Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 478.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
474 Straff- och botpredikan. Propheten Jeremia. Cap. 13, 14.

21. Hwad will du säga, då Han dig så hemsökande warder? Ty du hafwer så want dem emot dig, att de förstar och höfdingar wara wilja: hwad gäller, dig warder ångest uppå kommande, likasom en qwinna i barnsnöd?* *Jer. 6: 24.

Hwad will du, o konung, säga, då Herren hemsöker dig? Juda konung och Juda land hade ingått förbund med främmande förstar och underkastat sig deras afgudar. De blefwo derföre nu öfwergifna i främlingarnas hårda händer.

22. Och om du i ditt hjerta säga wille: Hwarföre wederfares mig dock sådant? För dina många missgerningars skull* är din blygd upptäckt, och dina ben blottade.† *Jer. 5: 19; cap. 16: 10, 11. †Ef. 47: 2, 3.

23. Kan ock en Ethioper förwandla sin hud, eller en pard sina fläckar? Så kunnen I ock något godt göra, efter I ondt wane ären.

En syndig wana blifwer liksom natur och egenskap i själen, såsom ordspråket lyder: wanan är andra naturen. Lika omöjligt, som det är för en Ethioper eller Neger att göra sin swarta hy hwit, eller för den fläckiga parden att gifwa sig en enfärgad hud, likaså omöjligt är det för menniskan att sjelf förwandla sig ifrån orättfärdig till rättfärdig och gifwa sig en ny natur. Detta kan ingen annan än Skaparen göra genom Återlösaren och den Helige Ande.

24. Derföre will jag förskingra dem, likasom strå, det för wädret uti öknen drifwet warder.

25. Det skall wara din lön och din del, som jag dig tillmätit hafwer, säger HERran: derföre att du mig förgätit hafwer, och förtröstade uppå lögn.

26. Så will jag ock högt upptäcka din blygd, att man din skam wäl se skall.

27. Förty jag hafwer sett ditt horeri, din kättja, ditt oförskämda boleri;* ja din styggelse både på högar och åkrar: we dig, Jerusalem; när will du dock någon tid renad warda? *Jer. 5: 8. Hes. 22: 11.

För sitt skamlösa afguderi måste folket lida fångenskapens smälek.

14. Capitel.

Juda hunger. Jeremia förbön.

Detta är det ord, som HERren till Jeremia sade, om den dyra tiden:

Under denna hemsökelsetid, hwarmed Gud wille locka folket till bättring, talade Herren genom propheten. Då Herren genom sina skickelser kallar eller tuktar menniskor till bättring, så förklarar Han alltid genom sitt ord och sin nåd, hwad dessa skickelser betyda.

2. Juda ligger jemmerligen, hans portar stå i en ömkelig måtto; det står klageligen till i landet,* och i Jerusalem är ett stort rop. *Jer. 12: 4.

3. De store sända de små efter watten; men då de komma till brunnen, så finna de intet watten, och bära sina käril tomma hem igen; de gå sorgse och bedröfwade, och omswepa sitt hufwud:

4. Derföre att jorden resnar, efter intet regnar på jorden: åkermännerna gå sorgse och omswepa sitt hufwud:

Att omswepa hufwudet (v. 3) war ett tecken till sorg. Se 2 Sam. 15: 30. Esther 6: 12. Refnar, d. ä. remnar. I stark torka uppstå ibland i Österlanden sådana stora remnor i jorden, att menniskor och djur kunna deruti nedsjunka och förgås.

5. Ty ock hinderna, som på marken kalfwa, öfwergifwa sina kalfwar, efter intet gräs wäxer.

6. Wildåsnorna stå på bergen, och lukta efter wädret likasom drakar; och försmäkta, efter ingen ört wäxer.

7. Ack! HERre, wåra missgerningar hafwa det ju förtjent; men hjelp dock för ditt namns skull: ty wår ohörighet är stor, der wi emot dig med syndat hafwa.

Oaktadt folkets stora missgerningar, beder propheten om förbarmande för dem; han bekänner synden, han bekänner, att straffet är förtjent, och tigger blott om nåd. Detta är det enda rätta bönesättet.

8. Du är Israels tröst, och hans nödhjelpare; hwi skickar du dig, likasom du wore främmande i landet, och såsom ett gäst, den icke mer än en natt derinne ligger?

9. Hwi hafwer du dig såsom en hjelte, som förtwiflad är, och som en kämpe, den icke hjelpa kan? Du är dock ju ibland oss, HERre, och wi nämnas efter ditt namn; öfwergif oss icke.

Propheten grundar sitt hopp om bönhörelse på Guds ära, såsom Mose. Låt, o Herre! ingen få någon anledning att tänka: Israels Gud är såsom en öfwerwunnen kämpe, som icke kan hjelpa sitt folk.

10. Så säger HERren om detta folket: De löpa gerna hit och dit, och blifwa icke gerna hemma; derföre hafwer