| 490 | Emot falska propheter. | Propheten Jeremia. | Cap. 23. |
mer skola frukta sig eller förskräckas, eller hemsökte warda, säger HERren. *Es. 40: 11. Jer. 3: 15. Hes. 34: 11.
5. Si, den tiden kommer, säger HERren, att jag skall uppwäcka David rättfärdighetens frukt,* och det skall wara en konung, den wäl regera skall, och skall upprätta rätt och rättfärdighet på jorden. *Es. 4: 2; cap. 45: 8. Jer. 33: 15. Hes. 34: 23. Dan. 9: 24. Zach. 3: 8; cap. 6: 12.
Detta är en prophetia om den gode Herden, som gaf sitt lif för fåren, om Christus, som efter löftet skulle födas af Davids slägt. Rättfärdighetens frukt, grt. en rättfärdig telning, den fullkomligt rättfärdige, som upprättar ett rättfärdighetens rike; den telning, som är en lifgifwande ande och såsom ny stamfader af sig låter uppwäxa ett nytt och heligt slägte. Han skall wara den rätte konungen, i hwilken löftet till David, 2 Sam. 7: 12–16, skall fullkomligt uppfyllas, och i Hans rike skall rätt och rättfärdighet blomstra. Icke blott är rättfärdighet Hans rikes grundlag, utan Han kläder alla sina tjenare i rättfärdighet och inplantar rättfärdighet i deras hjertan.
6. På den tiden skall Juda hulpen warda,* och Israel säker bo; och detta skall wara hans namn, det man honom kalla skall: HERren wår rättfärdighet. *5 Mos. 33: 29.
Detta löfte gäller hela det andeliga Israel, som samlas både af Judar och hedningar. Hjelpen ligger i rättfärdiggörelsen; sällhet, frid och wälsignelse följa rättfärdigheten i spåren. Ordet hjelp heter på grundspråket Jescha. Hulpen warda grt. Tivvascha, är härledt af samma ord, som namnet Jesus, och detta wisar oss, att det icke finnes någon sann och waraktig hjelp utan i Honom allena. Hjelpen är frälsning från synden. I denna frälsning ligger all hjelp innesluten. De frälsta inlägga i Hans namn en lofsägande trosbekännelse: Herren wår rättfärdighet! Wi äro syndare, Han är wår rättfärdighet.
7. Derföre, si den tid skall komma, säger HERren, då man nu icke mer skall säga: Så sannt som HERren lefwer, som Israels barn utur Egypti land fört hafwer;* *Jer. 16: 14.
8. Utan så sannt som HERren lefwer, som Israels hus säd utförde, och hade af nordlanden och utur all land, dit jag dem fördrifwit hafwer, så att de nu skola bo uti sitt land.
Se cap. 16: 14, 15.
9. Mitt hjerta will mig brista i mitt lif, alla mina ben darra, mig är likasom en drucken man, och likasom en, den af win raglar, för HERran, och för Hans heliga ord;
10. Att landet så fullt med horkarlar är, att landet så jemmerligen står, att det så förbannadt är, och ängarna i öknen förtorkas; och deras lefwerne är ondt, och deras regemente duger icke.* *Es. 24: 6. Jer. 12: 4.
Efter löftet om Messiæ rike beskrifwas nu de arga, affälliga herdarne (v. 1) och det förskräckliga tillstånd, hwaruti folket råkat genom deras försummelse och ogudaktighet. Propheten kände öfwer detta elände en så djup smärta i sin själ, att han darrade, och af förskräckelse blef hans kropp så angripen, som då någon är berusad af stark dryck. Denna liknelse betecknar det djupaste själslidande och en öfwerwäldigande ångest. I v. 10 wisas, huru synd och ett jemmerligt tillstånd, straff och elände stå i sammanhang med hwarandra.
11. Ty både propheter och prester äro skalkar; och jag finner också deras ondska i mitt hus, säger HERren.
Propheterna skulle uppwäcka de sömnaktiga presterna, att förkunna Herrans ord, och presterna skulle pröfwa propheterna, om de lärde rätt efter lagen, men när prester och propheter blifwa ogudaktige och förblindade, så är olyckan för dörren. Sjelfwa templet hade blifwit förwandladt till ett afgudahus. Så blifwer menniskans innersta wäsende af synd och afguderi besmittadt, så snart hon afwiker ifrån Herrans ord.
12. Derföre är deras wäg lika som en slipprig wäg i mörkret, der de uppå slinta och falla: ty jag skall låta komma olycka öfwer dem, deras hemsöknings år, säger HERren.
13. Med de propheter i Samarien hafwer jag sett galenskap, att de propheterade i Baal, och förförde mitt folk Israel:
14. Men med de propheter i Jerusalem ser jag en styggelse: huru de bedrifwa hor, och fara med lögn, och styrka de onda, på det att ju ingen skall omwända sig af sin ondska; de äro alle för mig likasom Sodom, och dess inbyggare lika som Gomorra.* *1 Mos. 13: 13. 5 Mos. 32: 32. Hes. 16: 45.
Ondskan hade warit stor i Samarien, men i Jerusalem war den wida wärre. I Jerusalem war Herrans tempel och gudstjenst, der war större andeligt ljus. Ju större ljuset är, desto förskräckligare blifwer mörkret, då affall sker.
15. Derföre säger HERren Zebaoth om propheterna alltså: Si, jag skall spisa dem med malört, och gifwa dem galla dricka:* ty ifrån propheterna i
_494.jpg&oldid=345906){kind=link}