| Straff- och botpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 11, 12. | 471 |
frukt; och utrota honom utur de lefwandes land, att på hans namn skall aldrig mer tänkt warda.
Gud sjelf, som gaf propheten de uppenbarelser, han skulle förkunna, uppenbarade också för honom de lidanden, som derföre skulle öfwergå honom. Det förblindade folket frågade icke efter Gud, utan wille hämnas på Hans budbärare.
20. Men du, HERre Zebaoth, du rättwise domare; du som bepröfwar njurar och hjerta,* låt mig se din hämnd öfwer dem: ty jag hafwer befallt dig min sak. *1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 17: 10; cap. 20: 12. Uppb. 2: 23.
Hämnden är min, jag skall wedergälla det, säger Herren. Icke af mensklig hämndlystnad, utan af nit om Guds ära talar propheten om hämnd. Det war Herrans ord han förkunnade, han war angelägen, att den helige och sannfärdige Gudens namn måtte blifwa helgadt och fruktadt.
21. Derföre säger HERren alltså emot dem i Anathoth, hwilka efter ditt lif stå, och säga: Spå oss intet i HERrans namn, om du annars icke dö will af mara händer.
Det war i Anathoth, i prophetens egen fädernestad, förföljelsen mot honom först utbröt. Se cap. 1: 1.
22. Derföre säger HERren Zebaoth alltså: Si, jag will hemsöka dem: deras unga män skola med swärd dräpne warda, och deras söner och döttrar af hunger dö;
23. Så att intet af dem skall qwar blifwa: ty jag skall låta en olycka gå öfwer dem i Anathoth, på det året då de stola hemsökte warda.
De, som förfölja ordets tjenare, bewisa dermed sitt hat emot Gud sjelf och emot Hans ord. Se Ebr. 10: 29, 30.
12. Capitel.
Ondas lycka snart ändad.HERre, om jag än med dig wille till rätta gå, så behåller du dock rätten; likwäl måste jag tala med dig om rätten: Hwi går det de ogudaktiga så wäl, och de föraktare hafwa allahanda nog?* *Job 21: 7. Ps. 73: 3. Hab. 1: 13. Mal. 3: 15.
Denna fråga uppstiger stundom äfwen i de frommaste hjertan under swåra pröfningar, fastän de wäl weta, att Herren är både barmhertig och rättfärdig. Sådana tankar utgöra en del af pröfningen. Jobs bok och Ps. 73 innehålla utförligare swar på dessa frågor.
2. Du planterar dem, att de rota sig, och wäxa, och bära frukt: du låter dem mycket tala om dig, och du näpser dem icke:
Grt.: Du är nära deras mun, men fjerran från deras njurar. Njurarne beteckna känsla och samwete. Somliga tala i skrymteri mycket om Herran, och andra tala i sin ogudaktighet många fräcka hädelser, innan näpsten kommer.
3. Men mig, HERre, känner du, och ser mig, och pröfwar mitt hjerta för dig: men dem låter du gå fri, likasom får, att de skola slagtade warda; och skonar dem, på det de skola dräpne warda.
Så swarar nu propheten sjelf på frågan i v. 1.
4. Huru länge skall dock landet stå så jemmerligen, och gräset på marken allestäds borttorkas för inbyggarenas ondskas skull; att både djur och fåglar der icke mer äro?* Ty de säga: Ja, han wet mycket, huru oss gå skall! *Es. 24: 6. Jer. 4: 25; cap. 7: 20; cap. 9: 10.
De sista orden i denna vers innehålla folkets bespottelse emot propheten. De förkastade hans prophetior, såsom om de blott warit hans egna inbillningar.
5. Om de göra dig plats, som till fots gå, huru will dig gå, då du med resenärer löpa skall? Och om du söker efter säkerhet uti det land, der frid är; hwad will då med dig warda wid den högmodiga Jordanen?* *Jer. 49: 19; cap. 50: 44.
Om de göra dig trötta, som gå till fots, huru skatt det gå med dig, då du måste springa med ryttare o. s. w. — Den högmodiga Jordan, d. ä.: farlig belägenhet, såsom det war farligt att wada öfwer Jordan i wattuflödets tid, då den war full och brusande. Om du fruktar dig, medan förföljelsen är ringa och faran obetydlig, huru skall det gå med dig, då faran blir stor! Om du fruktar dig för det swaga folket i Anathoth, huru skall det gå, när konung och förstar förfölja dig! Jeremia föreställer sig sjelf sålunda sin swåra belägenhet, som han förutsåg snart skulle blifwa ännu swårare. Så swäfwa många af Guds folk i farhåga under sina pröfningar, och frukta, att de skola affalla från Herran, då nöden blifwer ännu större. Men ju större nöden blifwer, desto mera nåd och kraft gifwer Gud.
6. Ty dina bröder, och din faders hus förakta dig och och ropa Jadut* öfwer dig; derföre tro du dem icke, om de än tala wänligen med dig.† *Jer. 15: 10; †cap. 9: 4.
Jadut war ett bespottelserop.
_475.jpg&oldid=345857){kind=link}