| Emot de igenlefda Judar. | Propheten Jeremia. | Cap. 43, 44. | 525 |
Chaldeer öfwergifne warda, att de skola döda oss, och bortföra oss till Babel.
Asaria war en broder till Jesanja, cap. 42: 1.
4. Alltså wille Johanan, Kareahs son, och alla höfwitsmännerna, samt med allt folket, icke lyda HERrans röst, att de måtte blifwa i Juda land.
5. Utan Johanan, Kareahs son, och alla höfwitsmännerna, togo till sig alla qwarlefda af Juda, de som ifrån allt folk dit flydde och igenkomne woro, till att bo i Juda land;
6. Nemligen män, qwinnor och barn, der till konungens döttrar, och alla själar som NebuzarAdan, höfwitsmannen, när Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, låtit hade;* och propheten Jeremia, och Baruch, Neria son. *Jer. 41: 10.
7. Och drogo in uti Egypti land: ty de wille icke höra HERrans röst; och kommo till Thahpanhes.
Thahpanhes war en stad i Egypten, nära gränsen af Canaans land och kallades af historieskrifware Daphne. Der uppehöllo de sig wäl en tid, till dess konungen gaf dem anwisning, hwar de skulle bosätta sig. Cap. 44: 1. Dessa Judars beteende emot propheten Jeremia och emot Herran sjelf afmålar på ett träffande sätt det bedrägliga och illfundiga menniskohjertat. De hade först lofwat, att de wille göra efter Herrans ord; men då detta ord förkunnades för dem, fattade de sjelfwe sitt beslut och gjorde efter egen wilja: men de gjorde ännu wärre, de gjorde Herrans ord till lögn; de påstodo, att Jeremia icke hade talat i Herrans namn, fastän de sjelfwe woro i samwetet öfwertygade, att det war Herrans ord. Så söker menniskan att med falskhetens fikonalöf betäcka sin egen wilja och sitt hjertas ondska. Emot sin egen öfwertygelse beskyllde de propheten, att han hade talat efter menniskowilja, v. 3, ehuru han hade så länge bewisat sin sannfärdighet och frimodighet, både mot konung och förstar.
8. Och HERrans ord skedde till Jeremia i Thahpanhes, och sade:
9. Tag stora stenar, och graf dem neder uti en tegelugn, som är wid porten åt Pharaos hus i Thahpanhes, så att de män af Juda se der uppå:
10. Och säg till dem: Så säger HERren Zebaoth Israels Gud: Si, jag skall sända bort, och låta hemta min tjenare NebucadNezar, konungen i Babel,* och skall sätta hans stol ofwan uppå dessa stenarna, som jag här nedergräfwit hafwer, och han skall slå sina tjäll deröfwer. *Jer. 25: 9.
På dessa stenar, som Jeremia på Guds befallning nedergrof, skulle konungen of Babylon slå upp sitt tält. Det synes, att åt Pharao ett konungsligt palats just höll på att byggas i Thahpanhes, hwartill tegel på stället bereddes, och Jeremia nedsänkte stenarne i den tillredda lermassan, hwaraf teglen bereddes. Då prophetian sedan fullbordades och NebucadNezar kom för att uppslå sitt tält på den wackra platsen framför palatset, som höll på att byggas, blef platsen dertill renad, och då fann man dessa stenar såsom wittnesbörd. Att platsen så bestämdt på förhand blef angifwen genom ett sådant tecken, hade för Judarne bordt wara en tillräcklig warning.
11. Och han skall komma, och slå Egypti land, och dräpa hwem det uppå råkar; för fångar bortföra hwem det uppå råkar, med swärd slå hwem det uppå råkar.* *Jer. 15: 2. Zach. 11: 9.
12. Och jag skall tända eld uppå de afgudars hus uti Egypten, att han dem uppbränner och bortförer: och han skall utikläda sig Egypti land, lika som en herde utikläder sig sin mantel, och draga sin wäg dädan med frid.
En främmande afgudadyrkare war således nog mäktig att förstöra dessa afgudar och deras tempel och intaga deras land. Afgudarne ansågos wara landets beskyddare. NebucadNezar skulle få införlifwa Egypten med sitt stora rike, såsom då en herde sweper omkring sig sin mantel, hwars besittning ingen gör honom stridig, och omswepandet kostar ingen möda. En herde är stundom mer än andra utsatt för köld och sweper manteln tätt omkring sig: så fast skulle Egypten förenas med Babylonien.
13. Och han skall sönderslå de belätesstoder i BethSemes, i Egypti land, och uppbränna de afgudakyrkor uti Egypten med eld.
BethSemes betyder solhus, en stad, som hade sitt namn af ett berömdt tempel, tillhörande solen, som der dyrkades såsom en afgud, på Grekiska HeliopoIis, på Hebreiska On, solstaden, 1 Mos. 41: 45, twå timmars wäg ifrån det nuwarande Cairo, hwarest ännu finnas qwarlemningar af en forntida stad. Judarne wille i Egypten söka beskydd emot Babylonierna; men långt ifrån att de der skulle finna beskydd, skulle Egyptierna sjelfwa blifva besegrade och deras afgudar förstöras. De flyktige Judarne kommo derföre uti en mycket farligare belägenhet, än om de hade qwarblifwit i Judalandet; ty de blefwo nu af NebucadNezar ansedde som förrädare. Genom lydnad för Herrans ord undgår man all fara; genom hwarje olydnad mot Herran blifwer faran mångdubblad.
44. Capitel.
Juda wanart. Egypti frid.Detta är det ord, som till Jeremia
_529.jpg&oldid=346005){kind=link}