| 520 | Jerusalem wunnet. | Propheten Jeremia. | Cap. 38, 39. |
desamma skola då säga: Ack dina tröstare hafwa bedragit och förfört dig, och fört dig neder i träcken, och låta dig nu ligga.
Zedekia fruktade för skam och förödmjukelse, v. 19, om han lydde Jeremia ord, men Jeremia förkunnar, att en ännu större förödmjukelse och smälek skulle öfwergå honom, om han icke lydde detta råd.
23. Alltså skola då alla dina hustrur och barn utkomma till de Chaldeer, och du sjelf skall icke kunna undkomma deras händer; utan du skall warda gripen af konungen i Babel, och denna staden skall med eld uppbränd warda.
24. Och Zedekia sade till Jeremia: Se till att ingen får dessa orden weta; så warder du icke dödad.
25. Och om förstarna få weta, att jag hafwer talat med dig, och de komma till dig, och säga: Säg, hwad hafwer du talat med konungen? Dölj det icke för oss, så wilja wi icke dräpa dig; och hwad hafwer konungen talat med dig?
26. Så säg till dem: Jag hafwer bedit konungen, att han icke skall låta mig åter komma uti Jonathans hus igen, att jag icke blifwer der död.
27. Då kommo alla förstarna till Jeremia, och frågade honom; och han sade dem, såsom konungen honom befallt hade. Så öfwergåfwo de honom, efter de intet kunde förfara af honom.
Det war sanning, att Jeremia bedt konungen om denna förskoning; och att han då på konungens befallning endast omtalade detta, men förteg det öfriga, som skulle hafwa förorsakat honom skada och dem anledning att försynda sig, det war öfwerensstämmande både med sanningen och kärleken. 2 Mos. 1: 19.
28. Och Jeremia blef uti gården för fångahuset, allt intill den dagen, då Jerusalem wunnet wardt; och der war han, då Jerusalem wardt wunnet.* *Jer. 39: 14.
39. Capitel.
Jerusalem intages. Zedekia gripes.Uti nionde året Zedekia, Juda konungs, i tionde månaden, kom NebucadNezar, konungen i Babel, och all hans här för Jerusalem, och belade honom.* *2 Kon. 25: 1. Jer. 52: 4.
2. Och i elfte året Zedekia, på nionde dagen, i fjerde månaden, föllo de in i staden.
Stadens belägring hade således warat halftannat år. Se 2 Kon. 25: 1, 3.
3. Och alla konungens förstar af Babel drogo derin, och höllo i medlersta porten, nemligen NergalSarEzer, SamgarNebo, Sarsechim, öfwerste kamereraren, NergalSarEzer, hofmästaren, och alle andre konungens förstar af Babel.
4. Som nu Zedekia, Juda konungs samt med sitt krigsfolk, dem såg, flydde de om natten utur staden wid konungsörtagården, genom den porten emellan de twå murar, och drogo bort åt marken.
5. Men de Chaldeers här jagade efter dem, och fingo fatt på Zedekia i den marken wid Jericho; och fångade honom, och förde honom till NebucadNezar, konungen i Babel, till Riblath, hwilket uti det landet Hamath ligger; han sade en dom öfwer honom.
NebucadNezar fällde dom öfwer Zedekia såsom förbundsbrytare och menedare.
6. Och konungen i Babel lät dräpa Zedika barn för hans ögon i Riblath; och drap alla Juda förstar.
7. Men Zedekia lät han stinga ögonen ut, och binda honom med kedjor, att han skulle föra honom till Babel.
8. Och de Chaldeer brände upp både konungshuset och borgarehusen, och bröto ned murarna i Jerusalem.
Se Jer. 52: 12.
9. Men hwad som ännu af folket qwar i staden war, och de som eljest till honom fallne woro, dem förde NebuzarAdan, höfwitsmannen, allesammans fångna till Babel.
10. Men några af det fattiga folket, som intet hade, lät NebuzarAdan, höfwitsmannen, på den tiden qwarblifwa i Juda land, och fick dem wingårdar och åkrar.
11. Men NebucadNezar, konungen i Babel, hade befallt NebuzarAdan, höfwitsmannen, om Jeremia, och sagt:
12. Tag honom, och rama hans bästa, och gör honom intet ondt, utan såsom han det begär af dig, så gör med honom.
Rama, d. ä. bestyr om. Wi hafwa här ert särdeles klart bewis på Guds omsorg om alla, som Honom tillhöra. Ps. 105: 15.
_524.jpg&oldid=345991){kind=link}