| 432 | Straff- och tröstpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 58. |
3. Hwarföre fasta wi, och du ser der icke uppå? Hwi twinga wi wår kropp, och du will icke weta deraf? Si, när I fasten, så bruken I eder wilja, och trugen alla edra gäldenärer.
Så är den falska bättringen och den egna rättfärdigheten beskaffad, att man dermed tror sig wara wärd, att Gud skall akta derpå. Många uppgöra för sig sjelfwa en egen sjelfgjord försakelselära, och under det de i kläder och annat widtaga egna bruk, äro de hårda och kärlekslösa i sina hjertan och döma och tala illa om sina medmenniskor, äro stränga uti att utfordra sin rätt af andra och hafwa swårt för att förtäta, då någon bryter dem emot. Deras egen wilja ställes alltså öfwer Guds wilja.
4. Si, I fasten till att träta och kifwa, och slån med näfwarne oskäligen; faster icke, såsom I nu gören, att ett rop skall af eder i höjden hördt warda.
Så yttrar sig sådana menniskors hårda, kärlekslösa sinne, just under det de tro, att de tjena Gud. Att slå med näfwen är ett uttryck af uppbrusande wrede, häftighet och trotsighet. Sådant skrymteri, förenadt med hårdhet och obotfärdighet, ropar till Gud i höjden likasom Abels utgjutna blod och såsom Sodoms synder. 1 Mos. 18: 20. Jac. 5: 4.
5. Skulle det wara en fasta, den jag utwälja skulle, att en menniska twingar om dagen sin kropp; eller hänger sitt hufwud såsom ett säf, eller ligger i säck och aska? Wiljen I det kalla fasta,* och ben dag som HERranom tacknämlig är? *Zach. 7: 5. Matth. 6: 16.
Skulle någon sjelfgjord bättring och sjelftagen försakelse och yttre hjertlös gudstjenst kunna behaga Herran! Bort det!
6. Men detta är den fasta, som jag utwäljer: gif lösa dem, som du med orätt bundit hafwer; släpp dem, som du betungar, gif dem fri, som du tvingar, haf bort allahanda tunga.
Hvaruti en rätt fasta och en rätt sjelfförsakelse består, wisas nu i denna och följande vers; den består nemligen uti sådan kärlek till Herran, att man will hwad Han will, och uti sådan kärlek till nästan, att man icke obarmhertigt står på sin rätt, andra till skada eller sorg, och att man gör sin behöfwande nästa godt, så mycket som möjligt.
7. Bryt den hungrige ditt bröd, och dem, som elände äro, haf uti hus; om du ser en naken, så kläd honom, och drag dig icke undan för ditt kött.* *Hes. 18: 16. Zach. 7: 9. Matth. 25: 35.
Wår nästa är wårt kött eller wår slägt, ty Gud hafwer gjort hela menniskoslägtet af ett blod. Ap.G. 17: 26. Ännu mera gäller detta om dem, som höra till wårt folk, wår kyrka och församling, men allramest om dem, som äro
wåra medbröder i tron och äro Christi lemmar, Gal. 6: 10, ty då gäller Apostelens ord: då en lem liber, så lida alla lemmarne med, se äfwen Eph. 5: 30.
8. Allt då skall ditt ljus* utbrista såsom en morgonrodnad, och din förbättring skall snarligen wäxa till, och din rättfärdighet warder för dig gångande och HERrans härlighet skall taga dig till sig. *Matth. 5: 16.
Då skall Herren gifwa dig sitt ljus och hjelpa dig i nöden, detta ljus skall då framstråla såsom en morgonrodnad i ditt hierta. Din förbättring, din andeliga helbregdagörelse, will Han sjelf werka, och din rättfärdighet, nemligen den rättfärdighet, som Han skänker dig af nåd, Christi rättfärdighet, som för syndare öppnat himmelen, skall då gå framför dig äfwen på din timliga lefnadswäg, och Han skall leda dig med sina ögon, derföre att du är Hans. Ps. 32: 8. Till saligheten är det nödwändigt, att wi hafwa Christi rättfärdighet både framför oss och i wåra hjertan, och hålla den med trons hand såsom wår salighets sköld; men gerningarne, som äro frukter af denna rättfärdighet, följa efter de trogna in i ewigheten. Uppb. 14: 13. Herrans härlighet är Christus sjelf, Guds härlighets sken, som till sig församlar alla dem, som tro, och gör dem delaktiga af sin härlighet. De trognas rättfärdighet och härlighet är Christus allena.
9. Då skall du åkalla, och HERren skall swara dig, och du skall ropa, och Han skall säga: Si, här är jag; om du ingen beswärar när dig, eller finger räcker, eller illa talar,
10. Och utskuddar din själ för den hungrige, och mättar de elända själar; så skall ditt ljus uppgå uti mörkret, och din skymning skall wara såsom middagen.
Utskuddar din själ: öppnar ditt hjerta.
Dessa wilkor, som här nämnas, att ingen beswära eller skada, att icke räcka finger till smädelse och förakt, att icke baktala och döma kärlekslöst, utan att wara af själ och hjerta barmhertig emot behöfwande och olyckliga, nämnas här icke i den mening, att man derigenom skulle komma till nåd och rättfärdighet, hos Gud, utan detta framställes såsom frukter af trons rättfärdighet, v. 8, och för denna rättfärdighet skull, som är Herrans fria nådegåfwa i Christo, skingras själens mörker, ängsligheten förwandlas i fröjd, syndasorgen slutas med lofsjungande glädje, och den frälsta själen, klädd i rättfärdighetens skrud, kan såsom ett ljusets barn prisa sin Herre och Frälsare.
11. Och HERren skall föra dig alltid, och mätta din själ uti torkan, och styrka dina ben; och du skall wara såsom en wattnad örtagård, och såsom en wattukälla, hwilken aldrig watten fattas.
Se Ps. 23. Joh. 7: 38; cap. 10.
_436.jpg&oldid=345761){kind=link}