| Straffpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 56, 57. | 429 |
lagen woro uteslutne, såsom de snöpta, skola blifwa införlifwade med det andeliga Israel. De som förut warit ofruktsamma, såsom torra träd, skola blifwa andeligen lefwande och bära rättfärdighetens frukt, Joh. 15: 5, och äfwen sättas i stånd att blifwa fäder i Christo. 1 Joh. 2: 13. Främlingar eller hedningar af alla folk kunna nu införlifwas med Christi kyrka, så att de hafwa ett rum i Herrans hus och inom Zions murar, v. 5, och kunna tjena Herran och älska Hans namn, v. 6. I det Gamla Testamentets tid war för hedningarne en särskild förgård wid templet, utanför Israeliternas förgård, så att de woro från Israel utestängde genom en skiljemur, men genom Christi försoningsdöd är skiljemuren eller medelbalken nedbruten, och ett förenade andeligt Zion är upprättadt, som består af trogna såwäl af hedningarne, som af Judarne. I söner och döttrar, v. 5, i talrika efterkommande kan en menniska länge hafwa ett namn här på jorden; men wida bättre är det att hafwa sitt namn inskrifwet i lifwets bok. Det nya, det andeliga Israel skall tjena Herran såsom ett andeligt presterskap. Hans helga berg är nu nådesinrättningen i Christo; der gifwer Han åt sina tillbedjare glädje och fröjd. Såsom Judarne samlades till templet att frambringa sina offer och tillbedja och tjena Herran, så skola nu jordens folk samlas till Christi kyrka, och alla trogna tillbedja och tjena Honom.
8. HERren, HERren som de fördrifna af Israel församlar, säger: Jag will ännu mer församla till den hopen, som församlad är.
Icke blott de fördrifne af Israel will Herren församla, utan ”ännu mer”, nemligen hedningarne. Till Christi kyrka hafwa många Judar blifwit samlade och många hedningar; men ännu skola otaliga samlas. 1 Mos. 13: 16.
9. Alla djur på marken, kommer och äter; ja, alla djur i skogen.
Denna prophetia kan wisserligen äfwen hafwa en bokstaflig mening; ty i samma mån Christi rike upprättas på jorden, kommer det äfwen djurwerlden till godo; men detta löfte måste hufwudsakligen förstås såsom liknelse. Genom synden har jorden blifwit en wildmark, och menniskan är förwildad, hennes högre lif är utslocknadt, hennes högre natur är förderfwad, och så snart synden får fullt herrawälde, så wisar det sig, att menniskan af naturen mera liknar djuren än den höga urbild, hwartill hon ursprungligen skapades. Ps. 49: 21. Detta wisar sig allratydligast i de hedniska länderna, men äfwen i christenheten får man ofta se förskräckliga bewis härpå. Dessa förwildade, desso förfallna själar, dessa får utan herde, kallar Herren till helsobrunnen, cap. 55: 1, och dem tillbjudes för intet både win och mjölk; de skola göras helbregda af Israels läkare, de skola födas till ewinnerligt lif.
10. Alla deras wäktare äro blinde, de veta allesamman intet; tyste hundar äro de, och kunna intet straffa; äro late, ligga och sofwa gerna.
11. Men de äro starke hundar till kroppen, så att de aldrig kunna mätte warda; si, herdarna weta intet förstånd; hwar och en ser uppå sin wäg; hwar och en girigas för sig, i sitt stånd.* *Jer. 6: 13; cap. 8: 10.
12. Kommer, låter oss hemta win, och dricka oss druckna, och wara så i morgon som i dag, och ändå mycket mer.* *Es. 22: 13. 1 Cor. 15: 32.
Efter den allmänna kallelsen följer här en förskräcklig bestraffning mot alla otrogna lärare, såwäl bland Judarne, som i den christna församlingen. Af tröghet och menniskofruktan wåga de icke att uppriktigt och kraftigt bestraffa folkets synder och warna det för Guds dom och straff. De wilja behaga menniskor och uppträda derföre icke med Guds ord och sanningens makt mot otro och ogudaktigt lefwerne, v. 10. De wisa sig starka i synden, i girighet och wällefnad, v. 11, och i fräck obotfärdighet och allehanda laster, v. 12; ty dryckenskapen innebär tillika själens berusning i alla slags synder.
57. Capitel.
Hårdhet. Botfärdighet.Men den rättfärdige förgås, och ingen är, som lägger det uppå hjertat; och helige män warda bortryckte, och ingen aktar deruppå; ty de rättfärdige warda borttagne för olyckan;
Sedan Herren genom propheten i föregående capitel gifwit härliga löften, v. 1—9, och sträng bestraffning öfwer alla otrogna herdar och lärare, v. 10—12, förkunnas nu olyckan, som af denna otro förorsakas. Men före denna olycka eller straffdom, på hwad tid den kommer, borttager Herren sådana trogna, som Han will skona ifrån dessa lidanden, antingen emedan de äro så mogna, som de kunna blifwa, eller emedan de äro för swaga att uthärda den förestående jemren.
2. Och de, som redligen för sig wandrat hafwa, komma till frid, och hwilas uti deras kamrar.* *Uppb. 14: 13.
De rättfärdigas grafwar äro hwilokamrar, Dan. 12: 13. Det är Christus som borttagit dödens fasa och af grafwen gjort ett hwilorum för de trogna. Den är ej ett hwilorum för de förtappade. — Då många fromma blifwa borttagna hastigt eller kort efter hwarandra, så bör man gifwa akt derpå och se till, om det kan wara ett tecken till någon stor hemsökelse från Gud.
3. Kommer här fram, I trollkonebarn; I horkarlars och horors säd;* *Matth. 12: 34, 39.
4. Med hwem wiljen I nu hafwa eder lust? Öfwer hwem wiljen I nu
_433.jpg&oldid=345755){kind=link}