| 428 | Christi rättfärdighets frukt. | Propheten Esaia. | Cap. 55, 56. |
det mig täckes, och det skall framgång hafwa, uti det jag utsänder det. *Joh. 6: 63. Ap.G. 12: 24.
Dessa stora löften om Ordets kraft och werkan äro af största wigt både för den enskilda menniskans omwändelse och för Guds rikes utbredande i werlden. Menniskan skall begagna Ordet med eftertanke och bön, såsom sädesmannen sår sin säd, och Herren har lofwat att gifwa wäxten. Och i Christi kyrka skall Ordet förkunnas, och med Ordet werkar Herrans Ande, att bet icke blifwer utan frukt. Så är det ock befaldt, att ordet, som af Herrans mun går, skall förkunnas för hedningarne till Christi rikes utwidgande, och härwid gäller äfwen det löfte, att det skall werka till hedningarnes omwändelse och bära frukt i alla länder.
12. Ty I skolen utgå i glädje, och i frid ledsagade warda; berg och högar skola fröjdas för eder med glädje, och alla träd på marken klappa med händerna;* *1 Chrön. 16: 33. Ps. 96: 12. Ps. 98: 8.
13. Furu skall uppwäxa för törne, och myrten för törnebuskar; och HERranom skall wara ett namn och ett ewigt tecken, det icke skall utrotadt warda.
Sedan det höga löftet om Ordets werkan blifwit gifwet, v. 10, 11, följer nu en prophetisk befallning från Herren i v. 12, att utgå med detta mäktiga Ord och förkunna det till hedningarnes upplysning, cap. 52: 7. Och fridens budbärare blifwa, liksom lyckönskade med glädjeljud af hela den naturliga skapelsen, som wäntar på Guds barns härliga frihet. Se Ps. 96: 11, 12. Ps. 97: 8, 9. Rom. 8: 19–21. I stället för törne och tistel skola rättfärdighetens träd uppwäxa af Ordets säd, en Herrans plantering, som bär ädla frukter och är ljuflig till att se, en helig församling, som fröjdar himmel och jord. Och i samma mån som Christi rike tillwäxer på jorden, ske stora härliga förändringar äfwen i naturens rike. — Herrans namn och ewiga tecken äro flera, men ett af de högsta namnen är Jesus, syndares Frälsare, och ett af Hans högsta tecken är korset och korsets lära, för Judarna en förargelse och för Grekerna en galenskap, men en Guds kraft till salighet för alla dem, som tro. Och detta tecken skall stå till folks banér, så länge werlden står. Es. 11: 10.
56. Capitel.
Gudsfruktan. Otrogne lärare.Så säger HERren: Håller rätt och görer rättfärdighet; ty min Salighet är när,* att hon kommer; och min rättfärdighet, att hon uppenbar warder. *Es. 51: 5; cap. 52: 10. Rom. 13: 11, 12.
De orden: håller rätt och görer rättfärdighet, syfta på den förberedelse i själen, som Guds nåd werkar genom lagen, på det menniskan må blifwa willig och beredd att emottaga den salighet och rättfärdighet, som sedan uppenbaras och tillbjudes i upplysningen genom Evangelium. Den rättfärdighet, som menniskan skall göra; beskrifwes i cap. 1: 16, 17. Menniskan kan icke göra rättfärdighet, utan blott låta Herren werka nådens werk, då Han söker själen med sin kraftiga nåd. Den salighet, som är när, och den rättfärdighet, som uppenbar warder, beskrifwes i cap. 1: 18.
2. Wäl är den menniska, som detta gör, och menniskas barn, som det fast håller: så att hon håller sabbathen, och icke ohelgar honom, och håller sin hand, att hon intet argt gör.
De, som äro angelägna om att göra Guds wilja, skola aldrig tänka, att det är förgäfwes. Äfwen arbetet under lagen, ehuru det aldrig kan åstadkomma rättfärdighet inför Gud, medförer den nytta för själen, då det sker i uppriktighet, att menniskan derigenom mera lärer känna sin syndfullhet och sin fullkomliga oförmåga att hålla Guds lag. Det wisar sig då, att hon icke kan blifwa rättfärdig genom lagens gerningar, utan att hon måste fly till Christum för blifwa frälst.
3. Och den främmande, som sig till HERran gifwit hafwer, skall icke säga: HERren warder mig afskiljande ifrån sitt folk; och den snöpte skall icke säga: Si, jag är ett torrt träd.
4. Ty så säger HERren till de snöpta,* som hålla mina sabbather, och utwälja det mig behagar, och fatta mitt förbund fast; *5 Mos. 23: 1.
5. Dem skall jag gifwa ett rum i mitt hus, och i mina murar, och ett bättre namn än söner och döttrar: ett ewigt namn skall jag gifwa dem, det icke förgås skall.
6. Och de främmandes barn, som sig till HERran gifwit hafwa, att de skola Honom tjena och älska HERrans namn, på det de skola wara Hans tjenare, hwar och en som sabbathen håller, så att han icke ohelgar honom, och håller mitt förbund fast;
7. De samma skall jag hafwa till mitt helga berg, och skall glädja dem uti mitt bönehus; och deras offer och bränneoffer skola wara mig tacknämliga på mitt altare; ty mitt hus kallas ett bönehus för alla folk.* *1 Kon. 8: 41, [et]c. Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
Här stiga nådens löften ännu högre och blifwa widsträcktare. Främlingar, sådane som icke hörde till Israels folk, äfwen sådane som efter
_432.jpg&oldid=345753){kind=link}