| 450 | Jeremia kallelse. | Propheten Jeremia. | Cap. 1. |
1. Capitel.
Jeremia ätt, tid, kallelse, syn, predikan.Detta är Jeremia ord, Hilkia sons, af de prester i Anathoth i BenJamins land:
2. Till hwilken skedde HERrans ord i Josia tid, Amons sons, Juda konungs, uti trettonde året af hans rike;
3. Och sedan intill Jojakims* tid, Josia sons, Juda konungs, allt intill ändan på elfte året Zedekia,† Josia sons, Juda konungs, intill Jerusalems fängelse i femte månaden. *2 Kon. 23: 34; †cap. 24: 17. 2 Chrön. 36: 10.
Jeremia härstammade från preststaden Anathoth och war således af presterligt slägte. Han erhöll uppenbarelse från Herran många gånger, och wi böra noga märka, huru sorgfälligt detta anföres, att wi må rätt betänka, huru wigtig en sådan uppenbarelse alltid war för en Herrans prophet.
4. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
5. Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifwet; och utkorade dig, förr än du af modren född wardt,* Och satte dig till en prophet ibland många folk. *Gal. 1: 15.
Dessa ord innehålla HERrans kallelse till Jeremia och wisa, att Herrans redskap äro från moderlifwet beredda till sin bestämmelse.
6. Men jag sade: Ack HERre, HERre, jag duger icke till att predika;* ty jag är för ung. *2 Mos. 4: 10; cap. 6: 12.
Jeremia swar på kallelsen wisar, att Herrans utkorade redskap måste blifwa så ödmjuka, att de icke känna eller wilja känna någon egen skicklighet och förmåga. Om de gåfwor, Gud gifwit dem, weta de föga, derföre säger Paulus till Timotheus: Uppwäck den gåfwa, som i dig är.
7. Då sade HERren till mig: Säg icke, jag är för ung; utan du skall gå, dit jag sänder dig, och predika, hwad jag befaller dig.
8. Frukta dig icke för dem; ty jag är när dig,* och will frälsa dig, säger HERren. *5 Mos. 31: 6. Jos. 1: 5, 6. Hes. 3: 9.
Den wishet, kraft och frimodighet, som behöfwes, will Herren sjelf gifwa och tillika beskydda alla sina tjenare mot alla fiender.
9. Och HERren räckte ut sin hand, och tog uppå min mun,* och HERren sade till mig: Si, jag sätter mina ord i din mun; *Es. 6: 7.
Såsom propheten Esaia blef heligt och högtidligt inwigd af Herran sjelf, så inwiges Jeremia till sitt swåra, men härliga embete. Den, som lyder Herran, får till sitt kall all den nåd och kraft, som behöfwes. Då Herren hos en menniska nedlägger sin kraft, då Han nedlägger sina ord i en menniskas mun, så är hon utrustad till läroembetet, men eljest icke.
10. Si, jag sätter dig i dag öfwer folk och rike, att du skall upprycka, nederbryta,* förstöra och förderfwa, och bygga och plantera. *Jer. 5: 14. 2 Cor. 10: 4, 5.
Jeremia skulle förkunna, huru det gamla syndawäsendet måste uppryckas, nederbrytas och förstöras, och Guds rike såsom något nytt byggas och planteras. För folkets synders skull war också riket bestämdt till undergång, men ett nytt rike skall byggas och planteras af Messias. Ofta sägas propheterna göra det, som de förkunna, ty Herrans ord är wisst och det är werksamt.
11. Och HERrans ord skedde till mig, och sade: Jeremia, hwad ser du? Jag sabe: Jag ser en wakande staf.
En wakande staf, grt.: En staf af mandelträd. Se 4 Mos. 17: 8. Mendelträdet är en bild af prestembetet, en bild af waksamhet och ett tecken af makt; ty stafwen war stamhufwudens spira.
12. Och HERren sade till mig: Rätt hafwer du sett; ty jag will waka öfwer mitt ord, att jag det göra skall.
13. Och HERrans ord skedde andra gången till mig, och sade: Hwad ser du? Jag sade: Jag ser en het sjudande gryta* nordan efter. *Hes. 11: 7, 11.
Den sjudande grytan är en bild af Babyloniernas stormande härar och eldiga, fräsande fiendtlighet emot Guds folk. Dessa härar kommo från nordan mot Jerusalem. Denna sjudande fiendtlighet blef förstörande, så snart Herren tillät dess utgjutelse öfwer Juda land och Jerusalem.
14. Och sade till mig: Nordan efter skall ondt komma* öfwer alla dem, som i landet bo. *Jer. 6: 1.
15. Ty si, Jag will kalla alla förstar uti de riken norr ut,* säger HERren, att de skola komma och sätta sina säten inför portarna i Jerusalem, och allt omkring murarna, och för alla Juda städer. *Jer. 4: 6; cap. 5: 15; cap. 52: 4.
16. Och jag skall låta rätten gå öfwer dem för all deras ondskas skull, att de öfwergifwa mig, och röka åt andra gudar, och tillbedja sina händers werk.
Rätten betyder här Guds rättfärdiga straffdom.
_454.jpg&oldid=345797){kind=link}