| Emot tre Juda konungar. | Propheten Jeremia. | Cap. 21, 22. | 487 |
åt konungen i Babel öfwergifwen warda, att Han skall uppbränna honom med eld.
Jag wisar eder, huru I skolen kunna rädda edert lif, och förkunnar, huru det skall gå eder, att I skolen dö, om I sätten eder mot fienderna. Detta war då att sätta sig emot Guds dom. Likasom Herren nu förelade folket wägen till lifwet och wägen till döden i timlig måtto, så förelägger Han hwar och en menniska i andeligt afseende wägen till lifwet och wägen till döden och låter henne wälja. Den som med ånger, syndabekännelse och sjelfanklagelse underkastar sig Guds lag och dom, söker nåd och går ut ifrån den arga werlden, han finner nåd och räddar själen; den som trotsar domen och qwarblifwer på de ondas wäg, måste döden dö. Likasom staden blef öfwerlemnad åt fienden till att förbrännas, så kommer ock en sträng dom att gå öfwer den affälliga christenheten och slutligen öfwer werlden.
11. Och hörer HERrans ord, I af Juda konungs hus.
12. Du Davids hus, detta säger HERren: Håller domen om morgonen, och hjelper den beröfwade utur wåldswerkarens hand,* på det min grymhet icke skall utfara likasom en eld, och brinna, så att det ingen utsläcka kan, för edert onda wäsendes skull. *Jer. 22: 3.
Genom denna förmaning wisas, att Herren ännu hade welat hjelpa och rädda riket från undergång, om konungen och hans embetsmän hade welat återställa lag och rätt i landet. Morgonen, nemligen förmiddagen, war den dagliga tiden att handhafwa rätten, att afgöra offentliga ärender. förmaningen gifwer tillkänna, att landet war fullt af tyranni, förtryck och orättwisa.
13. Si, säger HERren: Jag säger dig, du som bor i dalen, på bergen och på jemna marken, och säger: Ho will öfwerfalla eller komma in uti wårt fäste?
En del af staden låg på bergen, en del deraf på jemn mark och i dalar, och war rundt omkring starkt befästad; men inga fästningswerk hjelpa, då den Allsmäktige uttalat förstörelsedomen.
14. Jag will hemsöka eder, säger HERren, efter edra gerningars frukt:* jag skall upptända en eld uti eder skog, han skall förtära allt det der omkring är. *Ords. 1: 31.
Jerusalem kallas en skog, den bestod till en stor del af hus, byggda af cederträd med präktiga pelare, så att den på somliga ställen kunde kallas en pelarskog. All denna prakt skulle snart uppgå i rök och lågor.
22. Capitel.
Regenters pligt. Emot Joahas, Jojakim, Jechonia.Detta säger HERren: Gack ned i Juda konungs hus, och tala der detta ordet,
2. Och säg; Hör HERrans ord, du Juda konung, som på Davids stol sitter, både du, och dina tjenare, och ditt folk, som igenom dessa portarna ingån;
Den konung, som här menas, är Jojakim, v. 18. Således är denna prophetia omkring 20 år äldre, än den som står i det föregående capitlet, men den är här upptagen i sammanhang med prophetian emot Zedekia, emedan den för honom på nytt upprepades, för att wisa, huru Herren hade warnat hans företrädare, som dock icke welat lyda och låta warna sig, utan skyndat till sin undergång. Efter den fromme konung Josias död uppsteg hans son Joahas på thronen och regerade tre månader, hwarefter han blef tillfångatagen och bortförd till Egypten. Derefter kom hans broder Jojakim på thronen, reagerade 11 år, blef tillfångatagen af Babylonierna och dog i elände. Efter honom kom hans son Jojachin eller Chonia på thronen, regerade tre månader och fördes i fångenskap till Babylon. Det är om Guds straffdom öfwer desso tre konungar denna prophetia handlar. Zedekia, en tredje son af Josia, kom på thronen efter Jojachin, och han warnas nu af propheten, som framhåller för hans ögon, såsom en spegel, de olyckor, hwilka öfwergått hans trenne företrädare.
3. Så säger HERren: Håller rätt och rättwisa, och hjelper den beröfwade utur wåldswerkarens hand;* och oförrätter icke främlingen, den faderlösa och enkan, och görer ingen öfwerwåld, och utgjuter icke oskyldigt blod i detta rummet. *Jer. 21: 12.
4. Om I detta gören, så skola konungarna, som på Davids stol sitta, infara genom detta hus’ portar, både till wagn och till häst, samt med deras tjenare och folk.* *Jer. 17: 25.
5. Men om I detta icke hören, så hafwer jag swurit wid mig sjelf, säger HERren: Detta hus skall förstördt warda.
Se cap. 21: 12. Då Herren säger: Jag hafwer swurit wid mig sjelf, så betyder det Hans fast och oföränderligt uppenbarade rådslut.
6. Ty så säger HERren om Juda konungs hus: Gilead, du är mig hufwudet i Libanon; hwad gäller, jag skall göra dig till öde, och städerna utan inbyggare?
Grt.: Du (o konungahus!) är för mig såsom Gilead, såsom spetsen af Libanon! Så hade Herren wälsignat och smyckat Juda rike,
_491.jpg&oldid=345897){kind=link}