| 486 | Zedekia frågar Herran. | Propheten Jeremia. | Cap. 20, 21. |
Bredwid den segrande lofsången står här ända till capitlets slut en klagosång, som tränger sig fram utur det inre lifwets allradjupaste lidanden. Just i denna klagosång wisas, huru den inre striden war beskaffad, att propheten war nära att förtwifla, så att han knappt kunde uthärda sin tillwaro. Att han på samma sätt som Job uttalar förbannelse öfwer sin födelsedag, wisar tydligt, att hans lidanden hufwudsakligen härledde sig från förskräckliga sataniska anfäktningar och pinsamt andeligt mörker. Sådana lidanden måste somliga af Herrans utmärktaste redskap genomgå, för att genom seger deröfwer blifwa så mycket mera införlifwade med Gud, omgjordade med Hans kraft och öfwade att oförskräckt föra andans swärd emot fienderna. Den, som wunnit seger i en sådan strid, fruktar sedan ingenting. Det war denna seger propheten hade wunnit, då han kunde sjunga lofsången, v. 13.
15. Förbannad ware den, som till min fader god tidende bar, och sade: Du hafwer fått en ung son, på det han skulle glädja honom.
16. Den mannen ware såsom de städer, Som HERren omwände,* och honom det icke ångrade: han höre ett skriande om morgonen, och om middagen ett jemrande: *1 Mos. 19: 24. Es. 13: 19. Jer. 50: 40. Hes. 16: 49, [et]c. Os. 11: 8. Amos 4: 11. Luc. 17: 29. Jud. Ep. v. 7.
Omwände, d. ä. förstörde, nemligen Sodom och Gomorra.
17. Att du dock icke hafwer dräpit mig i moderlifwet; att min moder måtte warit min graf, och hennes lif måtte ewinnerligen hafwande warit.
18. Hwi är jag dock utur moderlifwet framkommen, att jag sådan jemmer och hjertans sorg se måste, och slita mina dagar med skam?* *Job 3: 21.
Här slutar klagosångens ord, som beskrifwer, hwad propheten hade genomgått i sitt inre, innan ljuset så uppgick i hans själ, att han kunde sjunga och lofwa (v. 13). Sådan war min jemmer, men si, nu fröjdar sig min själ i lefwande Gud!
21. Capitel.
Emot Jerusalem och Zedekia.Detta är det ord, som af HERran skedde till Jeremia, då konung Zedekia sände till honom Pashur, Malchia son, och Zephanja, Maaseja, prestens son, och lät säga honom:
2. Fråga dock HERran för oss: ty NebucadNezar, konungen i Babel, örligar emot oss; att HERren dock wille göra med oss efter alla sina under, på det han må draga ifrån oss.
Konung Zedekia hade brutit ett ingånget förbund med konungen i Babel och hoppades på understöd från Egypten. Då kom NebucadNezar och belägrade Jerusalem i Zedekia 9:de regeringsår, konungen sände då efter propheten Jeremia i det hopp, att han skulle förkunna en underbar hjelp från Herran, likasom propheten Esaia förkunnade för konung Hiskia Sanheribs fall. Se Es. 37: 21–37.
3. Jeremia sade till dem: Detta säger till Zedekia:
4. Så säger HERren Israels Gud: Si, jag skall wända de wapen tillbaka, som I uti edra händer hafwen, der I med striden emot konungen i Babel och emot de Chaldeer, som eder omkring murarna belagt hafwa, och skall församla dem i en hop midt i staden.
5. Och jag skall strida emot eder med uträckt hand, med stark arm,* med stor wrede, grymhet och obarmhertighet: *2 Mos. 6: 6.
6. Och skall slå inbyggarena i denna staden, både folk och fä, så att de skola dö i en stor pestilentie.
Långt ifrån att trösta och förkunna hjelp från Herran, förkunnar han Herrans beslut, att sjelf göra Jerusalems motstånd mot Babylonierna wanmäktigt. Zedekia war ingen Hiskia* och tiden war nu en annan.
7. Och derefter, säger HERren, skall jag gifwa Zedekia, Juda konung, samt med hans tjenare, och folket, som i denna staden af pestilentie, swärd och hunger qwarlefde äro, uti NebucadNezars händer, konungens i Babel, och uti deras fienders händer, och uti deras händer, som efter deras lif stå, att han så skall slå dem med swärdsegg, att der ingen skoning, eller nåd, eller barmhertighet med skall wara.
8. Och säg detta foIket: Så säger HERren: Si, jag sätter eder före wägen till lifwet, och wägen till döden.
9. Hwilken som blifwer i denna staden, han måste dö igenom swärd, hunger och pestilentie: men den som gifwer sig ut till de Chaldeer, som eder belägga, han skall blifwa lefwande, och skall behålla sitt lif lika som ett byte. *Jer. 38: 2; cap. 39: 18; cap. 45: 5.
10. Ty jag hafwer ställt mitt ansigte öfwer denna staden till olycka, och till intet godt, säger HERren; Han skall
_490.jpg&oldid=345894){kind=link}