| Löfte om Nya Testamentet. | Propheten Jeremia. | Cap. 31. | 505 |
Den timliga skördeglädjen framställes såsom en bild af andelig fröjd. Ordet wäktare heter här på grundspråket Notserim. Äfwen i detta ljud äro Evangelii lärare betecknade. Judarne kallade de första christna Nazareer, det war ett smädenamn, hwarmed man brännmärkte anhängarne af den föraktade propheten af Nazareth, den korsfäste. Desso wäktare, Evangelii budbärare, ropa, der de bäst kunna höras, liksom på berg och höjder: Upp och låter oss gå upp till Zion, till Herran wår Gud! Så uppmana de att anträda wandringen till det ewiga Zion.
7. Ty så säger HERren: Roper öfwer Jacob med glädje, och fröjder eder öfwer hufwudet ibland hedningarna; roper högt, priser och säger: HERre, hjelp ditt folk, de igenblifne i Israel.
8. Si, jag skall låta dem komma utur nordlandet, och will församla dem ifrån jordens ändar, både blinda, halta, hafwande qwinnor, och dem som nyfödt hafwa, så att de skola i en stor hop hit igen komma.
En sådan stor, högljudd, allmän rörelse skall uppstå, då Herren till slut söker sitt förströdda folk. Hjelp ditt folk (v. 7), grt.: fräls ditt folk! Hosiannah! Då söker folket sin frälsning i Christus. Då skola äfwen de swagaste blifwa i stånd att följa med; till det himmelska Zion är resan icke för swår äfwen för sjuka och swaga (v. 8).
9. De skola komma gråtande och bedjande, så skall jag leda dem; jag skall leda dem utmed wattubäckar en slät wäg, att de icke skola stöta sig: ty jag är Israels fader, så är Ephraim min förstfödde son.* *2 Mos. 4: 22.
Om den stora sinnesförändring, som då skall ske hos folket, talar äfwen Zacharia, cap. 12: 10. Att Herren deras Herde, will leda dem utmed wattubäckar en slät wäg, är ett löfte om Guds Andas ledning såsom swar på själens bön: Din gode Ande lede mig på en jemn wäg. I Jacobs prophetiska wälsignelse gjordes Ephraim för den förste af Josephs söner, 1 Mos. 48: 14, 16, och denna prophetia skall ännu hafwa en större och widsträcktare fullbordan än fordom.
10. Hörer, I hedningar, HERrans ord, och förkunner det fjerran på öarne, och säger: Den som Israel förskingrat hafwer, han warder honom ock igen församlande, och skall taga wara uppå honom, såsom en herde på sin hjord.* *Ps. 23: 1. Es. 40: 11. Jer. 23: 4. Hes. 34: 23; cap. 37: 24. Joh. 10: 11.
11. Ty HERren skall förlossa Jacob, och hjelpa honom utur den mäktiges hand.
12. Och de skola komma och glädjas på Zions fröjd, och skola med hopar söka intill HERrans gåfwor, nemligen till korn, must, olja, och unga får, och oxar; så att deras själ skall warda likasom en watturik örtagård, och skola icke mer bekymrade wara.
Efter prophetian om Ephraim, hwarmed här betecknas alla de tio förlorade stammarne af de 12 Israels slägter, fortsättes nu prophetian så, att den wänder sig till hedningarna; och de, som höra Evangelii ord, samlas alla med Israel till Christi kyrka, till Zions höjd. Der blifwer deras själ förnyad, i dess innersta öppnas den himmelska, lefwande wattukällan, Joh. 4: 14, så att själen blifwer såsom en watturik, fruktbärande örtagård.
13. Alltså skola jungfrurna luftiga wara i dans; dertill unge män och gamla, den ene med den andra: ty jag skall förwandla deras ångest i glädje, och trösta dem, och fröjda dem efter deras bedröfwelse.
Se v. 4.
14. Och jag skall göra presternas hjerta fullt med glädje, och mitt folk skall mina gåfwor hafwa tillfyllest, säger HERren.
Dessa stora löften syfta isynnerhet på de andeliga gåfworna i nådens rike; men så snart nådens rike blifwer allmännare herrskande bland menniskorna, så förökas äfwen timlig wälfärd och wälsignelse, och detta gäller ofta äfwen om den enskilda i alla tider.
15. Detta säger HERren: Man hörer en klagelig röst, och bitterlig gråt i höjden: Rachel begråter sina barn, och will icke låta sig trösta öfwer sina barn; ty det är ute med dem.* *Matth. 2: 18.
Rama war en stad i Benjamins stam, nära Bethlehem. Rama betyder höjd, derföre har detta namn blifwit öfwersatt med de orden: i höjden. Således i Roma och på höjderna deromkring blef i krigets nöd en så stor gråt och klagan deröfwer, att otaliga af Benjamins stam dödades och de öfrige bortfördes i fångenskap, att Benjamins stammoder, Rachel, som der war begrafwen, nu i bedröfwelsen bitterligen klagar deröfwer, genom sina afkomlingar, mödrarne i Rama. Detta klagoljud hörer propheten i andanom en lång tid förr, än denna klagan skulle uppstå. Denna prophetia tillämpas också af Evangelisten Mattheus på barnmordet i Bethlehem, som af Herodes utöfwades, för ott utrota den nyfödde Judakonungen. Då war gråt och klagan bland mödrarne i Rama och Bethlehem, såsom om den gamla stammodren sjelf utur grafwen klagat öfwer sina barns död. Mot Guds stora löften i det föregående tänka swaga hjertan på förödelsen och fångenskapen, på folkets skenbara undergång, på mödrarnas klagorop öfwer de fallna, såsom om nu upprättelse wore omöjlig och såsom wore det ute med dem. Detta anförer och wederlägger Herren sjelf genom propheten. Rachel anföres således i bildlig
_509.jpg&oldid=345949){kind=link}