| 488 | Emot tre Juda konungar. | Propheten Jeremia. | Cap. 22. |
likasom Gilead och Libanon woro smyckade med yppig och grönskande skog. Wid denna skog liknades också konungens palats, 1 Kon. 7: 2, som af Salomo war uppbygdt.
7. Ty jag hafwer beställt förderfware Öfwer dig, hwar och en med sina wapen; de skola omkull hugga dina utwalda cederträd, och kasta dem i elden.
Se Es. 37: 24. Då den stolte Assyriske konungen Sanherib uttalade hotelseord emot Jerusalem, kunde han icke fullborda dem, ty Herren beskyddade staden, men nu talar Herren sjelf, den Allsmäktige, desso domsord.
8. Så skola månge hedningar gå fram om denna staden, och säga emellan sig; Hwi hafwer HERren alltså handlat med denna stora staden.* *5 Mos. 29: 24. 1 Kon. 9: 8.
9. Och man skall swara: Derföre att de HERrans sin Guds förbund öfwergifwit hafwa, och tillbedit andra gudar, och tjent dem.
Att de öfwergifwit förbundet med Gud war just orsaken till alla deras öfriga synder och till deras undergång.
10. Gråter icke öfwer de döda, och grämer eder icke öfwer dem; men gråter öfwer den der bortfar, och skall aldrig igen komma, att han sitt fädernesland mer se må.
Öfwer den fromme konung Josia, som några månader förut stupat wid Megiddo i slaget mot Pharao Necho, war ännu allmän sorg i landet, och propheten uppmanar, att icke gråta öfwer honom och andra, som afsomnat, utan öfwer de konungar och undersåter, som skulle bortföras i fångenskap.
11. Ty så säger HERren om Sallum, Josia son, Juda konungs, som konung är uti sin faders Josia stad, som utfaren är af detta rum: Han skall icke komma här igen;
Konung Joahas hade namnet Sallum, innan han kom på thronen.
12. Utan måste dö uti det rum, dit han för en fånge förd är, och skall detta land icke mer se.
13. We honom, som uppbygger sitt hus med synd,* och sina mak med orätt; den sin nästa för intet arbeta låter, och icke gifwer honom sin lön;† *Hab. 2: 9. †3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14.
14. Och tänker: Nu wäl, jag will bygga mig ett stort hus, och ett widt palats; och låter hugga sig fönster deruppå, och panelar det med cederträd, och målar det rödt.
Detta we i v. 13 angår isynnerhet konung Jojakim.
15. Menar du, att du will wara. konung, efter du prålar med cederträd? Hafwer din fader ock icke ätit och druckit, och blef ändock likwäl wid rätt och rättfärdighet; och honom gick wäl.
Konung Jojakim försyndade sig bland annat genom lust till ståt och prakt, lät uppföra ståtliga byggnader, lastade på sitt samwete de fattigas swett och blod och tårar, lefde yppigt och förtryckte folket. Men de fattigas rop höres i himmelen, Jac. 5: 4. Skall din konungawärdighet bestå uti detta prål? Har icke din fader Josia också lefwat såsom en konung, men skött sitt konungsliga embete wäl och öfwat rätt och rättfärdighet?
16. Han halp den elände och fattige till rätt; och det gick honom wäl af: är icke detta rättsligen känna mig? Säger HERren.
Blott då kan man rätt känna Gud, när man will lyda Hans ord, Joh. 7: 17. Den som icke lyder Honom, han känner Honom icke.
17. Men dina ögon och ditt hjerta stå icke alltså, utan på din girighet, på att utgjuta oskyldigt blod, till att göra öfwerwåld och orätt.
18. Derföre säger HERren om Jojakim, Josia son, Juda konung: Man skall icke begråta honom (sägande): Ack broder, ack syster! Man skall icke begråta honom (sägande): Ack herre, ack ädling!
Öfwer Josia war allmän sorg och klagan, men hwarken öfwer Jojakim eller hans anhörige skulle någon klaga eller wisa dem medlidande i deras olycka.
19. Han skall likasom en åsna begrafwen warda, försläpad och utkastad för porten i Jerusalem.
Han blef liggande på fria fältet, såsom ett bortkastadt as, cap. 36: 30. Han blef tillfångatagen och skulle föras till Babylon, men dog på wägen. Hes. 19: 8, 9.
20. Ja, gack ock nu upp på Libanon, och ropa och låt dig höra i Basan, och ropa af Abarim: ty alla dina älskare äro ömkelige.
Så uppmanar nu propheten det ogudaktiga konungahuset och den syndiga staden att gå upp på höjderna och ropa till sina hedniska bundsförwandter. Han antyder härmed, att allt ropande skulle wara förgäfwes i nöden. Staden och landet föreställas här under bilden af en öfwergifwen, föraktad qwinna.
21. Jag hafwer tillförene sagt dig det, då det ännu wäl stod med dig; men du sade: Jag will icke höra det; alltså hafwer du gjort alla dina lifsdagar, att du icke hafwer hört min röst.
_492.jpg&oldid=345900){kind=link}