| Predikan mot afgudar. | Propheten Jeremia. | Cap. 10, 11. | 469 |
Så framhåller propheten Guds allmakt emot afgudarnes wanmakt.
14. Alla menniskor äro dårar med sin konst, och alla guldsmeder stå med skam med sina beläten; ty deras beläten äro bedrägeri, och hafwa intet lif.
15. Det är alltsammans ett fåfängt och bedrägligt werk; de måste förgås, då de hemsökte warda.* *Es. 42: 17; cap. 44: 10; cap. 45: 16. Jer. 51: 18.
16. Men sådan är icke Han, som Jacobs lott är; utan Han är den, som all ting skapat hafwer, och Israel är Hans arfwedel; Han heter HERren Zebaoth.
Arfwedel, grt.: mätesnöre. Genom mätesnöre utdelades fastighetsarf. Bland jordens folk skar Gud förbehållit sig Israels folk såsom sin särskilda lott.
17. Tag din handel bort utur landet, du som bor i den fasta (staden).
Här börjar warningen på nytt. Äfwen de, som bodde i fästningsstaden Jerusalem, skulle icke trösta sig med falska förhoppningar, utan bereda sig på flykt och fångenskap.
18. Ty så säger HERren: Si, jag skall i denna resa bortslunga landets inbyggare, och så plåga dem, att de det känna skola.
Bortslunga är en förskräcklig bild af den våldsamma hastighet, hwarmed folket skulle bortföras, eller liksom bortslungas ifrån sitt fädernesland.
19. Ack! min jemmer och hjertans sorg; men jag tänker, att det är min plåga; jag måste lida henne.
Se cap. 9: 1. Så klagar propheten i folkets namn.
20. Mitt tjäll är förstördt, och alla mina tåg äro sönder; mina barn äro borta, och icke mer förhanden; ingen upprättar min hydda igen, och mitt tjäll når ingen upp igen.
21. Ty herdarne äro till dårar wordne och fråga icke efter HERran; derföre kunna de ock intet rätt lära,* utan förskingra hjorden. *Jer. 8: 9.
Tåg betyder tälttågen. Liknelserna äro här tagna af det Österländska herdelifwet. Hela det jordiska lifwet är en wandring för menniskan; ty hon måste hädan och hafwer här ingen waraktig stad. Herdarne äro folkets regenter och lärare, som genom synden sjelfwe blifwit dårar.
22. Si, ett rykte kommer, och ett stort bäfwande af det landet norr ut,* att Juda städer skola ödeläggas, och till drakaboningar warda.† *Jer. 1: 14; †cap. 9: 11.
Fienden kommer från nordan. — Drakaboningar betyder, att staderna skulle blifwa förwandlade till grushögar, i hwilka ormar och wilddjur skulle hafwa sitt tillhåll.
23. Jag wet, HERre, att menniskans wäg står icke till henne; och det står i ingen mans makt, huru han wandra eller sin gång styra skall.* *Ords. 20: 24.
Se Ps. 32: 8.
24. Näps mig, HERre, dock med måttlighet,* och icke uti din grymhet!† på det du icke skall platt göra mig till intet. *Jer. 30: 11. †Ps. 6: 2. Ps. 38: 2.
Se Ps. 6: 2. Ps. 38: 2. Så skall den af Herran förödmjukade bedja om förskoning och förbarmande och icke knota mot Hans skickelser.
25. Men gjut din wrede ut öfwer hedningarne, som icke känna dig; och öfwer de slägten, som icke åkalla ditt namn; ty de hafwa uppfrätit och uppswulgit Jacob; de hafwa gjort en ände med honom och hans boning förödt.* *Ps. 79: 6, 7. Es. 64: 10.
Denna bön har samma betydelse, som bönen emot fienderna på många ställen i Psalmerna, se Ps. 79: 6, 7, att hedningarne måtte antingen blifwa omwände och införlifwade med himmelriket, eller förlora sin makt att förderfwa Guds folk och stå emot Guds rike.
11. Capitel.
Förbund brytes, Jeremia fara.Detta är det ord, som till Jeremia skedde af HERran, som sade:
2. Hörer detta förbunds ord,* att I mågen säga dem till Juda och Jerusalems inbyggare; *5 Mos. 27: 26. Gal. 3: 10.
3. Och säg till dem: Så säger HERren Israels Gud: förbannad ware den, som icke lyder detta förbunds ord,
4. Som jag edra fäder böd på den dag, jag dem utur Egypti land förde, utur jernugnen,* och sade: Hörer min röst, och görer som jag eder bjudit hafwer; så skolen I wara mitt folk, och jag witt wara eder Gud;† *5 Mos. 4: 20. 1 Kon. 8: 51. †2 Mos. 19: 5. 5 Mos. 29: 13.
5. På det jag må hålla den ed, som jag edra fäder swurit hafwer,* till att gifwa dem ett land, der mjölk och honung uti flyter, såsom det i denna dag
_473.jpg&oldid=345851){kind=link}