| Hesekiels syner. | Propheten Hesekiel. | Cap. 1. | 557 |
1. Capitel.
Tre syner om Ordet i Nya Testamentet.Uti trettionde året, på femte dagen i fjerde månaden, då jag war ibland de fångna wid den elfwen Chebar, öppnade sig himmelen, och Gud wiste mig syner.
I trettionde året efter lagbokens igenfinnande, 2 Kon. 22: 8–11, då Herrans förbund med folket blef förnyadt och påskahögtiden firades heligt efter Herrans lag. 2 Kon. 23: 21. Denna Påskhögtid i konung Josia 18:de år ansågs så wigtig, att man derifrån började en ny tidräkning. Men måhända räknas här dessa 30 år från det Chaldeiska rikets början år 625 f. Chr. f. Den prophetiska syn, som här omtalas, utgjorde Hesekiels inwigning till prophetembetet, genom en härlig uppenbarelse, såsom propheten Esaias fick skåda en gudomlig uppenbarelse och blef till prophetembetet inwigd af Herran sjelf. Es. 6: 1–8. Fjerde månaden efter Påskmånaden motswarar ungefär wår Juli. Chebar eller Chaboras förenar sig med Euphrat wid Charchemisch (Cirsesium).
2. Densamme femte dagen war uti femte året, efter att Jojachin, Juda konung war fången bortförd.
3. Då skedde HERrans ord till Hesekiel, Busi son, prestens, uti de Chaldeers land, wid den elfwen Chebar, der kom HERrans hand öfwer honom.
4. Och jag såg, och si, der kom ett stormwäder nordan efter, med en stor molnsky full med eld, så att det glimmade allt omkring; och midt uti elden war det ganska klart.
Detta stormwäder war ett Andans blåsande från Herrans ansigte, ett tecken till den Allsmäktiges närwarelse. Es. 57: 15, 16. Att stormwinden kom från nordan har afseende derpå, att Herren kom från nordan med sina straffdomar genom Babylonierna. Molnskyn full med eld war samma tecken till Guds närwarelse, som molnstoden i öknen. Det gudomliga majestätet uppenbarade sig härligast i det innersta bländande hwita ljuset, som war omgifwet af ett rödt glödande sken.
5. Och der innan uti war likasom fyra djur; och ett af dem war såsom en menniska.
Ordet djur betyder här, likasom Uppb. 4: 6, underbara lefwande wäsen. Dessa fyra lefwande wäsen, och hwad dertill hörde, utgöra liksom Guds thronwagn, de äro det gudomliga majestätets thronenglar, i hwilka det skapade lifwet uppenbarar sig i sin högsta höjd; de äro personliga andar med den rikaste fullhet af lif och himmelska krafter. De föreställa de första och innersta grundkrafterna och lifslagarna för de skapade tingen, den skapelse, som är Gud närmast och liksom förmedlar lifsströmmarnes flöden från lifwets oändliga ursprung till de öfriga skapade tingen. Och ett af dem m. m., grt: och detta war deras utseende: de hade menniskoliknelse.
6. Och de hade hwardera fyra ansigten och fyra wingar.
Fyra ansigten och fyra wingar uttrycka äfwen att dessa wäsen woro till alla delar lika fullkomligt lefwande.
7. Och deras ben stodo rätt; men deras fötter woro likasom oxfötter, och glimmade såsom glödande koppar;
8. Och hade menniskohänder under deras wingar, på deras fyra sidor; ty de hade alla fyra deras ansigte och deras wingar.
Fötternas skepnad, såwäl som dessa wäsens gestalt i allmänhet, får icke uppfattas så, som då wi se framför oss sådana jordiska ting, utan såsom ljusgestalter, ljusare än de allraljusaste månggestaltade ljusmoln öfwer en klar himmel, Glödande koppar är en liknelse för att tydliggöra det ljusa, glödande skenet af dessa gestalter. Händer och fötter föreställas oss i mångfald, för att wisa, att dessa wäsen icke hafwa tunga tröga kroppar, så att de behöfde wända sig hit eller dit, utan samma andeklarhet och werksamma lifskraft att uträtta hwad som helst genomströmmade dem i lika mått åt alla sidor, såsom från ett moln en eldstråle kan framskjuta lika lätt från den ena sidan, som den andra.
9. Och wingarna woro ju hwar wid annan: och då de gingo, så behöfde de icke wända sig; utan hwart de gingo, gingo de rätt framåt.
10. Deras ansigten på högra sidan af de fyra woro likasom menniskors och lejons; men på wenstra sidan af de fyra woro deras ansigten likasom oxars och örns.* *Uppb. 4: 7.
Händerna föreställde deras werksamhet, fötter och wingar deras rörelse, och deras ansigten deras personlighet, deras natur, deras tankar. Lejon, oxe och örn äro de tre starkaste bland djuren, lejonet bland wilddjuren, oxen bland de tama djuren på marken, och örnen i luften. Med dessa liknelser föreställas dessa himmelska wäsens krafter, och att de äro furstar bland englahärarna eller likasom himmelska urbilder för alla hufwudsakliga lefwande wäsen på jorden, eller de första och närmaste uttrycken af Guds skapelsetankar. Deruti att dessa englawäsen hade mensklig gestalt, antydes också ett nära förhållande till menniskoslägtet.
11. Och deras ansigte och wingar woro ofwantill uträckte, så att ju twå wingar tillsammans slogo, och med twå wingar skylde de sina kroppar.
Det öfre wingparet war utsträkt till att flyga och med det nedre wingparet betäckte de sig. Se 1 Kon. 6: 27.
_561.jpg&oldid=346100){kind=link}