| 476 | Skarp straffpredikan. | Propheten Jeremia | Cap. 14, 15. |
du är ju HERren wår Gud, uppå hwilken wi hoppas: ty du kan alltsammans detta göra. *Ps. 135: 7. Ps. 147: 8.
Bland hedningarna finnas så kallade regnmakare, som föregifwa, att de med sina afgudars tillhjelp kunna åstadkomma regn; stundom gör händelsen, att de synas hafwa framgång, stundom komma de på skam. Propheten är rädd om Guds ära och beder, att Hans härlighets säte eller boning i Jerusalem, nemligen templet, icke måtte blifwa begabbadt, om det syntes för de otrogna, såsom om Han icke kunde hjelpa med större wisshet, än afgudarne stundom syntes hjelpa. Är du rädd om Herrans ära i allt hwad du tänker, talar och gör? Tänk härpå!
15. Capitel.
Jeremia bön. Herrans swar.Och HERren sade till mig: Det än Mose* och Samuel† för mig stode, så hafwer jag dock intet hjerta till detta folket;** drif dem bort ifrån mig, och låt dem fara. *2 Mos. 32: 11. †1 Sam. 7: 9. **Hes. 14: 14, 16.
Till swar på prophetens förnyade förbön förkunnar Herren den bestämda straffdomen med så starka ord, att allt hopp om förskoning blef afskuret. Meningen är icke, att Mose och Samuel kunde wara folkets förebedjare i himmelen, utan meningen är: Om dessa män nu lefde, som Herren fordom så märkwärdigt bönhörde, så wille Han dock icke nu höra beras förbön för detta ogudaktiga folk.
2. Och om de säga till dig: Hwart skola wi? Gå säg du till dem: Detta säger HERren: Hwem döden* drabbar, uppå honom drabbe han; hwem swärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hwem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hwem fängelse† drabbar, uppå honom drabbe det. *Zach. 11: 9. †Jer. 34: 11. Hes. 11: 9.
3. Ty jag will hemsöka dem med fyrahanda plågor,* säger HERren; med swärd, att de skola slagne warda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens fåglar, och med djuren på jorden, att de skola uppätne warda, och förgås. *3 Mos. 26: 16.
Så lyda domsorden, och hwarje lindring, som sedan inträdde, war en werkan af Guds långmodighet och tålamod.
4. Och jag skall låta drifwa dem hit och dit i alla riken* på jorden, för Manasse skull,† Jehiskia sons, Juda konungs, för det han i Jerusalem bedrifwit hafwer. *5 Mos. 28: 25. Jer. 24: 9. †2 Kon. 21: 11; cap. 23: 26; cap. 24: 23. 2 Chrön. 33: 9.
Under Manasse uppnådde ondskan sin höjd, men straffet kom icke för Manasse skull allena, utan derföre att hela folket deltog uti hans synder och gjorde ingen allwarlig bättring, då konung Josia försökte att åstadkomma en allmän reformation. Se 2 Kon. 23: 26, 27.
5. Ho will då förbarma sig öfwer dig, Jerusalem? Ho will då medlidande med dig hafwa? Ho skall då gå bort och förwärfwa dig frid?
6. Du hafwer öfwergifwit mig, säger HERren, och är affällig worden ifrån mig: derföre hafwer jag uträckt min hand emot dig, att jag skall förderfwa dig: mig ledes wid att förbarma mig.
Huru Gud ångrar eller ledes wid att förbarma sig, se 1 Mos. 6: 6. Jer. 18: 8.
7. Jag skall kasta dem med en kastoskofwel bort utur landet: och mitt folk, som sig icke ifrån sitt wäsende omwända wilja, dem skall jag allesamman faderlösa göra och förderfwa.
Herrans kastoskofwel war Babylons krigshär, som bortförde folket utur landet.
8. Mig skola ibland dem flera enkor warda, än sanden i hafwet är: jag skall låta komma öfwer de unga mäns moder en uppenbar förderfware; och dermed låta öfwerfalla staden hasteligen, och oförseendes:
Sanden i hafwet ar en wanlig bild af sådan myckenhet, som icke kan räknas.
9. Så att den som sju barn hafwer, hon skall eländig warda, och af hjertat sucka: ty deras sol skall bittida på dagen nedergå,* att deras berömmelse och glädje stall en ända hafwa; och de, som qwar blifwa, skall jag gifwa uti swärd för deras fiender, säger HERren. *Amos 8: 9.
Solens nedgående är en liknelse, som betecknar, att folket skulle komma i stor olycka och i bedröfwelses mörker.
10. Ack! min moder, att du mig födt hafwer,* öfwer hwilken hwar man Jadut† ropar i hela landet: hafwer jag dock uppå ocker hwarken lånt eller tagit; likwäl bannar mig hwar man. *Job 3: 1, [et]c. Jer. 20: 15. †Jer. 12: 6.
11. HERren sade: Nu wäl, jag skall somliga af eder igen behålla: ty det skall åter wäl gå; och jag skall komma
_480.jpg&oldid=345869){kind=link}