Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 512.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
508 Förlossning från Babel. Propheten Jeremia. Cap. 31, 32.

Israels säd återwända, så att det icke mer skall wara ett folk för mig.* *Jer. 33: 20, 21.

37. Detta säger HERren: Om man kan mäta himmelen ofwantill, och utransaka jordens grund, så skall jag ock förkasta hela Israels säd,* för allt det som de göra, säger HERren. *Jer. 33: 22.

Efter syndafloden gjordes regnbågen till förbundstecken i skyn, att ingen sådan dom mera skulle öfwergå jorden: men waraktigare, fastare, högre tecken i himlarymden, sol, måne och stjernor göras till det nya förbundets wittnesbörd.

38. Si, den tid kommer, säger HERren, att HERrans stad skall uppbyggd warda, ifrån Hananeels torn allt in till hörnporten.

39. Och rättesnöret skall gå derifrån längre ut, allt intill den högen Gareb, och wända sig in åt Goath.

40. Och hela dödodalen, och askoplatsen, samt med hela dödåkren, allt intill Kidrons bäck, intill hörnet af hästporten österut, skall warda helig HERranom, så att det aldrig mer skall omkullrifwet eller afbrutet warda.

Äfwen de ställen, som förut warit ansedda för orena, skola blifwa renade genom detta nya förbund; den heliga staden, nemligen kyrkan och dess inrättningar, skall sträcka sig öfwer folk och länder, som förut warit uteslutna. Högen Gareb, der de spetälska woro, och Hinnomsdalen, der liken brändes, och Goath, (Golgatha) eller afrättsplatsen blifwa renade och helgade, d. ä.: det nya förbundet frälsar ifrån synden och döden.

32. Capitel.

Stadens belägring, Jeremia åkerköp.

Detta är det ord som af HERranom skedde till Jeremia, i tionde året Zedekia, Juda konungs, hwilket det adertonde året är NebucadNezars.

2. Då belade konungens här af Babel Jerusalem: men propheten Jeremia låg fången i gården för fångahuset, i Juda konungs hus,

3. Der Zedekia, Juda konung, hade låtit inlägga honom, sägande: Hwi propheterar du, och säger: Detta säger HERren: Si, jag gifwer denna staden uti konungens händer i Babel, och han skall winna honom:* *Jer. 27: 6.

Zedekia regerade 11 år. Således återstod nu, då NebucadNezar för sista gången började belägra Jerusalem, endast ett år, ett bättringsår, ett nådens år för Zedekia och det ogudaktiga folket, men i stället för att lyssna till Herrans ord till Jeremia, hade den förblindade konungen satt honom i fängelse. Detta war ett motstånd emot Herrans ord, och påskyndade folkets undergång.

4. Och Zedekia, Juda konung, skall icke undkomma de Chaldeer, utan jag skall gifwa honom uti konungens händer af Babel, så att han skall muntligen tala med honom, och med sina ögon se honom;* *Jer. 34: 2, 3; cap. 38: 23; cap. 39: 7.

5. Och han skall föra Zedekia till Babel, der skall han ock blifwa, till dess jag söker honom, säger HERren: ty om I än striden emot de Chaldeer, skall det dock icke lyckas eder.

Till dess jag söker honom bet.: till dess Herren skulle med döden borttaga honom. Se Jer. 34: 4, 5. Jer. 52: 14.

6. Och Jeremia sade: HERrans ord är skedt till mig, och säger:

7. Si, Hanameel, Sallums son, din faderbroders, kommer till dig, och skall säga: Käre, köp du min åker i thoth: ty du hafwer nästa bördrätten dertill, att du skall köpa honom.* *3 Mos. 25: 24. Ruth 4: 4.

8. Alltså kom Hanameel, min faderbroders son, till mig, såsom HERren sagt hade, i gården för fångahuset, och sade till mig: Käre, köp min åker i Anathot, som ligger i BenJamins land: ty du hafwer arfsrätt dertill, och du är den näste; käre, köp honom: då förmärkte jag, att det war HERrans ord.

9. Och köpte åkren af Hanameel, min faderbroders son, i Anathoth, och wägde honom penningarna till, sju siklar och tio silfpenningar:

10. Och skref ett bref, och förseglade det, och tog wittne deruppå, och wägde upp penningarna på en wågskål:

11. Och tog det förseglade köpbrefwet till mig, efter rätten och sedwänjan, och en öppen utskrift;

12. Och fick köpebrefwet Baruch, Neria son, Mahaseja sons, uti Hanameels, min faderbroders sons, och de wittnens, som i köpbrefwet stodo, och alla Judarnas närwaro, som i gården för fångahuset sutto:

13. Och befallte Baruch för deras ögon, och sade: