| Jeremia frågas. | Propheten Jeremia. | Cap. 36, 37. | 517 |
Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skalle gripa Baruch, skrifwaren, och Jeremia, propheten; men HERren hade förgömt dem.
Jeremia och Baruch hade gömt sig, men det war Herren, som gömde dem, så att man nu icke kunde finna dem.
27. Då skedde HERrans ord till Jeremia, sedan konungen hade uppbränt boken, och de ord, som Baruch utaf Jeremia mun skrifwit hade, och sade:
28. Tag dig åter en annan bok, och skrif alla de förra orden deruti, som i den första boken stodo, den Jojakim, Juda konung, uppbränt hafwer.
29. Och säg till Jojakim, Juda konung: Detta säger HERren: du hafwer uppbränt boken och sagt: Hwi hafwer du deruti skrifwit, att konungen af Babel komma skall, och förderfwa detta landet, och göra det så, att hwarken folk eller fä mer derinne blifwa skall.
30. Derföre säger HERren om Jojakim, Juda konung: Det skall ingen af hans säd sitta på Davids stol; och hans kropp skall utkastad* warda, och ligga i hetta om dagen, och i frost om natten. *Jer. 22: 19.
Jojakims son, Jechonia eller Jojachin, blef förklarad för konung efter fadrens tillfångatagande af Babylonierna, men hade knappt tid att börja regeringen förr än också han blef fången bortförd till Babylon. Se 2 Kon. 24: 8, 15.
31. Och jag skall hemsöka honom och hans säd, och hans tjenare, för deras missgerningars skull; och jag skall låta komma öfwer dem, och öfwer Jerusalems inbyggare, och öfwer dem i Juda, all den olycka, som jag till dem talat hafwer, och de dock icke höra wille.
32. Så tog Jeremia en annan bok, och fick henne Baruch, Neria son, skrifwaren; och han skref deruti af Jeremia mun alla de ord, som i boken stodo, som Jojakim, Juda konung hade i eld uppbränna låtit; och till densamma wordo ännu mycket flere ord tillagda, än de förra woro.
Den föreställning, hwarmed tre gudfruktiga män försökte att beweka konungen till eftertanke och fruktan för Herrans ord, war förgäfwes, såwäl som ordet från Gud; derföre blefwo mycket flere ord tillagda i den sednare boken. Ju mera en menniska står Guds ord emot, desto större straff ådrager hon sig. Om Jojakims skamliga ändalykt se cap. 22: 18, 19.
37. Capitel.
Jeremia frågas, swarar, fängslas.Och Zedekia, Josia son, wardt konung uti Chonia stad, Jojakims sons; ty NebucadNezar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.* *2 Kon. 24: 17.
2. Men han och hans tjenare, och folket i landet lydde icke HERrans ord, som Han genom propheten Jeremia talade.
3. Likwäl sände konung Zedekia Jehuchal, Selemja son, och Zephania, Maaseja son, presten, till propheten Jeremia och lät säga honom: Bed HERran wår Gud för oss.
4. Ty Jeremia gick nu ut och in ibland folket, och ingen lade honom nu i fängelse.
5. Så war Pharaos här dragen utur Egypten; och de Chaldeer, som för Jerusalem lågo, då de sådant rykte hörde, woro ifrån Jerusalem afdragne.
Det, som här berättas, skedde i 10:de året af Zedekia regering, ett år före fångenskapen. Konungen märkte nu, att faran war stor, och begärde derföre, att propheten skulle bedja för honom och folket. Men konungens mening war nog icke, att propheten skulle bedja om folkets omwändelse och en grundlig hjelp, utan bedja om seger för den Egyptiska hären öfwer den Babyloniska; ty den Egyptiska kom för att undsätta Jerusalem och den Babyloniska hären afbröt belägringen och tågade emot Egyptierna.
6. Och HERrans ord skedde till propheten Jeremia, och sade:
7. Detta säger HERren, Israels Gud: Så säger till Juda konung, den eder till mig sändt hafwer, till att fråga mig: Si, Pharaos här, som eder till hjelp utdragen är, skall åter draga hem igen uti Egypten.
8. Och de Chaldeer skola komma igen, och strida emot denna staden, och winna honom, och uppbränna honom i eld.
9. Derföre säger HERren alltså: Bedrager icke edra själar, så att I tänken: De Chaldeer draga wäl sin wäg; de skola icke draga sin wäg.
10. Och om I än slogen hela de Chaldeers här, som emot eder strida, och någre af dem qwar blefwo sårade, så skulle de ändå resa sig upp hwar och
_521.jpg&oldid=345984){kind=link}