| 540 | Prophetia emot Babel. | Propheten Jeremia. | Cap. 51. |
och emot hans inbyggare, som sig emot mig satt hafwa;
2. Jag skall sända kastare till Babel, hwilka honom kasta skola, och utsopa hans land: dessa skola wara allestädes omkring honom på hans olyckas dag.
Ett skarpt wäder eller storm är en wanlig bild af krig. Men ordet wäder betyder på grundspråket också ande; en skarp, bitter, fiendtlig ande skulle å Herrans wägnar hämnas på Babel. I v. 2 liknas den Persiska hären wid kastare, som med kasteskofwel kasta säd. Så skulle Babels folk blifwa kastadt. Genom kastning skiljes den rena säden från agnarne. Genom stormar och lidanden gör Herren en skiljning i folken; somliga föras till bättring, andra mogna till sin undergång. Christus, den allsmäktige Konungen, har sin kasteskofwel i sin hand och Han skall rensa sin loge. Det stora Babel, hvaraf det gamla war en förebild, blifwer också med sina folk och riken föremål för Hans kastning. Genom Hans styrelse göres en skiljning, under allehanda stormar; hwetet församlas, Han frälsar alla, som wilja frälsas, och agnarna bortblåsas och förgås.
3. Ty hans skyttar skola icke kunna skjuta, och hans wäpnade skola icke kunna wärja sig: så skoner nu icke hans unga män, gifwer all hans här till spillo;* *Jer. 50: 26.
Mot den, som (båge) spänner, spänne skytten sin båge och emot den, som trotsar på sitt harnesk: så [et]c.
4. Så att de slagne ligga uti de Chaldeers land, och de genomstungne på hans gator.
5. Ty Israel och Juda skola icke öfwergifne warda af HERran Zebaoth deras Gud, såsom enkor; ändock deras land hafwer högeligen förbrutit sig uppå den helige i Israel.
Israels folk war icke för alltid af Herran förkastadt, oaktadt sina många missgerningar; och ännu är det icke för alltid förkastadt, fastän det en gång förkastat och korsfäst sin Messias. Se Zach. 12: 10, 11.
6. Flyr utaf Babel,* på det hwar och en må undsätta sin själ; att I icke förgåns uti hans ondska: ty detta är HERrans hämndetid, och Han will betala honom. *Jer. 50: 8. Uppb. 18: 4.
Denna uppmaning syftade icke hufwudsakligen på Judafolket, som war fånget i Babylon, då denna prophetia först fullbordades, utan det är en uppmaning till alla, som wilja frälsas, att med bättring och tro fly från det andeliga Babel, från synden och werlden till Christum och Hans rike (se 2 Cor. 6: 14, 17, 18), och slutligen till alla trogna, att skilja sig ut från det andeliga babel, att de icke med Babel förgås. Uppb. 18: 4.
7. Den gyllene kalken* i Babel, som. all werlden hafwer druckna gjort, är uti HERrans hand: alla hedningar hafwa druckit af hans win, derföre äro hedningarna så galne wordne. *Ps. 75: 9. Jer. 25: 15.
I Babel uppkom afguderiet allraförst. Babel war den första makt, som wille blifwa ett rike, oafhängigt af Gud i himmelen, ett enwåldsrike, som skulle beherrska alla folk och länder. Denna falska anda och dess synder utgingo från Babel till andra folk. Babel föreställes derföre här såsom en bägare i Herrans hand till folkens pröfning. De, som wille, fingo dricka deraf, och de som drucko, blefwo galne; se Uppb. 17: 2, der winet i denna kalk kallas boleris win, och Babylon liknas wid en sköka. Med detta win menas den falska läran, den falska andan, werldsandan, synden och dess lustar, med att sin tjusningskraft. I v. 1 kallas Babel på grundspråket Lebkamai, som betyder hjertat af mina motståndare. Babel är liksom hjertat och medelpunkten af allt afguderi, allt affall ifrån himmelens Gud och af allt motstånd emot Hans rike på jorden. Från detta hjerta flöt det onda blodet, den orena anden till andra folk; utur Babels kalk hafwa folkslagen druckit och blifwit berusade. Det är också Babels kalk, som förorsakar flerfaldig berusning i wåra dagar. Men det är en tröst för alla, som tro på Gud, att den gyllene kalken, hwaraf Babel berömmer sig, är uti Herrans hand!
8. Huru hasteligen är Babel fallen* och sönderslagen: jemrer eder öfwer honom; tager ock salfwa† till hans sår, om han tilläfwentyrs måtte helad warda. *Es. 21: 9. Uppb. 14: 8; cap. 18: 2. †Jer. 46: 11.
Babel behandlas i hela denna prophetia icke blott såsom det österländska dåwarande Babel, utan såsom en bild af ett Babel, som går såsom en wäldig makt genom hela werldshistorien, till dess det träffas utaf den förödelse, som beskrifwes i Uppb. 18.
9. Wi läke Babel; men han will icke läkt warda: så låter nu fara honom, och låt oss hwar och en draga uti sin land: ty hans straff räcker allt upp till himmelen, och sträcker sig upp till skyn.
10. HERren hafwer framhaft wår rättfärdighet: kommer och låter oss förtälja HERrans wår Guds werk i Zion.
Så prisar Guds folk sin Herre och Frälsare efter den stora förlossningen. Se Uppb. 19: 1, 8. Här besjunges den rättfärdighet, hvarmed rättfärdighetens Konung kläder sin brud, som är församlingen, och domen öfwer Babylon bidrager äfwen att framhäfwa Hans rättfärdighet i ljuset. Men redan wid Judarnes befrielse utur den Babyloniska fångenskapen blef Herrans rättfärdighet prisad.
11. Ja, hwässer nu pilarna wäl, och tillreder sköldarna; HERren hafwer
_544.jpg&oldid=346050){kind=link}