| 544 | Om Jerusalems förstöring. | Propheten Jeremia. | Cap. 51, 52. |
förderfwa det, så att ingen skulle bo häruti, hwarken folk eller fä, utan wara till ett ewigt öde.
63. Och när du hafwer utläsit boken, så bind en sten derwid, och kasta henne uti Phrath;
64. Och säg: Alltså skall Babel försänkt warda, och icke uppkomma igen för den olycka, som jag skall öfwer honom komma låta, utan förgås. Allt härtill hafwer Jeremia talat.
Så skulle sjelfwa den bok, som innehöll prophetian om Babels undergång, blifwa en betydelsefull bild af de straffdomars fullbordan, som den förkunnade. En dylik ännu starkare bild af samma förstörelse, se Uppb. 18: 21. En stark Engel tog upp en stor sten, som en qwarnsten, och kastade i hafwet och sade: med sådan hastighet skall förkastad warda den stora staden Babylon, och han skall icke mer warda funnen. Ännu finnes den, men dess undergång är wiss. Wid den sjunkande stenen äro fästade den allwetande och sannfärdige Gudens ord. Fröjda dig, Zion! Går ut ifrån Babel, I Zions barn.
52. Capitel.
Jerusalem templet skinnadt, brändt. Folket dräpet, fånget. Jojachin uppsatt.Zedekia war ett och tjugu år gammal, då han konung wardt, och regerade i elfwa år i Jerusalem; hans moder hette Hamutal, Jeremia dotter i Libna;* *2 Kon. 24: 18. 2 Chrön. 36: 11. Jer. 37: 1.
2. Och gjorde det HERranom illa behagade, likasom Jojakim gjort hade.
3. Ty HERrans wrede gick öfwer Jerusalem och Juda, till dess Han förkastade dem ifrån sitt ansigte; och Zedekia föll af ifrån konungen i Babel.
Se 2 Kon. 24: 18–20. Det, som skedde, war en följd deraf, att Gud förkastade detta folk för deras synders skull.
4. Men i nionde året af hans rike, på tionde dagen i tionde månaden, som NebucadNezar, konungen i Babel, med all sin här emot Jerusalem, och belade honom, och beskansade honom allt omkring.* *2 Kon. 25: 1. Jer. 39: 1.
5. Och staden war så belagd allt intill elfte året konungs Zedekia.
6. Men på nionde dagen i fjerde månaden fick hungren öfwerhanden i staden; och landsfolket hade icke mer till att äta.
7. Då föll man in i staden, och allt krigsfolket gåfwo flykten, och drogo utur staden om natten, på den wägen åt den porten emellan de twå murar, ut wid konungsörtagården;* men de Chaldeer lågo kring om staden; och desse drogo sin wäg bort åt i marken; *Jer. 39: 4.
8. Då jagade de Chaldeers här efter konungen, och fingo Zedekia satt uti den marken wid Jericho; då förströdde sig all hans här ifrån honom.
Då bröt fienden in i staden, v. 7.
9. Och de togo konungen till fånga, och förde honom upp till konungen af Babel till Riblath, det i Hamath land ligger; han sade en dom öfwer honom.
10. Der lät konungen af Babel dräpa Zedekia barn för hans ögon, och drap alla Juda förstar i Riblath.
11. Men Zedekia lät hon stinga ögonen ut, och lät binda honom med twå kedjor; och konungen af Babel förde honom alltså till Babel, och lade honom uti fängelse, intill dess han blef död.
12. På tionde dagen i femte månaden, hwilket det nittonde året war NebucadNezars, konungens i Babel, kom NebuzarAdan, höfwitsmannen, den alltid war när konungen i Babel, till Jerusalem;
13. Och uppbrände HERrans hus, och konungshuset, och alla hus i Jerusalem; alla stora hus uppbrände han i eld.
14. Och all de Chaldeers här, som med höfwitsmannen war, ref ned alla murarna i Jerusalem allt omkring.
15. Men det fattiga folk och annat folk, som ännu qwar war i staden, och de som till konungen af Babel fallne woro, och det qwarblefna handtwerksfolket förde NebuzarAdan, höfwitsmännen, fångna bort.
16. Och af det fattiga folket i landet lät NebuzarAdan, höfwitsmannen, några blifwa qwar till wingårdsfolk och åkerfolk.
17. Men de kopparstoder, som woro i HERrans hus, och stolarna, och kopparhafwet i HERrans hus slogo de Chaldeer sönder, och förde all kopparen deraf till Babel.
18. Och kittlar, skoflar, knifwar, bäcken, skålar och alla koppartyg, dem man uti gudstjenst plägade bruka, togo de bort.
_548.jpg&oldid=346062){kind=link}