| Jeremia Klagowisor. | Cap. 4. | 553 |
3. Drakarna gifwa åt sina ungar spenarna, och dägga dem; men mitt folks dotter måste obarmhertig wara, likasom en struts i öknen.
Äfwen de wildaste djur gifwa di åt sina ungar, men Zion, som liknas wid en moder, kunde ide nära sina barn.
4. Spenabarnet låder för törsts skull tungan wid dess gom: de unga barn ropa efter bröd, och ingen är, som dem det utskiftar.
5. De som tillförena åto det allrakräseligaste, de försmäkta nu på gatorna; de som tillförene uppfödde woro i silke, de måste nu ligga i träck.
6. Mitt folks dotters synd är större än Sodoms synd,* den uti ett ögonblick omstörtad wardt,† och ingen hand kom derwid. *1 Mos. 18: 20; †cap. 19: 24.
7. Hennes Nazareer woro renare än snö, och blankare än mjölk; deras färg war rödare än korall, deras anseende war som en saphir.
Om Nazareerna, se 1 Mos. 49: 26.
8. Men nu är deras ansigte så förmörkadt af swarthet, att man icke känner dem på gatorna; deras hud låder intill deras ben, och äro så torra som ett trä.
9. För de dräpna med swärd war det bättre än för dem, som af hunger dödde, hwilka försmäkta och förgås måste för hungers skull.
Att dö genom swärdet war lättare än att dö genom hunger.
10. De allrabarmhertigaste qwinnorna måste koka sina egna barn; på det de skulle hafwa dem till mats,* uti mitt folks dotters jemmer. *5 Mos. 26: 29. 5 Mos. 28: 53. 2 Kon. 6: 29. Klagow. 2: 20.
Se cap. 2: 20. 5 Mos. 28: 55.
11. HERren hafwer fullkomnat sin grymhet. Han hafwer utgjutit sin grymma wrede; Han hafwer i Zion upptändt en eld, hwilken ock Hans grundwal upphört hafwer.* *Jer. 17: 27.
Ända till grunden blef Jerusalem förstördt, och sjelfwa grundwalen, nemligen Guds lag och gudstjensten, som war rikets grundwal, tärdes, men blef dock icke förtärd af straffdomens eld.
12. Konungarne på jorden hade icke trott det, eller alla menniskor i werlden, att owännen och fienden skulle igenom Jerusalems portar kommit.
13. Men det är skedt för hans propheters synder, och för hans presters missgerningars skull,* hwilka derinne utgöto de rättfärdigas blod. *Jer. 5: 31; cap. 23: 21.
De falska propheternas och presternas missgerningar, blindhet och otrohet nämnas företrädeswis, såsom orsaken till folkets förderf och undergång. De förföljde de rättfärdiga och Herrans sanna propheter.
14. De gingo hit och dit på gatorna likasom blinde, och woro besölade i blod, och kunde ock ej komma wid deras kläder.
15. Utan ropade till dem: Wiker undan, I orene, wiker, wiker, kommer wid ingen ting; ty de skydde wid dem, och flydde för dem, så att man ock sade ibland hedningarna: de blifwa der icke länge.
Grt.: Man kunde ej komma wid deras kläder, utan ropade till dem o. s. w. Just det andeliga ståndet, presterna och propheterna, hade så nedsjunkit i otro och synder, att folket fruktade för deras umgänge, liksom presteståndet öfwer allt mer än andra föraktas, då det icke uppfyller sin skyldighet. Sjelfwa hedningarne sågo detta förfall och förutsade rikets undergång.
16. Derföre hafwer HERrans wrede förstrött dem, och will icke mer se uppå dem, efter de icke ärade presterna, och icke woro barmhertige öfwer de äldsta.
Efter de icke ärade presterna, grt.: De (fienderna) ärade icke presterna o. s. w. Detta blef straffet. En prest, som icke är redlig i sitt kall, åtnjuter hwarken wänner eller fiender någon rätt aktning. Se cap. 2: 20. Es. 47: 6.
17. Likwäl gapade wåra ögon efter fåfänglig hjelp, till dess de trötte wordo, då wi wäntade efter ett folk, som oss dock icke hjelpa kunde.
De stödde sig på Egypten och på menniskor och dödade tryggt de fromma propheterna. De sågo efter den förgäfwes wäntade hjelpen, till dess ögonen tröttnade wid att se; men den, som ser efter hjelp från Herran med trons ögon, ser aldrig förgäfwes.
18. Man jagade oss, så att wi icke gå torde på wåra gator; då kom ock wår ända, wåra dagar äro ute, wår ända är kommen.
Wår ända, nemligen rikets undergång och mångas död.
19. Wåra förföljare woro snarare än örnar under himmelen; på bergen hafwa de förföljt oss, och i öknen waktat efter oss.
20. HERrans smorde, som wår tröst war, är fången worden i deras kulor,
_557.jpg&oldid=346088){kind=link}