| Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 2. | 453 |
för att twå sig i den brunn, som Herren öppnat för de ångerfulla. Zach. 13: 1.
23. Huru tör du då säga: Jag är icke oren; jag håller mig icke intill Baalim? Se till, huru du hafwer bedrifwit det i dalen, och betänk, huru du gjort hafwer; du lopp omkring såsom en kamellinna uti sin hetta;
24. Och såsom wildåsnan plägar i öknen, då han af stor hetta så oförwägen löper, att ingen kan stilla honom; den som det weta will, han behöfwer icke wida löpa; på wexlodagen ser man det wäl.
Med dessa starka liknelser beskrifwes det ogudaktiga folkets ifwer i synden. All syndalust är en brand i själen, en andelig brånad. På wexlodagen, grt.: i nymånaden, som folket förwandlade till afgudafest.
25. Käre, håll dock stilla, och löp icke så oförwägen; men du sade: der warder intet af; jag måste bola med de främmande och löpa efter dem.
En hotande warning med afseende på den propheterade fångenskapen; men all förmaning till det af syndabranden upptända foIket war nu förgäfwes; de trodde icke, att det skulle gå dem efter prophetens ord.
26. Likasom en tjuf kommer till skam, då han gripen warder: alltså skall Israels hus på skam komma, samt med Deras konungar, förstar, prester och propheter;
27. Hwilka till trädet säga: Du är min fader; och till stenen: du hafwer födt mig; ty de wände ryggen till mig, och icke ansigtet; men när nöd är på, så säga de: Upp, och hjelp oss.
Med prester och propheter, v. 26, menas de affälliga prester och falska propheter, som woro folkets ledare i synden. Upp och hjelp oss! säga i nöden äfwen sådane christna, som aldrig fråga efter Herran, utan löpa på tanklöshetens wäg, så länge allt går wäl. Detta ropande är då merändels förenadt med en sådan känsla, som om Gud skulle wara skyldig att hjelpa dem.
28. Hwar äro då dina gudar, som du dig gjort hafwer? Bed dem stå upp; låt se, om de kunna hjelpa dig i din nöd;* ty så många städer, så många gudar hafwer du, Juda.† *5 Mos. 32: 37. Dom. 10: 14. Os. 13: 10. †Jer. 11: 13.
29. Hwad wiljen I ännu gå till rätta med mig? I ären alle ifrån mig fallne säger HERren.
Då de obotfärdiga komma i nöd och trångmål, så knota de emot Herran och säga: Hwarmed har jag förtjent detta onda; och blifwa de förmanade till omwändelse, eller manas de i sina samweten af Herrans Ande, så framhålla de sin egen rättfärdighet och mena, att Gud dermed måste wara nöjd. Så gå de till rätta med sin domare. Detta sker stundom på ett ganska fint men stundom mycket groft sätt.
30. Alla hugg äro förgäfwes på edra barn, de låta dock icke tukta sig;* ty edert swärd uppfräter likwäl edra propheter såsom ett grymt lejon.† *Es. 1: 5. Jer. 5: 3. †Matth. 23: 34.
Långt ifrån att folket i sitt affall emottog warning genom Herrans ord, blefwo trogna propheter af folket dödade. Matth. 23: 37. Ap. G. 7: 52–58. De obotfärdige blifwa förbittrade mot ordets trogna tjenare, i stället för att omwända sig till Gud. Så har det skett i alla tider.
31. Du onda art, gif akt uppå HERrans ord: Är jag nu worden Israel till en öken eller ödemark? Hwi säger då mitt folk: Wi äro herrar, och wilja icke löpa efter dig?
Har jag låtit eder lida brist på näring för själ och kropp? Har jag fört eder under min spira såsom i en dyster ödemark? Med dessa frågor will Herren wäcka folket till besinning af alla Hans ymniga nådegåfwor och wälsignelser. Då menniskan will sjelf wara herre och icke lyda Gud, så sker det alltid i den tanken, att syndalifwet är lustigt och att den sanna fromheten måste umbära all fröjd och glädje.
32. En jungfru förgäter dock icke sin krans, eller en brud sin hedersgåfwa; men mitt folk förgäter* mig ewinnerligen. *Jer. 3: 21.
Ewinnerligen, d. ä.: icke blott en gång, såsom af öfwerilning, utan för alltid.
33. Hwad bepryder du mycket ditt wäsende, att jag skall wara dig nådelig? Under sådant sken bedrifwer du ju mer och mer ondt.
34. Dertill finner man de fattigas och oskyldigas själars blod när dig i alla rum; och det är icke hemligt, utan uppenbart uti de samma rum.
Bland dessa fattiga och oskyldiga själar, med hwilkas blod folket besmittat sig, woro Herrans propheter och andra trogna.
35. Och du säger ännu: Jag är oskyldig; han wände sin wrede ifrån mig; si, jag will gå till rätta med dig, om det du säger: Jag hafwer icke syndat.
36. Hwi hwekar du så mycket, och faller nu hit och nu dit; men du skall till skam warda med Egypten,
_457.jpg&oldid=345806){kind=link}