| 464 | Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 7. |
jag intet sagt eller budit dem om bränneoffer och annat offer;* *Es. 1: 11. Jer. 6: 20. Amos 5: 21.
23. Utan detta böd hag dem, och sade: Lyder mina ord, så will jag wara eder Gud, och I skolen wara mitt folk;* och wandrer på alla de wägar, som jag bjuder eder, på det eder skall wäl gå.† *2 Mos. 19: 5. 3 Mos. 26: 12. †5 Mos. 6: 3.
Emedan lydnad ar bättre än offer, så kan intet offer, ingen afgudatjenst, ingen nattwardsgång, inga allmosor, ingen läsning och ingen ön behaga Gud, då hjertat är olydigt emot Honom. Lagen om offren stod ej i främsta rummet, utan de tio buden stodo främst. De, som icke wille hålla dessa bud, woro icke skickliga till att offra, och för de olydiga gällde icke lagen om offren, likasom Herrans föreskrifter om ett gudeligt lefwerne icke angår dem, som wilja behålla sina oomwända hjertan, ty då man will lefwa efter Guds ord med en oomwänd själ, så blifwer deraf intet annat än idel skrymteri. — Det stora wilkoret för enskild och allmän wälfärd, för sällhet och trefnad, såwäl för den enskilde, som för stater och samhällen, är att lyda Herrans ord. I detta ord innehålles icke blott salighetslära, utan äfwen den allrahögsta statsklokhet.
24. Men de wille icke höra, eller böja sina öron härtill, utan wandrade efter sitt eget råd, och efter sitt onda hjertas tycke,* och gingo tillbaka och icke framåt. *Jer. 16: 12.
25. Ja, ifrån den dagen, att jag edra fäder utur Egypti land förde, och intill denna dag, hafwer jag dagligen sändt till eder alla mina tjenare propheterna.* *2 Chrön. 36: 15.
Underwisning och warning låter Herren icke fela. Om än många måste klaga, att trogna lärare äro få, så finnas de dock, och i Herrans ord hafwa wi Jesum sjelf och Hans propheter och Apostlar.
26. Men de wille icke höra, eller böja sina öron, utan äro halsstyfwe, och göra det än wärre an deras fäder.
27. Och om du än allt detta säger dem, så höra de dock intet; ropar du, så swara de dock intet.
28. Derföre säg till dem: Detta är det folk, som HERran sin Gud icke hörer, eller sig bättra will; den rätta läran är platt Borta, och de predika der nu intet mer af.
29. Skär ditt hår af, och kasta det ifrån dig, och jemra dig klageligen på högarna; ty HERren hafwer förkastat och bortdrifwit detta slägtet, der Han öfwer förtörnad är.
Hårets afskärande war ett tecken till sorg. Es. 15: 2; cap. 22: 12. Denna befallning till Jeremia war tillika ett tecken, att stad och land skulle ödeläggas och förlora all sin prydnad. I djup sorg brukade man att på höga ställen yttra högljudda klagorop.
30. Förty Juda Barn göra det ondt är för mina ögon, säger HERren: de sätta sina styggelser uti det hus, som efter mitt namn nämndt är, på det de skola orena det.
Dessa styggelser woro de afgudar, som Judarne insatte i Herrans tempel. Sådana styggelser äro ock alla slags synder, som en menniska hyser i sitt hjertas tempel. Se Hes. 8: 3.
31. Och bygga de altare Tophet uti Hinnoms sons dal, att de skola uppbränna deras söner och döttrar i eld, hwitket jag aldrig bjudit, eller någon tid i sinnet fått hafwer.* *2 Kon. 23: 10. Jer. 19: 5.
Tophet eller Hinnoms barns dal hade detta namn, emedan den ursprungligen tillhört en man wid namn Hinnom och sedan hans efterkommande. Den war hufwudstället, der Baals och Molochs afgudatjenst utöfwades, och der äfwen barn offrades och uppbrändes. 2 Kon. 23: 10. Så skedde under konung Manasse, och det synes, att detta förskräckliga afguderi blifwit förnyadt i Jeremia tid. Dessa afgudafester woro för folket de lustigaste och yraste glädjefester, men denna dal blef förändrad till ett annat bruk på sednare tider; dit utförde man all orenlighet utur staden, och der uppbrändes den genom en ständigt brinnande eld. Derigenom blef Hinnomsdalen en bild af helwetet, dit all orenlighet samlas till outsläcklig eld. Synden är orenlighet, och den upptänder en brand i själen, som redan brinner här i tiden, och den förer till de ewiga qwalen. Under det barnen offrades åt Moloch, öfwerröstades beras jemmerskri genom pukor och cymbaler, stoj och gny. Så qwäfwes samwetets röst, så nedtystas och öfwerröstas på många sätt alla warningar, under det i christenheten otaliga själar offras åt Moloch.
32. Derföre, si, den tiden kommer, säger HERren, att man icke mer skall kalla det Tophet, och Hinnoms sons dal, utan dråpodal; och Tophet skall warda fullt med dödas grifter,* derföre att der intet annat rum på färde är. *Jer. 19: 6, 11.
33. Och detta folks kroppar skola åt himmelens fåglar och djuren på jorden till spis warda,* och ingen skall drifwa dem derifrån. *Jer. 34: 20.
34. Och jag skall uti Juda städer, och på gatorna i Jerusalem, borttaga glädjes och fröjds rop;* och brudgummes och bruds röst; ty landet skall öde wara. *Es. 24: 7, 8. Jer. 16: 9; cap. 25: 10; cap. 33: 11. Hes. 26: 13. Os. 2: 11.
_468.jpg&oldid=345838){kind=link}