| 426 | Tröst för Guds församling. | Propheten Esaia. | Cap. 54, 55. |
skola icke förgås. De berg och högar, som utgöra fiendernas starkaste wärn och grundfästen, skola undanrödjas och Christi rike utwidgas efter Hans ord och löfte. Ps. 2. Dan. 7: 14. Es. 53: 10–12.
11. Du elända, öfwer hwilken alla wäder gå, och du tröstlösa, si, jag will lägga dina stenar såsom en prydning,* och lägga din grundwal med faphirer; *Uppb. 21: 2, 10.
12. Och dina fönster göra af kristall, och dina portar af rubiner, och alla dina gränfer af utkorade stenar;
13. Och alla dina barn lärde af HERran,* och stor frid† åt dina barn. *Joh. 6: 45. †Rom. 5: 1.
Alla dessa löften äro gifna åt hela det andeliga Sion, åt Christi hela trogna församling, båbe af Judarne och af hedningarne, och således åt hwarje enskild ångerfull och botfärdig syndare, som åkallar Herrans namn, Rom. 10: 13; ty hwarje sådan själ blir ett Zions barn. I motsats mot det ödelagda och förstörda Jerusalem, som propheten i andanom såg, beskrifwes här en ny och härlig stad, murad med ädelstenar. Det förstörda Jerusalem war en träffande bild af det förfallna tillståndet i församlingen. Den nya staden af ädelstenar, som här utlofwas, är en bild af den trogna församlingen, som uppbygges af lefwande stenar, Gudi till ett hemman, Se 1 Pet. 2: 5. Eph. 2: 19–22. Detta Zion är också en bild af det nya Jerusalem, den förklarade ZionsförsamIingen, Uppb. 21. Will man tillämpa de enskilda uttrycken, som säkert också hafwa en djup betydelse, så kunna krystallfönstren beteckna den klara himmelska upplysningen. Rubinen är en röd ädelsten, och rubinportarne kunna alltfå betyda, att det är blott genom Christi sår och Christi försoningsdöd ingång finnes till den heliga staden. Att Zion8 gränsmurar skola wara af utkorade stenar betecknar, att Herren har ett godt behag i Christa till alla, som höra till de heligas samfund, äfwen till dem, som knappt wåga tro, att de höra till de yttersta i Christi församling.
14. Du skall genom rättfärdighet beredd warda; du skall wara långt ifrån öfwerwåld och orätt, så att du icke skall behöfwa frukta dig derföre; och ifrån förskräckelse, ty det skall icke nalkas dig.}}
På Christi rättfärdighet är Zions församling grundad; hon är i Christo rättfärdiggjord, och genom gemenskapen med Honom, som är winträdet, bära grenarne rättfärdighetens frukter. Herren är sjelf sitt Zions beskyddare, Herre och konung. Är Gud för oss, ho kan då wara emot oss! Rom. 8: 31.
15. Si, ho will församla sig emot dig, och öfwerfalla dig, då de församla sig utan mig.
Grt.: Si, då de församla sig emot dig, så är det icke af mig (tillåtet), och den, som när dig gästar, skall falla dig till.
16. Si, jag gör det, att smeden, som uppblåser kolen i elden, han gör der ett tyg af till sitt werk; ty jag gör ock, att förderfwaren förgås;
Grt: Si, jag skapar smeden, som uppblåser kolen i elden och frambringar ett tyg till sitt werk; och jag skapar förderfwaren, som will skada. Då det är Herren, som skapat dessa, så är det klart, att de äro fullkomligt i Hans makt och kunna omöjligen skada Hans folk. Då Han skapat både skottet och den som will afskjuta det, så är det klart, att Han kan hålla dess arm eller göra honom till stoft, så snart Han behagar.
17. Ty hwart och ett tyg, som emot dig tillredt warder, det skall icke wäl gå; och hwar och en tunga, som sig uppsätter emot dig, den skall du fördöma i dom.* Detta är HERrans tjenares arf, och deras rättfärdighet af mig, säger HERren. *1 Cor. 6: 2.
Deras rättfärdighet af mig. Emedan de trogne hafwa Christi fullkomliga rättfärdighet, så tillkommer dem af Gud den rättfärdighet, att Han beskyddar dem och skaffar dem rätt emot fienderna, 2 Thess. 1: 4–10, och Han gifwer dem nåd att genom from wandel bewisa, att fienderna hafwa gjort dem orätt.
55. Capitel.
Rättsinnig bot. Guds ord.Nu wäl, alle I, som törstige ären, kommer hit till watten;* och I, som icke penningar hafwen, kommer hit köper och äter; kommer hit, och köper utan penningar och för intet både win och mjölk. *Matth. 11: 28. Joh. 7: 37. Uppb. 22: 17.
Sedan Guds Ande framställt Messias såsom ljus och lif och helbregdagörare för den fallna werlden, fortfar nu fadren att kalla de fallna och elända till den salighet, som i Messias tillbjudes; Han kallar utan åtskillnad alla, som känna sitt syndaelände och längta efter nåd. De som icke hafwa penningar, de andeligen fattige, de som icke wilja bygga på någon egen förtjenst, egen rättfärdighet, eller eget bättringswerk, de inbjudas att komma till den lefwande wattukällan. Denna bjudning förnyar Christus sjelf: hwilken som törstar, han komme till mig och dricke, Joh. 7: 37. Utan penningar och för intet, huru godt för den fattige! Han gifwer af idel nåd och barmhertighet de kosteligaste och sötaste nådegåfwor, som fröjda och nära själen, lifakom win styrker de äldre, Ps. 104: 15, och mjölk närer de yngre, 1 Pet. 2: 2. Win och mjölk äro bildliga uttryck, som betyda nådens gåfwor till ewinnerligt lif. Den närande
_430.jpg&oldid=345749){kind=link}