Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 536.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
532 Emot de Moabiter. Propheten Jeremia. Cap. 48.

ware den, som sitt swärd upphåller, att det intet blod utgjuter.

Kriget emot Moab war ett af den allsmäktige och allwetande Domaren beslutadt utrotelsekrig. Försummelse att utföra detta beslut war för den, som dertill kallades, en olydnad mot Gud. Då en skarprättare af öfwerheten får befallning att afrätta en mördare eller majestätsförbrytare, så är det ett brott, som ådrager honom straff, om han wägrar att göra sin skyldighet. Och om öfwerheten wägrar att straffa de missdådare, som efter Guds lag böra straffas, så kommer öfwer sådan öfwerhet från den högste Domaren den förbannelse, hwarmed här hotas; se ock 1 Sam. 15: 1519.

11. Moab hafwer af sin ungdom warit säker, och hafwer på sin drägg stilla legat, och hafwer icke någon tid warit utgjuten af det ena fatet uti det andra, och icke någon tid bortfarit uti fängelse: derföre är honom hans smak qwarblifwen, och hans lukt hafwer icke förwandlat sig.

Då win lemnas för länge på dräggen uti ett winfat, så förderfwas det och kan aldrig rätt klarna. Dräggen betyder här folkets wilda naturkraft och dess köttsliga sinne.

12. Derföre si, säger HERren, den tiden kommer, att jag skall sända honom uttappare, som honom uttappa skola, och göra hans fat tomma, och sönderslå hans läglar.

Denna liknelse blef i Moabs wäl förstådd, ty der woro yppiga winberg.

13. Och Moab skall öfwer Chemos till skam warda, lika som Israels hus öfwer BethEl* till skam wordet är, der de dock förläto sig uppå. *1 Kon. 12: 29.

Såsom kalfwarna i Bethel, 1 Kon. 12: 28, 29, icke kunde beskydda Israels tio stammar ifrån att föras fångna till Assyrien, så skulle icke heller afguden Chemos kunna beskydda Moab.

14. Huru djerfwens I säga: Wi äro hjeltar och de rätte krigsmän?

15. Ändock Moab måste förstörd warda, och hans städer bestigna, och hans bästa män måste nedergå till att dräpas, säger konungen, som heter HERren Zebaoth.

16. Ty Moabs ofärd warder snart kommande, och hans olycka skall wäl hasta sig.

17. Käre, hafwer dock medlidande med honom, I som omkring honom bon, och hans namn kännen, och sägen: Huru är det starka riset och den härlige stafwen så sönderbruten?

Det starka riset, grt. Den starka spiran. Spiran och stafwen woro tecken till konungamakt och embetswärdighet. Med denna uppmaning att beklaga Moab antydes, att allt medlidande, alla försök att hjelpa skulle wara förgäfwes.

18. Stig neder* af härligheten, du dotter, som i Dibon bor, och sätt dig på det torra: ty Moabs förderfware skall komma upp till dig, och sönderbryta dina fästen. *Es. 47: 1.

19. Gack in på wägen, och se till, du inbyggerska i Aroer; fråga dem, som flydde och undsluppne äro, och säg: Huru går det?

20. Ack! Moab är förödd och förderfwad; jemrer eder, och roper, förkunnar det i Arnon, att Moab förderfwad är.

21. Straffet är gånget öfwer slättmarken, nemligen, öfwer Holon, Jahza, Mephaath;

22. Dibon, Nebo, BethDiblataim;

23. Kiriathaim, BethGamul, BethMeon;

24. Kirioth, Bozra; och öfwer alla de städer i Moabs land, ehwad de ligga fjerran eller nära.

25. Moabs horn är afhugget, och hans arm är sönderbruten, säger HERren.

Horn och arm beteckna makt och kraft. Ps. 37: 17.

26. Gör honom drucken*, ty han hafwer upphäfwit sig emot HERran, att han må spy sig, och wrida händerna, på det han ock må till spott warda. *Es. 63: 6. Jer. 25: 27.

Det druckna tillståndet är här en andelig berusning, förbindelse, dårskap i afseende på de mått och steg, som åligga regering och folk till landets räddning. De skulle blifwa så oförmögna att förswara sig, som en öfwerlastad man, emedan de hade upphäfwit sig emot Herran.

27. Ty Israel hafwer warit ditt gabberi, lika som han hade warit funnen ibland tjufwar: och efter du sådant emot honom talat hafwer, måste du ock bortföras.

De, som försmäda Guds folk, förtörna Gud sjelf. Zeph. 2: 810. Ps. 64: 9.

28. O, I Moabs inbyggare, öfwergifwer städerna och bor i bergsklipporna; och görer lika som dufworna, som bo högt upp i hålen.

Söker eder tillflykt i bergsklippor. Se v. 9.

29. Man hafwer ju alltid sagt om den stolta Moab, att han fast stolt är, högfärdig, högmodig, trotsig och storsinnad.* *Es. 16: 6.