| 446 | Rätt gudstjenst för Herran. | Propheten Esaia. | Cap. 65, 66. |
bet tillsamman; lejonet skall äta strå såsom ett nöt; och ormen skall äta jord; de skola ingen skada eller förderf göra på hela mitt helga berg, säger HERren.* *Es. 11: 6, 7, 9.
66. Capitel.
Rätt gudstjensts frukt.Så säger HERren: Himmelen är min stol, och jorden är min fotapall: hwad är det då för ett hus, som I mig bygga wiljen?* Eller hwar är det rummet, der jag hwila skall? *1 Kon. 8: 27. 2 Chrön. 6: 18. Ap.G. 7: 48.
Stephanus anförer dessa ord, Ap.G. 7: 48–50. De hänwisa till Herrans ord genom Nathan till David, då denne wille bygga åt Herran ett hus. Salomo bekände i sin bön wid templets inwigning, att han wäl wisste, att Herren icke bor i hus, som med menniskohänder byggde äro. 1 Kon. 8: 27. Propheten Jeremias klagar, att folket ropade: Här är Herrans tempel! här är Herrans tempel! och frågade icke efter Herran sjelf. Jer. 7: 4. Så förhöll det sig äfwen på sednare tider, ända till dess templet förstördes af Romerska krigshärar. Så säga nu de christna: Har är Christi kyrka! men fråga litet efter Christus.
2. Min hand hafwer gjort allt det som är, säger HERren: men jag ser till den elända, och till den som en förkrossad anda hafwer,* och till den som fruktar för mitt ord. *Ps. 34: 19. Ps. 51: 19. Es. 57: 15.
Herren bor blott i det tempel, Han sjelf tillreder. Han är en lefwande ande och will hafwa lefwande tempel. Då menniskans ande är förkrossad, så gör Gud den till sitt tempel genom Evangelium. Rätt förkrossad blifwer menniskans ande då, när Herrans ord får werka; ty Hans ord är såsom en hammare, den der berg sönderslår.
3. Ty den en oxe slagtar, är likasom han en man slog; den ett får offrar, är såsom den der halsen sönderbröte af en hund; den spisoffer frambär, är såsom den der swinblod offrar; den som uppå rökelse tänker, han är såsom den, det orätt är, prisar: sådant utwälja de uti deras wägar, och deras själ hafwer lust i deras styggelse.
Äfwen den, som offrar ett dyrbart offer, som en oxe, utan en förkrossad, ödmjuk ande och utan tro på det enda rätta syndoffret, är såsom en mördare, ty han försyndar sig emot Försonaren, han dödar sig sjelf andeligen och skadar sin nästa till själen genom otro och skrymteri; ja, detta är att på nytt korsfästa Guds Son och för spott hålla! Ebr. 6: 6. Den, som sålunda offrar hwad offer som helst är såsom en oren, som dödat en hund eller hånar Herran med ett orent offer, ty Han har offrat sig sjelf och en egen gerning i stället för Christi försoningsoffer. Den kostbaraste rökelse med sådant sinnelag är såsom en missgerning inför Gud. Så äro en menniskas allmosor och böner och gudstjenst och läsande af Guds ord en styggelse inför Gud, då detta sker i egenrättfärdig afsigt, utan omwändelse och utan tro på Guds Son. Till sådana egna wägar har menniskan lust, men icke Gud. Se Luc. 16: 15.
4. Derföre will jag ock utwälja det de tänka förwara sig för; det de frukta will jag låta komma öfwer dem: derföre att jag kallade, och ingen swarade;* att jag talade, och de hörde intet, och gjorde det mig misshagade, och utwalde det mig icke täckt war. *Ords. 1: 24. Es. 65: 12. Jer. 7: 13.
Om du icke will lyda och höra nådens kallelse, så kommer ändtligen det, som äfwen den egenrättfärdiges oroliga samwete fruktar: död och dom och stundom straffdomar redan här i tiden.
5. Hörer HERrans ord, I som frukten för Hans ord: edra bröder, som eder hata, och afskilja eder för mitt namns skull, säga: Låter se, huru härlig HERren är; låter se Honom till eder glädje: de skola till skam warda.
Edra bröder betyder här både den tidens obotfärdige och sedan alla de otrogna bland Judafolket, som stodo emot Evangelium och hatade Christi lärjungar, afskiljde dem utur synagogan och bortkastade deras namn såsom orent. Jemf. 2 Pet. 3: 3, 4.
6. Ty man skall få höra en rumors röst i staden, en röst af templet; en HERrans röst, som sina fiender wedergäller.
Wid Jerusalems förstöring hördes utur staden och templet de Romerska härarnes krigsrop, derföre att det arma folket icke welat höra Jesu milda röst och Evangelii ljufliga budskap, som så ofta låtit höra sig i staden och templet. Se cap. 13: 4. Så förestår också ännu ett wäldigt ropande i Christi kyrka, först ropande och kallande till bättring och tro, som redan börjat, samt starka warningar, Uppb. 14: 6–11; cap. 18: 4, och sedan krigsrop och jemmer och klagan. Se Uppb. 18: 10, 18, 19.
7. Hon föder, förr än hon får någon wärk; förr än hennes nöd kommer, föder hon en pilt.* *Uppb. 12: 5.
Straffdomar öfwer Herrans fiender gå i jemnbredd med Hans största nådebewisningar mot Hans kyrka och församling. Då förödelsen gick öfwer Jerusalem och Judalandet, werkade Herrans Ande mäktigt till det andeliga Zions uppbyggelse; den christna kyrkan uppstod och utwidgade sig allt mera, och då Guds domar gå öfwer
_450.jpg&oldid=345788){kind=link}