| Jeremia befriad. | Propheten Jeremia. | Cap. 38. | 519 |
räddningsförsök blifwer öfwergifwet af Honom, så är räddning omöjlig. Den, som hänwisar folket till Guds ord och sanning, är då, såsom alltid, den trognaste fosterlandswännen, och den, som sätter sig emot Guds ord, är fosterlandsförrädare.
5. Konungen Zedekia sade: Si, han är i edra händer; ty konungen förmår intet emot eder.
Den swage konungen wågar icke sätta sig emot dessa förnäma och skydda propheten, ehuru han war öfwertygad, att Jeremia war Herrans tjenare och talade sanning. Genom Jojakims ondska och Zedekia swaghet steg således ogudaktigheten till sin höjd.
6. Då togo de Jeremia, och kastade honom uti Malchia kula, Hammelech sons, den på gården för fångahuset war; och släppte honom med tåg neder i kulan, der intet watten utan träck uti war; och Jeremia sank neder i träcken.
Denna fängelsekula war en wattengrop utan watten, men dock icke uttorkad, utan betäckt af gyttja på bottnen.
7. Då nu EbedMelech den Ethiopen, en kamererare i konungshuset, hörde, att de hade kastat Jeremia uti kulan, och konungen satt uti Benjamins port;
8. Så gick EbedMelech* utur konungshuset, och talade med konungen och sade: *Jer. 39: 16, 17.
9. Min herre konung, de män handla illa med propheten Jeremia, att de hafwa kastat honom i kulan, der han må af hunger dö; ty i staden är intet bröd mer.
Den trogne tjenaren, Ethiopen EbedMelech, wågade att säga till konungen, hwad denne af menniskofruktan icke wågade säga sig sjelf, hwilken stor synd det war, att så behandla Herrans prophet.
10. Då befallte konungen EbedMelech den Ethiopen, och sade: Tag trettio män med dig af dessa, och tag propheten Jeremia upp utur kulan, förr än han dör.
11. Och EbedMelech tog männerna med sig, och gick uti konungshuset under fataburen och tog der gamla utslitna paltor, och lät dem neder med ett rep till Jeremia i kulan.
12. Och EbedMelech, den Ethiopen, sade till Jeremia: låt dessa gamla och utslitna paltorna under dina armar omkring repet. Och Jeremia gjorde så.
13. Och de drogo Jeremia upp med repet utur kulan, och Jeremia blef så i gården för fångahuset.
Så kan Herren alltid rädda sina tjenare från alla faror, så länge det Honom behagar. De måste alla wara beredda på bedröfwelse och förföljelse för sanningens skull, och dem göres då behof att bedja Herran om frimodighet och förtröstan. Propheten led i detta swåra fängelse både af gyttjan i gropen och af hunger; ty ingen kunde försörja honom, staden war åter belägrad och ingen hade bröd; men i rättan tid blef han ur detta fängelse befriad.
14. Och konung Zedekia sände bort, och lät hemta propheten Jeremia till sig, till den tredje ingången på HERrans hus; och konungen sade till Jeremia: Jag will fråga dig något; käre, fördölj intet för mig.
15. Jeremia sade till Zedekia: Om jag säger dig något, så dräper du mig dock; och om jag gifwer dig råd, så lyder du mig icke.
16. Då swor konung Zedekia Jeremia hemligen, och sade: Så sannt, som HERren lefwer, den oss denna själen gjort hafwer, will jag icke dräpa dig, eller få dig de män i händer, som efter ditt lif stå.
17. Och Jeremia sade till Zedekia: Detta säger HERren Gud Zebaoth, Israels Gud: Om du utgår till konungens förstar af Babel, så skall du blifwa lefwande och denna staden skall icke uppbränd warda, utan du och ditt hus skolen wid lif blifwa.
18. Men om du icke utgår till konungens förstar af Babel, så warder denne staden uti de Chaldeers händer gifwen, och de skola uppbränna honom i eld; Och du skall ej heller undkomma deras händer.
19. Konung Zedekia sade till Jeremia: Jag befruktar mig, att jag må warda gifwen de Judar i händer, som till de Chaldeer fallne äro, att de skola bespotta mig.
20. Jeremia sade: Man warder dig icke gifwande; käre, hör dock HERrans röst, den jag dig säger; så skall dig wäl gå, och du skall lefwande blifwa.
21. Men om du icke utgår, så är detta det ord, som HERren mig underwist hafwer:
22. Si, alla de qwinnor, som ännu qwar äro uti Juda konungs hus, de måste ut till konungens förstar af Babel;
_523.jpg&oldid=345988){kind=link}