. 10: 2–16.
21. Tänk deruppå. Jacob och Israel, ty du är min tjenare; jag hafwer beredt dig,* att du skall wara min tjenare: Israel, förgät mig icke. *Es. 43: 1.
22. Jag utstryker dina missgerningar såsom ett moln, och dina synder såsom en dimma;* wänd dig till mig; ty jag förlossar dig.† *Es. 43: 25. Jer. 31: 34. †Es. 55: 7.
Herren will och kan borttaga och förlåta synden och förlossa dig från allt ondt. Till alla, som wilja frälste warda, utgår den kallelsen: Israel, förgät mig icke! Wänd dig till mig; ty jag förlossar dig!
23. Fröjder eder, I himlar, ty HERren hafwer gjort; jubilera, du jord, här nere; I berg, glädjens med fröjd; skogen, och alla trän dertill; ty HERren hafwer förlossat Jacob, och är härlig i Israel.
För prophetens ögon wisar sig här återlösningens fullbordan, den nya skapelsen i Christo, i sådan härlighet, att han uppmanar himmel och jord till fröjd och lofsång! Genom återlösningens fulländning hafwa wi att wänta nya himlar och en ny jord, deruti rättfärdighet bor.
24. Så säger HERrem, din förlossare, den dig af moderlifwet beredt hafwer: Jag är HERren, som allt gör,* den der utsträcker himmelen allena,† och utwidgar jorden utan hjelp; *Ps. 115: 3. Ps. 135: 6. Jer. 32: 17. †Job 9: 8. Ps. 104: 2. Es. 40: 22; cap. 42: 5.
25. Den de spåmäns tecken om intet gör, och gör de tenattydare galna; den de wisa tillbaka drifwer, och gör deras konst till dårskap.
26. Men han stadfäster sin tjenares ord, och sina budskaps råd fullkomnar; den till Jerusalem säger: War besutten; och till Juda städer: Warer byggde; och jag upprättar deras öde.
Judafolket skulle utur fångenskapen återföras, och Jerusalem och de ödelagda städerna återbyggas, twärtemot hdeningarnes och de otrogna Judarnes utsago.
27. Jag som säger till Cores: Han är min herde,* och skall fullkomna all min wilja, så att man skall säga till Jerusalem: War byggd; och till templet: War grundadt.† *Es. 45: 1. †2 Chrön. 36: 22. Esra 1: 1.
Se 2 Mos. 14: 21. Jos. 3: 16. Likaså lätt som Herren kunde befalla hafwets och jordens djup att blifwa torra, på det Hans folk måtte kunna gå deröfwer, likaså lätt kan Han befalla Cores att blifwa sitt folks herde. Här nämnes den segerhjelte wid namn, som skulle göra slut på den Babyloniska fångenskapen. Denna prophetia förkunnades nära 200 år, innan den fullbordades. I Bethel förkunnade en prophet om konung Osia och nämnde honom wid namn, 300 år, förr än denne konung kom. 2 Kor. 13: 2. Sådana bestämda och klara prophetior, om hwilka det är omöjligt att påstå, att de genom en slump eler tillfällighet gått i fullbordan, äro bland de starkaste bewisen för den Heliga Skrifts gudomliga sanning; de göra alla afgudar till skam, och mot alla otrogna äro sådane höra uppenbarelser wittnesbörd, som göra, att de äro utan ursäkt på den stora räkenskapsdagen. Såsom Guds redskap att förlossa Israel war Cores eller Cyrus detta folks herde och deruti en förebild af Honom, som kallar sig den gode Herden och frälsar sitt folk ifrån all fångenskap. Cores, solen i öster, blef sålunda en förebild af rättfärdighetens sol, som på en sednare tid uppgick öfwer gjorden med salighet under hennes wingar. Mal. 4: 2.
45. Capitel.
Cores och hedningarne.Så säger HERren till Cores sin smorda, den jag wid hans högra hand fattar, att jag skall underkufwa hedningarna för honom, och lösa konungarna swärdet ifrån; på det att portarna skola öppnade warda för honom, och dörrarna icke igenlästa blifwa.* *Esra 1: 1.
Cores war Herrans smorda på det sätt, att han af Herran utrustades med stora hjeltekrafter, och isynnerhet deruti, att han både till sitt namn och sin betydelse för Israels folk kan anses såsom en förebild af Christus. Cap. 44: 28. I denna prophetia, v. 1–8, är ett Herrans tal till Cyrys, som både förkunnar honom seger och wisar honom, hwarifrån denna seger skulle
_411.jpg&oldid=345713){kind=link}