| 528 | Straffpredikan i Egypten. | Propheten Jeremia. | Cap. 44, 45, 46. |
gång tjena Gud och afgudarne. De, som åkalla afgudar, kunna icke åkalla Herrans namn, — ingen swärjare kan bedja.
27. Si, jag will waka* öfwer dem till ondt, och intet godt, så att ho som af Juda uti Egypti land är, han skall genom swärd och hunger förgås, till dess att det hafwer en ända med dem. *Jer. 31: 28.
28. Men de som swärdet undkomma, de skola likwäl komma utur Egypti land in uti Juda land igen, med en liten hop*; och alltså skola då alle de öfwerblifna af Juda, som in uti Egypti land dragne woro till att bo der, förnimma hwilkens ord sannt wordet är, mitt eller deras. *1 Mos. 34: 30. Es. 41: 14.
29. Och detta skall wara till ett tecken, säger HERren, att jag eder i detta rummet hemsöka will, på det I skolen weta, att mina ord skola sanna warda öfwer eder till olycka.
30. Så säger HERren: Si, jag skall öfwergifwa Pharao Hophra, konungen i Egypten uti hans fienders händer, och deras, som efter hans lif stå, likasom jag Zedekia, Juda konung, öfwergifwit hafwer* uti NebucadNezars, konungens i Babel, hans fiendes hand, och den efter hans lif stod. *2 Chrön. 36: 13, 20.
Egyptens konung, Pharao Hophra, blef efter 25 års regering öfwerwunnen af en upprorsstiftare Amasis, sattes i fängelse och stryptes. Sådan ända fick den mäktige mannen, det kött som Judarne wille hafwa till beskyddande arm i stället för den allsmäktige Guden. Detta skedde ungefär 14 år efter det Jeremia hade förkunnat ofwanstående prophetia. Ehuru det således synes, att Jeremia trogna underwisning och warning woro förgäfwes för de fleste af detta folk, då är det dock ett högst märkwärdigt bewis både på Guds långmodiga barmhertighet och på prophetens stora kärlek till sitt folk, att då de mot hans warning drogo till Egypten, så öfwergaf han dem dock icke, utan följde med för att der i det afgudiska landet wara deras lärare och försöka det yttersta till deras räddning. Detta är sann kärlek! Så gör en trogen herde.
45. Capitel.
Jeremia tröstar Baruch.Detta är det ord, som propheten Jeremia talade till Baruch, Neria son, då han dessa orden skref i en bok* utaf Jeremia mun, uti fjerde året Jojakims, Josia sons, Juda konungs, och sade: *Jer. 36: 2, 4, 32.
2. Detta säger HERren, Israels Gud, om dig Baruch:
3. Du sade: We mig, huru hafwer HERren fogat mig jemmer till uppå min werk, jag suckar mig trött och finner ingen ro.
Under de stora olyckorna och pröfningarna hade den trogne Baruch klagat, och här blifwer han af Herren sjelf genom propheten tillrättawisad och tröstad. Dessa ord till Baruch, som skedde långt före de händelser, hwilka omtalas i det föregående, äro upptagna här wid slutet af Jeremia alla prophetior om Judafolket, emedan dessa efter Guds andas anordning måste stå i oafbrutet sammanhang.
4. Säg honom alltså: Så säger HERren: Si, det jag uppbyggt hafwer, det bryter jag neder, och det jag planterat hafwer, det upprycker jag samt med allt detta mitt eget land.
Det folk, som jag utwalt och uppbyggt, will jag för dess obotfärdighets skull nedbryta och skingra; jag skonar icke min egen plantering!
5. Och du begär dig stora ting? Begär det icke: ty si jag will låta olycka komma öfwer allt kött, säger HERren: men din själ will jag gifwa dig till ett byte*, ehwart du drager. *Jer. 21: 9; cap. 38: 2; cap. 39: 18.
Öfwer allt kött, nemligen öfwer alla innewånare i Juda land och i allmänhet äfwen öfwer alla menniskor på olika tider och på olika sätt. Baruch skulle icke begära att framför alla andra blifwa förskonad; men han fick ett trösteligt löfte att Herren under olycksstormarna wille uppehålla hans lif. Så har en trogen själ också alltid det dyrbara löfte från Herran, att Han under alla pröfningar och lidanden will uppehålla och bewara hennes andeliga lif och föra henne till ewig salighet. Warer glade i hoppet, tålige i bedröfwelsen, håller på bedja! Rom. 12: 12.
46. Capitel.
Egypten förstörd. Juda förlöst.Detta är Herrans ord, som till propheten Jeremia skedde, emot alla hedningar.
Af Jeremia prophetior följer här en särskild afdelning, som syftar på werldens hedniska folk, isynnerhet de folk, som woro Guds folks häftigaste fiender. I cap. 25 är en i korthet sammanfattad prophetia öfwer hedningarna, och denna prophetia utföres här med större fullständighet och det ena hedniska folket efter det andra framträder för prophetens ögon. Se Ps. 83: 5, 9.
2. Emot Pharao Necho här, konungens i Egypten, hwilken låg wid den
_532.jpg&oldid=346014){kind=link}