| 630 | Prophetia emot Tyrus [et]c. | Propheten Jeremia. | Cap. 46, 47. |
20. Egypten är en ganska skön kalf; men slagtaren kommer nordan efter.
Denna liknelse är i dubbelt afseende betydelsefull. Egypten war så wanmäktigt emot NebucadNezar, som en kalf emot ett slagtare. Men för Egyptierna hade liknelsen en ännu större betydelse; deras Gud war en kalf, en tjur kallad Apis, som underhölls i ett tempel och dyrkades såsom en afbild af deras afgud Osiris. Denne kalf kunde icke förswara landet. Landet föll med sin gud i Babyloniernas händer. Så wanmäktig som denna kalf war mot Babyloniernas krigshär, likaså wanmäktiga äro många christnas afgudar, ära, rikedom, snille, sinnliga nöjen och all slags fåfänglighet kunna lika litet skydda dem emot sjukdom och lidanden, döden och domen, som Apis kunde skydda Egyptierna.
21. Och de dagakarlar, som bo derinne, äro ock såsom gödda kalfwar; men de måste dock likwäl wända om, warda alle tillsammans flyktige, och skola icke kunna bestå: ty deras olyckas dag skall öfwer dem komma, nemligen deras hemsökningstid.
Afgudapresterna och furstarna kallas här dagakarlar och liknas wid gödda kalfwar, så L. Enligt andra uttolkare menas med dagakarlarna Egyptens lejda krigsfolk.
22. De komma så, att ett gny går af harnesket, och komma med härskraft, och föra yxor öfwer dem såsom wedhuggare.
Grt.: Deras (Egyptiernas) röst skall gå såsom ormars röst, d. ä. af ångest och bäfwan skola de blott hwäsa såsom ormar; ty de (Babylonierna) komma med härsmakt o. s. w.
23. De samme skola så hugga uti deras skog, säger HERren, att det skall icke kunna räknas: ty de äro flere än gräshoppor, dem ingen räkna kan.
Dessa skola nedhugga folk, såsom man nedhugger träd i en skog. Es. 10: 18, 19.
24. Dottren Egypten står med skam, ty hon är det nordländska folket i händer gifwen.
Babylonierna kallas det nordländska folket, ty Babel låg i norr ifrån Egypten.
25. HERren Zebaoth, Israels Gud säger: Si, jag will hemsöka det embetets folk i No*, och Pharao och Egypten, samt med sina gudar och konungar; ja, Pharao, med alla dem, som förlåta sig uppå honom: *Nah. 3: 8.
26. Så att jag skall gifwa dem i deras händer, som efter deras lif stå, och uti NebucadNezars, konungens i Babel, och hans tjenares händer: och sedan skall du besutten warda, lika som i förtiden, säger HERren.
No är det gamla Thebe i öfra Egypten (v. 25). Det embetes folk i No, grt: Amon i No. Amon bet. mästare, regent o. s. w. Se Ordspr. 8: 30. Grt. Der kallas den himmelska wisheten Amon, werkmästare, uppehållare. Men Egyptierne kallade en afgud Amon (Jupiter Amon). Denna prophetia emot öfra Egypten, emot det mäktiga Thebe och dess afgud måste förskräcka Judarna, som hade flytt till Egypten, för att der söka räddning. 40 år efter det Egypten underkufwades af NebucadNezar, blef det ett fritt land, bebodt af sitt eget folk.
27. Men du, min tjenare Jacob, frukta dig icke, och du Israel, förtwifla icke*: ty si, jag skall hjelpa dig fjerran efter, och din säd utur sitt fängelses land, så att Jacob skall igen komma, och wara i frid, och hafwa nog, och ingen skall förskräcka honom. *Es. 41: 13, 14; cap. 43: 5; cap. 44: 1, 2. Jer. 30: 10.
28. Derföre frukta dig intet, du Jacob min tjenare, säger HERren; ty jag är när dig: med alla hedningar, dit jag dig fördrifwit hafwer, skall jag en ända göra; men på dig will jag icke göra en ända, utan skall näpsa dig med måttlighet, på det jag icke skall låta dig blifwa ostraffad.* *Jer. 30: 11.
Så gifwer den kärleksrike Guden åt sitt ohörsamma folk härliga löften ännu i olyckans stund. Hedningarne, så många, som icke wilja omwända sig och tjena Herran, måste slutligen förgås, men på Israel will Herren icke göra en ända, utan tukta det till bättring, och åt detta folk är en härlig upprättelse utlofwad i prophetians ord. Att Herren sjelf har en särskild hemlighetsfull omwårdnad om detta folk, är en sanning, som bewittnas af 4000 års erfarenhet.
47. Capitel.
Philistea. Tyrus. Sidon.Detta är HERrans ord, som skedde till propheten Jeremia emot de Philisteer*, förrän Pharao slog Gaza.† *Hes. 25: 15. †Amos 1: 6.
2. Så säger HERren: Si, watten skola uppkomma nordan efter, hwilka en flod göra skola, så att både landet och hwad der uppå är, och städerna med dem, som deruti bo, skola sin wäg drifwa*: och menniskorna skola ropa, och alla landets inbyggare jemra sig: *Es. 8: 7; cap. 28: 2.
3. För det gnys skull af deras starka hästar, som der löpa, och för det buller af deras wagnar, och deras hjuls slamrande, så att fäderna icke skola se sig
_534.jpg&oldid=346020){kind=link}